RSS Flöde

Vad är # ? /erviluca

Postat den

Förlåt ”En-dum-en”, men jag har ännu inte fattat vad # är. Jag VET att det heter hashtag, men jag vet inte vad det ÄR. Varför ”hashtagar” man ord? Vad händer, liksom?

Jag veeeet att jag är ”född på 50-talet” och är ”värsta 70-talaren”, typ, men ändå.! Det är ju sant. Jag hänger, och hinner inte, med. Jag har ju fullt upp med Allt Annat, och orkar inte ägna mej  åt ”det där”, men nu hashtagas ”allt”, men nu börjar jag undra om jag missar något.

Och om 1 år (eller ”imorgon”) kommer jag att skämmas över att jag inte ”idag” visste vad det menas med att hashtagga saker. Men so be it.

ALLA tycks veta ALLT ”från början”, liksom. ”Alla” bara VET, men det måste ju komma någonstans ifrån, allting, och hur hinner man dit, och var är det någonstans? Hur ”bara VET”man allt – från början, liksom?

Jag är nog lite ”insnöad”, men det är väl ”åldern” eller intresset eller orken eller att jag kan så mycket om ANNAT, och det gör att det är lite för fullt där inne….

…och just detta har jag skrivit om förut (hur fullt det är därinne.) Det behövs en rejäl rensning av hjärnminnet, tror jag.

Tex det där starka minnet jag har om när jag blev knuffad ner för en JÄTTELÅNG och STOR trappa när jag var liten – DET är ett STORT minne, som jag borde kunna suga ut.

I verkligheten var det TVÅ trappsteg, och jag blev knuffad av en jämnårig tjej, på min 2-årsdag, när hon skulle gå hem med sin mamma, och vi båda var trötta och gnälliga….

Det minnet är ju faktiskt inte så viktigt….så det kan offras.

Vad mer?

När den nyinflyttade tjejen (ca 13 år gammal) satt i fönstret på Berggatan och blev uppvaktad av ALLA killar i hela kvarteret, för att hon var så otroligt snygg och flirtig, och jag cyklade förbi och blev svartsjuk så det ångade ifrån hela kroppen….DET minnet kan offras. Det är ju helt onödigt!

 

Eller när jag gick och plingade på dörren en trappa upp på Berggatan 9C och frågade om dom hade något barn i min ålder jag kunde leka med, och det hade dom: Torbjörn. Och vi lekte saker jag ALDRIG förut tidigare lekt; med små tennsoldater och sånt ”killigt”….

Eller när jag efter en kväll, och natt, på Chappau Claque trippade hem i tunna pumps i -10 grader och snöstorm, och inga taxibilar var lediga, jag var ensam och kvällen hade varit ”sådär”….tårarna rann, fötterna blev isbitar och jag önskade att jag skulle falla död ner och frysa ihjäl i någon snöhög, för ”då får dom minsann se….”…. DET minnet är ju helt värdelöst!

*sätter på Minnesrensaren*

Såja.

*TOMT*

NU vill jag veta vad hashtag är!

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: