Morgonens duschning, med undringar kring C4, skapade en massa vidare undringar:
Tärningen: Hur gick det? Träffade han någon tjej att leva ”for ever and ever” med? Har han något barn på G?
Trollan: Gick hon ner i vikt? Kom hon över det fula sveket från killen? Har hon träffat någon ny? Bor hon kvar i Tjottahejti?
Islin, vet jag ju: ”Hej Islin! Det är jättekul att vi fortsätter vara vänner, och också har kontakt via Facebook! Kram på´rej!”
Pappanhasse: Vi har kontakt. Här. Jag älskar att läsa dina berättelser om dina killar! Fortsätt med det!
Islandsmamman: Du har dykt upp här någon gång. Hur gick det med mannen som inte uppskattade dej nog? Hur mår dina barn?
Christel: Funkar relationen? Hur är det med livet?
Hon som inte kunde backa in bilen: Hur gick det för henne, hennes lille pojke, och sambon, som det tog slut med? Jag äääälskade hennes sätt att skriva! Är hon kvar i bloggvärlden tro?
Just nu är det dessa som dyker upp i mitt huvud och som jag funderar på….
Hur gick det och hur blev det?
Här på WP följer jag…ingen. Det är inte lika ”nära” och inte lika ”smått”. Det är som om jag flyttat från en liten by där alla känner alla, till en storstad och dess anonymitet.
Det som jag inte gillar. 😦
Jag gillade det inte när jag flyttade från Sala till Stockholm och jag gillar det inte nu.
Men men, det finns inga vägar som går bakåt.
Typ.
erviluca #mammatillfyrakillar 