”Är jag tjock?” frågar jag Minsting.
Han ler lite snett och förblir tyst.
”Men ÄR jag tjock?” frågar jag igen.
”Meh! Man vet väl själv om man är tjock?!” svarar han.
”Näe, det är inte alls säkert, och i så fall skulle jag inte fråga…”
”Kolla med sån där uträkning….” svarar Minsting diplomatiskt.
”Men vad tycker liksom DU?!”
Jag vet att jag pressar honom, men jag vill veta. Jättebarnsligt – okey – men ”även solen har fläckar”… 😜
”Det beror på vad man jämför med….”
Jäkla son att vara diplomatisk! Fast jag VET ju innerst inne (eller rätt så ytligt) att han skulle säga ”ja” om han inte var orolig för att såra mej…
”Menar du om man jämför med unga eller människor i min ålder?” frågar jag.
”Ja, för om man tänker på folk i DIN ålder så är du normal, typ, men om man jämför med unga så är du tjock.”
Jag måste banta. Eller….det det är ju faktiskt tabu numera och ingen ”bantar” nuförtiden…
Man säger istället att man ska börja ”äta bättre” eller ”röra på sej mer”. Om man är riktigt inne ska man ”avstå från socker/kolhydrater/vitt mjöl, äta lactosfritt och glutenfritt” och gärna vara vegetarian. Typ. Och så ska man räkna kalorier k…. Något på bokstaven k….eeeeh…. Äh!
Och man får/ska INTE snabb-banta/byta-livstil.
Pust!
Sååååå….från och med i morgon ska jag äta ”bantningssoppa” och gå ner i vikt snabbt OCH börja röra mej mer. Det passar mej bäst. Fort och fel. För det går ju inte att vara TJOCK.
Jag är nämligen TJOCK, och det känns INTE bra.
Oavsett hur du ser ut och vad du väljer att äta, så skriver du på ett sätt som fångar mig.
Hej! Kul att ses, liksom. Tror att jag ska återkomma med en kopp kaffe senare i eftermiddag, så att jag kan bekanta mig mer med dig. 🤓
GillaGilla
Hej! Välkommen! 👍🏻❤️😀
GillaGilla