Jag är dum i huvet, helt enkelt… /erviluca

”Åh! Kolla! Möbelaffären har gått i konkurs och har utförsäljning! Jag vill gå in och kolla!”

”Inte jag!”

”Inte jag!”

”Nämen, då går jag in själv!” säger jag.

Det är FULLT av bilar på parkeringsplatsen, och dom står hur-som-helst, och huller-om-buller, så jag ställer mej lite knäppt som alla andra…

Typ.

Framför min bil råkar det stå fyra människor i ”pensionsåldern” och prata.

”JAG tänker INTE sitta kvar i bilen om DOM ska stå där och glo!” säger Mellan irriterat.

”Om Mellan ska gå in i affären så gör jag också det!” säger Minsting.

Vi går in i affären alla tre.

Eller, vi går inte in direkt, för mannen som troligen ÄGER affären, har bestämt att det är FULLT i affären, fast det är otrooooligt mycket LUFT mellan varje person där inne, ser jag. Men, men, vad göra? Vi står i KÖ för att komma in i affären.

Jag står och funderar på om vi ska vända och gå, men ser att det börjat ÖSREGNA ute, så jag tänker att det är väl lika bra att vara kvar i affären en stund, för vi är på väg ut till landet, där vi  ska bada och sola och har det mysigt, och med regn är det INTE mysigt…

Plötsligt får vi komma in. Fast ingen gått ut. 

Shit happens, liksom. Eller nåt.

Vi går runt. Jag TITTAR. Killarna SUCKAR.

När jag tittat färdigt, med suckande och stönande killar i släptåg, så springer vi ut till bilen. Det ÖSREGNAR. VRÄKER ner!

Det är otrooooligt blött INUTI bilen!

Shit bah!

Jag råkade lämna den tjuuusiga takluckan ÖPPEN.

”Du är ju helt dum i huvet! HUUUUR kan du lämna takluckan ÖPPEN??!” fräser Mellan.

Ja, jag måtte vara Helt Dum i Huvet, helt enkelt, för jag har INGET svar på detta, och jag tycker INTE det är skönt att sätta sej på ett säte som är dyngsurt och bli plaskblöt i baken.

Men, men ….

Shit happens!