Det lilla och det stora. Det lilla eller det stora. Vilket är viktigast?
Kan man, och får man, glädjas över blomman som blommar så vackert, när man vet att ens släktingar kämpar i krig?
Kan/får man bry sej om den avbrutna nageln, som man köpt för några hundralappar, när dessa hundralappar kunde hållit en familj levande en månad till?
Kan/får man ojja sej över en bruten arm när grannen kämpar med/mot cancer?
Den ena mamman suckar över märket på barnvagnen – det är inte fiiint nog: ”Alla andra har ju Buggaboo!”. Den andra mamman har tre små barn, och ingen vagn alls…
Familjen jag träffar bor fem stycken i ett rum, men vet inte var dom ska bo nästa vecka….Oron sitter som taggar i magen på föräldrarna…
På FB ser jag familjer som bor i villa, har båt och sommarställe (ibland två) och ska åka till Borneo på semester.
Sammanfattningsvis kan man säga att livet är orättvist.
Och att det ändå är viktigt att kunna njuta av det lilla och i stunden.
Men nästa gång du tänker ”göra naglarna” – hoppa över det bara den gången och skänk pengarna till någon välgörenhetsorganisation.
Och nästa gång du städar ur garderoben; Skänk kläderna till någon som behöver, eller en second hand affär som Myrorna eller Stadsmissionen.
Och om du har ett rum över, eller en stuga på tomten som står tom; Det finns många flyktingar som inte kunnat landa ordentligt än, trots flera år i Sverige, utan dom flyttar runt med andan i halsen – oroliga för vad som ska hända nästa dag.
Pojkar (och flickor med för den delen) som plötsligt anses vara 18 år ”kastas ut” från sina boenden, eftersom de inte är barn längre, och plötsligt ska de klara sig själva, eftersom dom enligt lagen är vuxna, utan inkomst och utan släktingar och vänner. Vad kan du göra för att hjälpa?
Alla behövs, och att hjälpa någon är att hjälpa sej själv, eftersom man mår bra av att hjälpa.
Litet eller stort?
En kan inte göra allt, men alla kan göra något.
erviluca #mammatillfyrakillar 