Dagsarkiv: 6 oktober, 2014

När jag kommer hem ropar Minsting på mej. Han visar mej sitt lillfinger. Det är svullet. Stort. Ser konstigt ut.

”Jag fick en boll på fingret”, konstaterar han.

Det ser ONT ut. Men han klagar inte. Nu får han bara spela (dataspel) med ENA handen, men det går det med.

Mina ”Mamma-tankar” sätter igång: Ska jag ta honom till läkare eller inte? Är det bara stukat eller inte? Är det brutet, eller inte? Är jag en dålig mamma om jag bara låter det vara, eller inte? Vilken läkare ska vi i så fall gå till, eller inte? Akuten, eller inte? Ska jag försöka sätta bandage på det, eller inte?

Han får en påse med is att lägga på fingret och sedan försöker jag bandagera det. Det går inte. Punkt.

Medan jag tänker, hinner kvällen gå och det blir inga Resultat av Tänkandet, och nästa dag  kommer utan Resultat också. Jag bestämmer att jag under dagen ska kontakta läkare och se om vi kan få komma till någon under dagen (och min jobb-kalender är FULL av besök, så jag kan bara inte vara hemma och gå till läkare just den dagen…och det är säkert ändå bara stukat…). Vi får en akut tid hos en läkare kl. 17.00. Piiip!

Läkaren klämmer och tittar, och konstaterar att ”fingrar är viktiga”. Sedan säger han att det måste därmed röntgas och en sådan remiss kan inte han göra/skicka för vi tillhör ”fel” läkare. Så vi måste uppsöka sonens Egen Husläkare dagen därpå. Suck. Det var bättre förr. Tänker jag.

Sagt och gjort. Klockan 08:00 ringer jag till Sonens Husläkarmottagning. Om man ringer två sekunder för sent hamnar man i en telefonkö på 1 timme (!), typ. Jag slår numret kl. 07:58 (tfn-svarare) och 07:59 (tfn-svarare) och 08:00 och ändå blir jag inte samtal nr 1, utan hamnar i ”Just nu är det många som ringer, men du är placerad i kö….”. Men plötsligt är jag Framme och får berätta att sonens finger möjligen är brutet.

Vi får en tid kl. 09:15, så jag rusar in i Minstings rum, rycker upp honom och vrålar: ”BRÅTTOM!”  viskar rart: ”Vakna min älskling. Vi ska gå till doktorn.”  Han ligger nämligen och sover.

Vi hinner. På en timme och en kvart hinner Minsting vakna, äta frukost, klä på sig och vi hinner gå till Pressbyrån, köpa SL-kort/fylla på det och ta bussen till doktorn. Wohoooo! Give me five!

Doktorn säger att det ”troligen INTE är brutet”, men att hon skickar iväg en remiss för röntgen iallafall, eftersom vi annars kommer att gå och undra om det ändå inte är brutet.Säger hon.  Ungefär.

Så vi tar bussen och tåget till Täby. Där är röntgen. Minsting röntgas en gång, två gånger, tre gånger. Sedan får vi ett Resultat. Jag läser Resultatet. Det står på latin. Hrmf. Jag har läst latin, men minns inte så mycket: ”….fissur….bla bla bla”. Jag kommer fram till att det står att det ÄR brutet och att en liten bit har lossnat, eller något sånt. Sedan står det att bilderna länkas till Danderyds sjukhus. BRUKAR man länka bilderna dit? Tänker jag. JAG vet inte.

”Jaha. Nu då? Vad gör vi nu?”

”Vi skulle ringa doktorn om det var något fel”, säger Minsting.

Jag ringer doktorn. Hon låter stressad och irriterad. Hon tycker att jag borde FATTAT att vi skulle åka direkt till Danderyds sjukhus.

Eftersom vi är på väg hem, så får vi vända och åka tillbaka och sedan vidare.

Mot Danderyds sjukhus.

Väl där ska vi först Anmäla oss i Akutens Ortopedreception, typ, som ligger i källaren, och man ska följa det blå strecket. Eftersom Minsting är lika förvirrad som jag, och har lika obefintligt lokalsinne, går vi lite hit och dit först innan vi hittar något blått streck över huvud taget.

Till slut hamnar vi rätt, och är anmälda och hela fadderullan. Då börjar den otroligt roliga VÄNTAN. Det är ju det man får göra när man ska göra akuta saker på sjukhus.

”Det är konstigt att det heter AKUT när man bara får vänta och vänta….”, säger Minsting.

Håller med.

När vi äntligen får komma in för Utförande, har vi ingen aaaaning om vad dom tänker göra med Minsting. Men armen läggs upp på ett högt bord och Gipskungen säger att han ska gipsa.

Jaha. Tack för infon, liksom.

Läkaren kommer in och säger att handen måste gipsas i 90 graders vinkel och det är JÄTTEVIKTIGT.

Gipskungen gipsar. Det blir fel. Han får göra om.

Gipskungen gipsar igen. Det blir rätt. Det blir klart, och vi får åka hem.

Minsting får förhållningsorder:

1)”Du får inte röra på fingrarna/handen alls. Det är en liten bit som sitter fel, som inte får röras.”

ELLER

2)”Du måste röra på fingrarna för om du har fingret för stilla, stelnar det och då blir det aldrig riktigt rörligt.”

Hur var det nu? Vad var det han sa, egentligen?

Som tur är har vi återbesök på torsdag, och om Minsting gjort RÄTT  (enligt ovan….) då, och fingret har börjat läka, ska dom inte göra någonting, men om det inte ser RÄTT ut inuti, måste dom operera.

På det där fingret som ”troligen inte” var brutet (enligt läkare 2).

Snipp snapp snut – så var sagan slut.