Livet pågår /erviluca

Livet pågår hur vi än gör och vad vi än tänker och känner. Dag för dag rullar vidare. Evigt. Utan att vi kan göra något åt det.

Flyktingarna flyr. Kriget pågår. Kvinnor våldtas och säljs, misshandlas och utsätts för alllehanda övergrepp. Män(-niskor) krigar, våldtas också, torteras. Barn utsätts dagligen för allehanda övergrepp jorden runt. Människor flyr ifrån fattigdom och svält, krig och alla möjliga eländiga saker som pågår på vår jord.

Lite här och där på vår jord fortsätter vi andra våra liv ”som om inget hänt”. Ska vi ha dåligt samvete för att många utav oss mår bra, satsar på träning och utseende, äter god och näringsriktig mat och älskar våra barn – ibland lite för mycket (då vi curlar dom) – samt kämpar för djurs rättigheter?

Typ.

Eller så kämpar vi inte alls. Eller så kämpar vi med petitesser. För ibland kan man undra om människan BEHÖVER kämpa mot/för något, för om man inte utsätts för övergrepp och svält, så är man deprimerad eller svälter sej själv eller är djupt olycklig för att man har fel storlek på brösten.

Världen är bra konstig.

Kanske är det bästa man kan göra när man lever i ett rikt land utan krig, att må så bra som möjligt?! Att njuta av och ta tillvara den Rikedom man fötts in i, och den kärlek som finns runtomkring. Att känna tacksamhet och dela med sej av det man fått till sin ”nästa”.

Jag tror inte det är Meningen att vi som fötts i ”Det rika landet” ska stänga dörren till dom som fötts i ”Dom fattiga/krigiska länderna”.

Men vad vet jag om Livets Mening, liksom….

I slutänden kan vi ju bara ändå göra vårt bästa, utifrån våra egna förutsättningar.

Men ibland önskar jag att Vissa Personer (inklusive jag själv) skulle lyftas upp ur sin Välfärdssituation här i Sverige, och sättas ner i ett Fattigt eller Krigiskt land – bara för en kort stund i sina (våra) liv – typ en månad eller så – för att lära sej att Uppskatta det man har, samt lära sej känna Empati och Förståelse för dom som haft Mindre tur.

Troligen har också ”dom” många andra sidor av sej själva, som vi (som är rika och ”bortskämda”) skulle behöva få lära oss av. Så jag tror på blandningen och så tror jag på Nyfikenhet.

Och empati.

I vilket fall som helst:

Om vi inte kan, eller orkar/förmår, hjälpa ”dom andra”, så kan vi i alla fall uppskatta och vårda det vi har!

Och Carpe Diem.

Liksom.