I morse när jag gick till jobbet träffade jag Käte och Bosse, drygt 80 år. Jag gillar dom!
Dom var ute och gick med Zlatan. Zlatan tittade sej omkring och gnällde och voffade till, som om han sa:
-”Var har du mina kompisar?” så jag sa till honom att ”dom är hemma!” och det förstod han direkt och började nosa omkring sej….Klok hund!
Käte visade mej att hon frös om händerna. Hon hade glömt sina vantar hemma. Jag konstaterade att Bosse hade ett par vantar i korgen där bak på sin Permobil:
-”Javisstja!” sa Bosse. ”Jag brukar ju ta med ett par extravantar till Käte eftersom hon så ofta glömmer att ta med vantar!”
Jag tog vantarna och gav dom till Käte som skrattade glatt.
-”På Homeshop sa dom i telefon häromdagen att jag är en väldigt omtänksam man, för jag beställde några bh-ar till Käte, och när dom ringde och frågade om storleken så visste jag inte riktigt, så Käte fick mäta….Men hon behövde verkligen nya bh:ar….”
-”Jaa!” säger Käte och skrattar igen. ”Det känns jätteskönt att ha allt på plats igen!”
Jag verkligen älskar dessa två! Dom är helt underbara och ger Hopp om Framtiden och Ålderdomen!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Härligt :-)Låter som om det som är nu kan finnas sedan också!
GillaGilla
Dom är så fina och härliga mot varandra, dom här två, och dom träffades på ”äldre dagar” (typ i 50-årsåldern, tror jag), och trots att hon av och till är såååå förvirrad, tappar han aldrig tålamodet med henne…. Fint!
GillaGilla
Klart det finns hopp om framtiden. Det vore ju hemskt om kärleken och omtanken bara skulle försvinna bara för att man blir gammal.
GillaGilla
Jag har verkligen av och till ”värsta åldersnojjan”…. Vill INTE bli gammal! Det verkar sååååå tråkigt! Men när jag träffar dom får jag hopp om Ålderdomen ändå! Och dom är så fina mot varandra….
GillaGilla
vad underbart att se att det finns sådan kärlek :o)
GillaGilla
Ja, det ger en hopp!
GillaGilla
Vilken vacker bild om kärlek! Jag trodde också att det skulle bli så trist att bli gammal. Jag är ju inte lika gammal som paret du skriver om är, men pensionär i alla fall. Allt blir mera stilla, livet saktar ner, man blir mera eftertänksam, man är tryggare i sig själv, man jagar inte efter en försvunnen ungdom, man går med högburet huvud och bryr sig inte om vad andra tycker om en, man kanske inte älskar sina rynkor, men känner viss stolthet över dem, då de förkunnar en viss visdom. Jag tycker nog att mitt liv var tråkigare förut. Det var så mycket måsten och att jag skulle vara på ett visst sätt. Jag var osäker på vem jag var. Nu känner jag en stor stolthet över att jag överlevt många, stora svårigheter och hur mycket jag lärt mig av dem. Min empati är större, jag dömer inte lika lätt, jag är mera ödmjuk.Men jag klagar över värken ibland. Och att jag inte är lika böjlig längre. Blir otålig över min obstinata kropp som protesterar ibland.Summa sumarum. Jag skulle inte vilja vara en enda dag yngre.Men jag skulle vilja hitta en sådan gubbe, som Käte har. Det vill jag. Kram och tack för ett fint porträtt.
GillaGilla
Jag vill också vara en ”stolt äldre människa” såsmåningom, men jag vill inte vara ensam på ”ålderns höst”. Jag vill ha en ”Bosse” (så heter Kätes man) – en omtänksam och kärleksfull man, som ser till att jag köper ny bh, när dom gamla inte hjälper längre…. 😛
GillaGilla
Det skulle vara alla förunnat att kunna åldras tillsammans och avsluta sitt liv på ett värdigt sätt.Du verkar vara en varm person som bryr dig om andra och äldre…det tycker jag om !Varm kram :))
GillaGilla
Ja, ALLA borde få leva i, och känna, kärlek. ALLA borde få bli älskade och få älska. Tusen tack för dom fina orden! Kram!
GillaGilla