Att trolla med knäna /erviluca

Jag kan trolla med knäna. Inte med händerna eller fötterna – med knäna. Inte med ett trollspö och inte med hjärnvågor (…), men med knäna.

Jag kan lösa problem som tycks vara olösliga (för andra/vissa). Det finns inga hinder höga nog för att stoppa mej när jag måste ha en lösning. Jag går runt, klättrar över eller tar en annan väg.

Det känns betryggande.

Risken är kanske bara att det en vacker dag dyker upp ett hinder som känns olösligt eller för högt.

Vad gör jag då?

Ber om hjälp?

Eeeeeh, knappast.

Det är min svaghet. Min svagaste svaghet; Jag har svårt att be om hjälp. ”Kan själv!” är mitt mellannamn, och så kan jag trolla med knäna.

Med dessa två egenskaper kommer man rätt långt ändå. FAST man inte kan be om hjälp….eller rättare sagt; har SVÅRT att be om hjälp.

Det finns människor som ber om  hjälp hit och dit och överallt och hela tiden – människor som inte klarar något själva.

Alla sorter finns.

Jag är en sort. Du är en.

Inget sätt att vara är mer fel, eller rätt, än det andra. Det är bara olika sätt.

Och sedan får man jobba på sin egen förändring – till att bli The Perfect One.

Liksom.

När dessa tankar är nedskrivna, ska jag nu fortsätta med min bok; The Book! Boken som redan är skriven, men ska skrivas om. Och bli lite bättre. Så att ett förlag vill ha den.

Bye!