Så börjar min dag/erviluca

Jag idag och nu. Typ (min kära lillasyster gillar inte ordet ”typ”, men I love it! Så jag fortsätter med det).

Jag väcks av iPad och mobil vid klockan 6. Nuförtiden är jag alltid DÖDSTRÖTT när jag vaknar – ”förritiden” skuttade jag upp som en liten lärka precis INNAN väckarklockan ringde och kunde t o m börja sjunga direkt (minns känslan – saknar den…).

Jag tråcklar mej ur sängen, för jag har en liten sötkorv som ligger tättintill mej kring överkroppen och en liten sötkorv som ligger tätt slingrad kring mina ben. Dom ligger kvar när jag tråcklat mej upp.

Sitter på sängkanten en stund och funderar på om jag ska orka gå upp eller inte. Är vuxen nog att bestämma mej för att gå upp, eftersom jag fortfarande har ett jobb…och då måste man.

Jag går mot badrummet. Det är inte långt, men badrummet är i sju fall av tio stängt och låst och där inne står/sitter Mellan och fixar sej i ordning. Det tar TID, och det är ingen idé att jaga på honom, för då blir det TILT i honom.

OM badrummet är ledigt går jag in och utför ett kroppsbehov, och tittar mej i spegeln, skräms av synen eftersom håret står åt alla håll och jag ser ut som ”hej-kom-och-hjälp-mej” x 37,  och tvättar mej sedan.

Sen slänger jag på mej en jacka el dyl och åker hiss fyra trappor ner med Ceci och släpper ut henne på gården för en liten kiss. Detta utför hon på 3 sekunder, och sedan åker vi upp igen. Glömmer jag detta, kissar hon inne. Så enkelt är det.

Därefter går jag ut i köket och smörar fyra hårda brödbitar och gör the, sätter mej i vardagsrummet (som liksom är ”mitt” rum, eftersom jag sover där också) och sätter på TV:n. Ceci har redan lagt sej tillrätta i soffan och ligger där och väntar på mej.  Hon vill att jag lägger på henne ett täcke och så kurar hon ihop sej där och sover vidare. Milton ligger kvar i min säng.

Mellan gör sitt och vi är ganska bra på att inte krocka. Han börjar oftast jättetidigt på sitt jobb (förskola) så han försvinner efter en stund. Minsting gick i skolan tills härom dagen och då började han senare, så han går alltid upp sist och där blir det inga krockar alls. Fr o m igår har han börjat på sitt sommarjobb så nu är vi tre som ska göra oss i ordning på mornarna…Vi får se hur det blir…Dom första två dagarna har det flutit på bra.

Efter intag av mackor och the, sminkar jag mej sittandes i soffan. Det går rätt fort. Sen är det dags för klädval. Ibland har jag ”inget att ta på mej” – speciellt när vi byter årstid. Sen vänjer jag mej…och så plötsligt får jag till det med val av kläder i alla fall…

Hur ofta byter folk ut sina kläder egentligen? Jag tittar in i garderoben och minns att jag hade ”den blusen” på sönernas skolavslutning för 8 år sen…liksom… Ska man slänga så gamla blusar, tro? Om dom inte luktar…

Tandborstning. Sen säger jag ”….SSA!!” till hundarna och dom flyger upp ur sina respektive sovställen för att få gå ut och kissa. Så det gör vi. En liten kiss- och bajs-runda runt husen. Tillbaka in. Lämnar hundarna inne, tar min handväska, åker ner fyra trappor och tar min cykel, som är ”född -95” och som numera bara har EN växel (från att förut haft SJU) och det är den lättaste växeln så i nedförsbackar trampar jag på att bara sjutton!

Jag kollar aldrig när tåget går, eftersom det bara medför en stresskänsla i mej, så jag kommer till stationen när jag kommer till stationen s a s. Om tåget precis går, och jag missar det, går nästa inom 10 minuter. Nema problema.

Åker Roslagsbanetåget från Åkersberga in till Östra Station i Stockholm. Får i princip alltid sittplats. Det värsta är när det är svettigt i tåget. Fy bubblan! Men allt går.

På tåget brukar jag sitta och spela spel på Ipaden. I början när jag åkte läste jag, men just nu har jag en liten paus i allt mitt läsande. Varför? Vet inte. Det bara blev så. En period läste jag ca 2 böcker i veckan, men så plötsligt gjorde jag inte det. Det var inget medvetet val utan ”det bara blev så”. Kanske efter att jag läst typ (lillsis!) två tråkiga och sega böcker….För det ääär så tråkigt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det tar ca 40 minuter med tåget. Vid Östra Station följer jag lemmeltåget till tunnelbanan. Där tar jag t-tåget från Tekniska Högskolan till Mariatorget. Det är cirka 8 stationer. Raka spåret. Nej, det svänger nog lite också, men ni fattar…?!

Jag kliver av vid Mariatorget och därifrån går jag sista biten till Unga Station som ligger vid Södra Station.

Hela min resa in till jobbet TITTAR och LYSSNAR jag på människor. Ser jag en hund, vill jag klappa den och prata lite med ägaren. Det går för det mesta – dock inte alltid. Det finns människor som inte är intresserade av ”lite prat”, och det finns hundar som inte vill bli klappade på.

Äldste sonen sa någon gång; ”Men hur ORKAR du titta och lyssna på människor när du är i stan?? Man blir ju helt slut av det!”. Ja, man blir rätt trött, men det är så spännande och intressant. Jag skulle kunna bli MÄNNISKO-FORSKARE. Vi människor är så intressanta och spännande, och alla har en historia att berätta om sej själv och sitt liv, och tankar som människor delar via sina mobiler eller i andra samtal är ibland så intressanta.

Så kommer jag till mitt härliga jobb på Unga Station! Hela miljön och energin där är så Kärleksfull och Välkomnande!

Jag har tamejfaan världens bästa jobb!

Så börjar min dag.