Inte RIKTIGT utan dator, men nästan….
Jag har en GAMMAL laptop som jag inte orkat sparka igång i skåpet…Jag borde….
Jag HADE en NY laptop på mitt förra jobb….och en NY bil….och en NY iPhone7….
Nu har jag en GAMMAL laptop, ingen bil och en Samsung (mobil)….
FÖRUT satte jag mej vid datorn hemma, eller på jobbet, och skrev några rader här då och då när det liksom blev tid över, eller för att jag ”måste” – för att det värkte av ”skrivfeber” inuti….
NU…..
Jag tror jag har någon slags inre PAUS i mitt liv. En slags #jagorkarintefas#.
För jag orkar inte.
Jag är trött.
Jag orkar bara jobba.
Sen är orken slut.
Finito.
Jag orkar inte ens hoppas att det ska ändra sej.
Jag orkar inte ens hoppas att jag ska hitta kärleken igen. Det hoppet har liksom aldrig riktigt dött förut. Men nu har det det.
Det är lite skönt faktiskt.
Leva utan hopp.
Typ.
Bara leva.
Liksom.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Vad vore musik utan paus tänker förstås en musiknörd som din syssling och att det är helt i sin ordning med att pausera! Rejält till och med. Annars blir det ingen effekt liksom. Särkilt mellandagarna!!! Kram från Anna
GillaGilla
Hej ta det lungt och titta runt omkring dig där finns massor av människor som inget hellre skulle vilja komma i kontakt med dig och få den energi som du har inom dig jag har föjt ca 2år och har fått den uppfattningen att du är en kvinna som hjälper andra nu är det kanske din tur att ta hjälp från andra. jag kommer att följa dig och hoppas att det löser sig för dig.
en Följare Christer
GillaGilla
Gott Nytt År!
Du behöver kanske inte leta efter kärlek – för den ju finns ju överallt. Kärlek är lite som luft, den finns överallt omkring oss, men vi tänker inte på att det är så när vi föreställer oss kärleken. Man tänker kanske att kärlek är en annan person som ska uppfylla våra behov av tröst och längtan, någon där ute som ska göra oss hela och få oss att må bra men när man söker efter kärlek i någon annan och inte finner den så kan man bli besviken och känner som du skriver nu. Och nu kanske du inte tycker att jag förstår alls och att det är lätt för andra att tycka och tänka utan att veta hur du upplever det. Och visst kan jag förstå att det är ett stöd i livet att ha någon att dela det med, som du brukar skriva – någon att komma till hem efter jobbet oavsett om man är leden och trött eller bara glad. Men vet du, ibland tänker jag att du egentligen är rädd för kärleken fast du skriver tvärtom. Rädd för att släppa någon in på livet, för att förlora kontrollen och för att känns dig utelämnad. Kanske är det så att man om man verkligen är redo att öppna sitt hjärta så kommer kärleken till oss utan att vi behöver leta efter den. Jag tänker på ett citat ” När det verkligen är mig du söker – kommer du genast att finna mig”. (Kabir)
Hälsning/Kram
GillaGilla