Nu sitter jag här framför datorn mina sista timmar i….Dalarna.
Det har varit en mycket händelserik höst, där jag råkat ut för fler saker än jag sammantaget gjort under hela mitt liv. Nästan!
Jag har lärt mej mycket – både i jobbet, men också privat, om mej själv. Fast det gör man ju alltid – varje dag, typ – eller hur?
Jag har i princip alltid varit bra på att ”laga efter läge” och att ”gilla läget” och att ”fixa till det” när det går tokigt eller inte fungerar. Jag har också alltid varit bra på förändring. Gillar förändring – både stora och små förändringar.
Jag har glömt saker hit och dit; Typ glömde lakan en vecka (fick låna), glömde handduk en annan vecka (köpte en ny), glömde handduk ytterligare en gång (torkade mej med papper). Glömde regnkappa när det spöregnade ute (satte på mej en svart plastsäck! Gjorde hål för armarna – det gick jättebra!). Glömde stövlar – blev plaskvåt om fötterna!
När det är MYCKET i ens liv är det lätt att glömma, så jag är förlåten.
I morse gick jag upp DIREKT när mobilen plingade. Och så började jag fixa och städa och plocka ihop allt allt. Jag packade och fixade så att svetten lackade. Jag är såååå fräsch nu – NOT!
Eftersom jag dammsög och gjorde grundstädningen i onsdags så var det bara packande och ytfix idag.
Hyresvärden kom ut på trappan till sitt (fantastiska!) hus när jag började bli klar. Han frågade om jag skulle avsluta nu, och jag svarade ”ja”. Han sa att jag var den bästa hyresgäst han haft (!) och jag sa att han varit en bra hyresvärd också.
Jag gick fram till honom och vi började prata. Han vinglade måttligt och skakade av abstinens, pikétröjan satt ut och in och geggan, som var på den sist jag såg honom, satt nu på insidan, men ny hade bildats på insidan/utsidan…
Han sa att hans ”sup-period” varat i 2 veckor nu, men det sa han sist också, så han har nog tappat lite begrepp om tiden, tror jag. ”Värsta sup-perioden jag haft varade 4 veckor”, sa han. ”Hur vet du när du ska sluta?” frågade jag. ”När alkoholen är slut”, svarade han krasst.
Han sa att han super till 4 gånger om året, och då föreslog jag att han skulle minska det till 3. Då skrattade han till.
Han bjöd in mej, för att ”titta på huset”, fast jag tror mest det berodde på att han behövde sej en återställare. Jag gick in i det otroligt fantastiska huset, som skulle kunna vara en Dröm av Läckerhet även inuti, men som är en Katastrof.
”Värsta knarkarkvarten, va?!” sa han. ”Nja, mer som en suparkvart”, svarade jag. Det låg tomma flaskor och burkar överallt och papper och påsar och… och…. och…. Sammanfattning: Ofräscht.
Så åkte jag till jobbet.
Jag har skrivit några rader till var och en av mina kollegor här, för alla har Speciella och Fina sidor, som jag ville uttrycka till dom.
Till Hela Arbetsplatsen har jag gjort ett Diplom, men tyvärr kom jag på när jag kom hem igår kväll att jag skrivit ”-centrum” istället för ”-center”, så det rättar jag nu innan jag åker.
Kära Dalarna:
Jag har älskat att vara här! Den friska luften, den OTROLIGT VACKRA omgivningen (ååååh, vad jag har njutit av alla fina hus och landskapet!!), den härliga dialekten och allt! Jag tror nog jag levt ett tidigare liv i Dalarna för jag känner mej verkligen HEMMA här!
Men nu drar jag ner till Stockholms kommun igen, där jag å andra sidan ALDRIG känt mej ”hemma”, och genom hela livet ”längtat bort” ifrån…
Men, men – ibland blir det som det blir.
Rätt ofta faktiskt.
Hejdå Dalarna!
erviluca #mammatillfyrakillar 