Näe, det går inte att jobba heltid, ta hand om hem och barn och allting däromkring. Det går inte. Folk går sönder.
Och folk är oftast kvinnor.
För inte så många år sedan mättes kvinnors och mäns stressnivåer under dagen. Det visade sej att mäns stressnivåer sjönk när dom kom hem från jobbet, varefter den sedan höll sej rätt låg när dom var hemma och vilade. Kvinnors stressnivåer gick fullkomligt i taket när dom kom hem från jobbet och sjönk sedan inte förrän dom gick och la sej. Av vad jag minns var stressnivåerna ungefär lika mellan män och kvinnor under dagarna.
Så fort man andas att vi kanske är lite omjämlika fortfarande, att vi kanske fortfarande inte delar så lika i alla sammanhang, så kastar sej 100 kvinnor över en och skriker: ”MEN VI ÄR JU JÄMLIKA NU! GUUUUD, VAD DU ÄR GAMMALDAGS!” och då är det bara att krypa bakom hörnet och gömma sej, och tänka att man kanske blivit både mossig och blind. Kanske den Nya Generationen föräldrar med småbarn och hela konkarongen är tusen gånger bättre än den förra var, och allt är nu så himla jämlikt och fint och bra.
Men jag vet inte om jag tror det.
Jag tror det inte förrän jag ser det, iallafall.
Jag tror det tar fler generationer och mer kämpande innan vi delar lika, På Riktigt.
Men oj vad många fler pappor som finns överallt och som är aktiva! Oj! Överallt ser jag dom! Toppenfina pappor, som engagerar sej och bryr sej om sina barn, och delar lämningar och hämtningar på dagis, matvaruinhandlande med en unge i handen och en i vagnen, städande med småbarn hängande i knävecken och allt annat, som tidigare varit kvinnors lott. Och oj, så mycket lättare det borde vara att vara mamma, när föräldrarna delar på jobbet hemma, utan tjaffs och bråk, och utan att man först måste gå under.
Men GÅR DET att ha småbarn, (heltids-) jobb, hem och vara familj utan att stressa ihjäl sej?
Går det verkligen?
Tyvärr är det ju fortfarande så att det finns tusen miljarder gånger fler ensamstående mammor ( i världen) med ett gäng barn, och utan avlastning, än det finns ensamstående pappor. Men kanske det alltid kommer att vara så, med tanke på att det är kvinnorna som har barnen i magen innan dom kommer ut….
En kvinna kan inte säga; ”Nej, förresten, jag vill inte ha barn” och sticka efter en halv graviditet. A woman got to do what a woman got to do. Liksom.
Och det finns fortfarande pappor som försvinner och aldrig hör av sej igen – antingen för att dom är arga och besvikna, längtar efter något nytt och tycker att dom fastnat i ett träsk – eller för att dom inte tror, eller förstår, att dom faktiskt är jätteviktiga för barnet/barnen. En annan anledning kan vara att dom faktiskt inte vill ha barnet, FAST dom var med och gjorde det. Att kvinnor gör så är mer ovanligt. Och det är ju tur!
Men oj vad många mammor det är som kämpar, och som inte får uppskattning för det, eller någon hjälp.
Alla dessa mammor är hjältar. Nej, hjältinnor! Utan mask och mantel. Dom borde få varsin. Som pris liksom. Kanske dom skulle känna sej lite uppskattade då.
Eller inte.
Omgivningen kräver så mycket av ensamstående mammor. ”Jaha, du är ensamstående mamma?! So what?! Du ska väl ändå jobba, ta hand om barn och allt annat! Ingen bad dej skaffa barn! Det gjorde du själv! Hinner du inte? Bah! Du SKA komma på alla utvecklingssamtal, se varje barn för vem just den är, hjälpa till med läxor, finnas där när barnen är sjuka, jobba, pendla, laga mat, fixa försäkringar och elbolag och städa och tvätta och fixa mediciner och handla och köpa kläder och allt allt allt! Jobbigt? Äh! Du valde det själv!”
SÅ är inställningen till ensamstående mammor.
Men om man är ensamstående pappa: ”Oj oj oj! STACKARS honom! Och vad han är DUKTIG som är ensam med tre-fyra barn! Han måste vara Helt Fantastiskt som är så Duktig! Vi måste hjälpa honom! Behöver du barnvakt? Du måste ju komma ut ibland, och träffa kvinnor! Du har väl också behov? Jag kan städa medan du är borta, för hur ska du hinna det med både jobb och barn!? Mormor och farmor och faster och moster kan dessutom ta hand om barnen när du åker på semester! Ta två veckor du! Det behööööver du! Du är sååå duktig! Har du gått på alla utvecklingssamtal?? OJ, vad du är duktig! Jag kunde ha gått åt dej annars, för hur ska du hinna med både jobb och barn och allt?!”
Life is orättvist.
Typ.
erviluca #mammatillfyrakillar 