En gullig liten tjej /erviluca

(Det här är inte ”Lisa” utan det här är en bild som dök upp när jag googlade: ”girl 4 years old”)

Jag tror nog inte det undgått någon, som läst min blogg, att jag gillar barn! Jag gillar VERKLIGEN barn! Jag gillar att umgås med dom, att titta på dom, att ”studera” dom (titta när dom pratar och leker)….Ja, det mesta med barn faktiskt. Jag gillar verkligen barn. Så är det. Så jag tycker det är underbart när jag får chansen att träffa ett, som jag fick igår.

Jag var hemma hos dom igår, för första gången. Mor och dotter, 4 år. Vi kan kalla henne Lisa. Jag hade aldrig träffat Lisa förut.

Lisa satt i soffan och tittade på TV.

-”Hej!” sa jag.

Hon svarade inte.

-”Säg HEJ då!” sa mamman, sådär lite uppfostrande.

Jag sa att det spelade ingen roll om hon hejade eller inte – ”….en vacker dag kommer hon att heja på folk – jag lovar!” sa jag till mamman som bekymrade sej över sin ”ouppfostrade dotter”.

Vi satte oss i köket och pratade, mamman och jag. Efter en stund kom Lisa in i köket och satte sej på en stol bredvid mej. Mamman sa något på polska till Lisa, och hon svarade på samma språk.

Imponerad sa jag:

-”Oj, vad du är duktig som kan prata TVÅ språk! Både svenska och polska!”

Lisa nickade stolt, och sa sen:

-”Jag kan ännu fler språk!”

-”Oj! Vilka språk då?” frågade jag imponerat

-”Eeeee…….?”

Jag märkte att hon att hon inte visste själv….så jag sa:

-”Du kanske kan engelska??”

-”Ja, just de!” sa hon och la sen till: ”Yes! No!”

-”Waow!” sa jag

-”Como ésta?” sa hon sen….

-”Oj! Du kan spanska också?!? Då kan du ju FYRA språk!” utbrast jag.

Hon nickade stolt, och jag hade fått en ny kompis!