Jag och Minsting för 16 år sedan.
Dom minns ju ingenting! Allt vi gjort, alla resor vi varit på….Alla gosestunder, mysstunder, fredagsmyset, TV-programmen vi tittade på Tillsammans….
Sångerna jag sjöng tills jag blev hes, varje varje kväll….
Buffandet i rumpor, kliandet och killandet på ryggarna…
Dom minns inte!
När jag berättar om det tittar dom på mej som om jag berättar en ”hitte-på-saga”, men det är ju SANT!
Mellan, jag, Storing och Minsting för ca 16 år sedan…
Jag vet att inget varit förgäves, för all kärlek jag givit och alla sånger jag sjungit finns någonstans långt bak i deras hjärnor, och kanske gör det deras ”ryggradar” starkare och deras själar godare….
…och kanske kommer dom att ge den kärlek dom fått vidare till nästa generation.
Minsting 1999
Jag hoppas det, för det känns rätt konstigt när dom inte minns något!
Jag tror jag ska rota fram alla bilder som tagits och fixa till det så att dom få filmer som jag filmade förs över till datorn, så att dom får se hur härligt det var!
Jag minns det som ”igår” – dom minns det inte alls!
Konstigt.
Och ändå inte.
Mellan, Minsting och Storing 2001.
erviluca #mammatillfyrakillar 