Kategoriarkiv: Uncategorized

JAG älskar att läsa! Plöjer bok efter bok, blir besviken när dom är ”tråkiga” eller ”tunna”, men njuuuuuter av Bra Böcker! Och älskar att skriva – att vända och vrida ord, att Få Till Det!

 Men HUUUR förmedlar man till sina barn, LYCKAN att läsa en bok, som fullständigt Trollbinder en?

Med son 1 var det Sune-böckerna som fick honom att uppleva det Roliga med att läsa. Han låg och gapskrattade i sängen på kvällarna och ville sen ha ”en Sune-bok till” och ”en Sune-bok till”….Tills dom tog slut och då tog ”Bert-böckerna” över. Idag är han journalist!

Son 2 (14 år) verkar tycka det är ”coolt” att läsa. Han ville ”verka vuxen” och tyckte det ingick att ”ligga och läsa”, och så hittade han njutningen av någon bok där på vägen…som var bra. Han har inte hitta Boken, eller Driften – han bara Gillar att Läsa! Det gick av sej själv!

 Son 3 (13 år) har inte velat läsa nästan alls…Har mest titta på bilderna…Inte förstått Det Härliga med att Njuta av en bok, leva sej in i Världen och Se Bilderna i sitt huvud…förrän NU! Och jag blir så GLAAAAAD! Jag köpte boken ”Sebastian Darke” på bok-rea. Jag slängde den till honom, sådär lite nonchalant, för är man för ivrig som vuxen, så blir det bara trots! Sen började han läsa…och fortsatte…och fortsatte…och BAD om att få ligga och läsa ”lite till” och ”lite till” tills det blev Mitt i Natten och jag fick säga: ”Nej, nu måste du sova!”.

(Jag har ”slängt till honom” flera olika böcker dom sista åren, men ingen har väckt hans intresse för att läsa…)

 Idag fick jag ett SMS från son 3, som är hos sin pappa:”Köp Sebastian Darke 2″, och jag förstår att han nu också fått uppleva Lyckan av att ha en bok som man läser och läser, men inte vill ska ta slut, och INNAN boken tar slut vill man läsa nästa del och nästa del….

Jiihaaaa!

 Nu är det bara EN son kvar! Och han ska utredas för dyslexi…så han har det jobbigare än de andra, men det vore ju kul ändå om han också…. Ja, ja, vi får se!

Klockan är snart 24 och jag har inte  listat ut hur jag ska komma upp i morgon, för jag hittar inte mobilen som jag tänkte skulle ringa för att jag ska vakna.

Egentligen borde jag lägga mej fort som faan, för jag känner att jag börjar bli HUNGRIG, och då kan jag verkligen inte somna, och det är såååå tråkigt att ”trycka i sej något” bara för att magen ska bli nöjd.

God natt!

….och kommer sedan med tungan hängande vid knävecken, flämtande och ser så LYCKLIGA ut!

Dom är mor och dotter, men just nu tycks det inte spela någon roll. Båda höglöper och är super-kåta! Dom trycker upp rumpan mot alla hundar vi träffar, och vriiiider svansen åt sidan, så att man skäms som en…hund! Och så säger dom: ”Ta mej! Ta mej!” – fast på ”hundiska”.

När vi kommer hem efter Promenaden, då dom ”frågat” alla på fyra ben om dom vill kn…a, så börjar dom på varandra: Respektfullt turas dom om att ”sätta på varandra”, huller-om-buller…”Din tur! Min tur! Din tur! Min tur!”.

Jag undrar hur det känns när det liksom inte KÄNNS?! Jag undrar om dom Känner att det blir så ”fel”, eller är dom Nöjda – efteråt?

Allt påsättande gör dom trötta, så efter en stund lägger dom sej och sover…Helt utpumpade!

Knasiga hundar!!!

Tumma mej! Snäääällllaaaaaa!!!!

När man får sitt första barn är det som om jorden slutar snurra och Allt Annat slutar existera, änglarna kommer ner från himlen och sjunger i kör: ”Hallelujah!”.

Man ligger där och är Helt Förundrad; Det har skett Ett Under!

Och ”tänk att just JAG fick det absolut vackraste barnet på jorden!”. Det är så otroooligt!

Man går där med sin barnvagn, som på moln, och tycker det är Konstigt när människor skyndar förbi en till bussen, kör förbi snabbt med sina bilar, går till jobbet som ingenting hänt…När Livet just blivit Helt Förändrat!

Bebisen tittar! Bebisen LER! Det är Förunderligt!

 Bebisen BAJSAR! Bebisen Lyfter På Huvudet och man måste ringa Mamma och Pappa och Syrran och Alla för att Berätta!!!! Bebisen sitter! ”Titta Han Sitter!!”

Bebisen säger ”MA MA!!!”. Det är Världsnyheter i Alla Världens Tidningar…typ…

Bebisen går! ”NU GÅR BEBISEN!!” vill man ropa ut från alla tak. Han är, typ, den första som GÅÅÅR! Känns det som.

Bebisen säger ”NEJ!”. Han vill inte ha mössa på huvudet!

Bebisen Börjar på Dagis! Oj, huuur ska han klara det? Och SER verkligen Fröknarna att han är Speciell och Helt Annorlunda och Behöver Mer Kärlek än ALLA ANDRA??? SER dom honom? Tänk om han blir skadad av att gå på dagis!!

Bebisen klättrar upp på bordet och sparkar ner en blomkruka och skriker: ”DUMMA SKITMAMMA!”.

Bebisen skriker: Jag är ingen BEBIS! Jag är STOR!

”Storingen” ska börja förskolan. Han är Ovanligt Klok och kan redan läsa! Han är nog Det Vackraste Barnet i klassen och Dessutom Klokast! Mamma är STOLT!

”Storingen” börjar ettan. TIO barn i klassen ”kan redan läsa”. Storingen är inte lika speciell längre…

”Storingen” går i skolan. Han sparkar boll på rasterna, men är inte bäst på det. Han har kompisar, men är inte Mest Populär…

”Storingen” har blivit tonåring. Han är en tonåring som”alla andra”. Han är lite finnig, lite tyst, går ofta undan, vill vara ifred….

”Storingen” är nu som Vem Som Helst och som Alla Andra!

Han som var så Speciell och som fick jorden att  sluta snurra!

VAD  HÄNDE????

(bilderna är plockade via google, och inte privata)

Varje kväll flyger en nässelfjäril in genom mitt fönster. Varje kväll! Kanske är det inte samma, men jag får en känsla att det är ett Budskap! Att den Vill Något…..

Ikväll satte den sej på min hand, och bara satt där. Jag lyfte ut den genom fönstret och skakade försiktigt på handen, för att den skulle flyga, men den bara satt där och fläktade med vingarna.

SEN flög den!

Exet ringer. Grabbarna Grus har nu varit hos mig i en hel månad. I vanliga fall byter vi varannan vecka, men semestrarna har gjort att det blev så här.

 Det har varit en jättebra månad och för första gången på lääääänge så längtar jag inte så vansinnigt över att få bli ENSAM…Dom får gärna stanna kvar…för alltid! Typ.

 För några månader sedan meddelade exet att han kanske skulle flytta till Västerås, till sin dåvarande flickvän, och att jag då skulle få ta hand om Grabbarna Grus på heltid. Jag blev rätt så upprörd över att han bara ”meddelade” detta, utan att undra om det var okey osv osv. Nu blev det inte så, men hans inställning/sätt retade mig iallafall…

Nåja. Exet låter som om han sitter med ett pekfinger höjt när han pratar med mej. Idag förstod jag det – att det är så jag känner! Det är lite ”ajjabajja” över hela samtalet.

 Han blir irriterad över att jag mailade honom IGÅR och berättade att yngsta sonen ska på fest ikväll, för han vill ju ”veta det i tid”. Och så drar han upp någon annan gammal fest där JAG inte meddelat honom att föräldrarna var bjudna! ”Ajja bajja!” Och han undrar vilken TID festen är osv osv.

Jag blir stressad när han låter sådär och det känns som om han ”trycker upp mej mot väggen” och stirrar mej i ögonen och kräver Rätt Svar NU!!! Jag vet inte vad det är för ”gammal fest” han pratar om, men känner att irritationen dra igång.

-”Jaha! Om det är Den Stilen vi ska köra med varandra, så kan ju jag också göra det: Har du bytt efternamn?”

 -”Jaa…..????”.

-”Då kanske det hade varit läge att tala om det för dina barns mor,  dvs MEJ, att du har gjort det! Liiiiite pinsamt är det att inte veta vad barnens pappa heter i efternamn…Dessutom har jag då fyllt i fel på alla barnens klasslistor….”.

1-0 till mej!

 Ridå!

Min sida (när jag skriver från jobbet) funkar inte riktigt. Jag kan inte lägga in bilder och alla ikoner högst upp på sidan är borta. All text kommer dessutom i ett enda flöde, och det går inte att göra mellanrum osv. Kan det bero på att jag behöver ”rensa cockies”? Men HUR gör man då? Och vad är cockies?

Vi ska sälja vår älskade Sally! Hon är en 2-årig blandning mellan cockerspaniel och pudel (se http://www.cockerpoo.se eller http://www.spanielpoo.se) men hon ser inte ut som en Typisk sådan.

Vi sparade henne, när hennes mamma fick sin första kull valpar, för att hon var så sööööt och för att hon var så framåt!

Tyvärr har det visat sig att äldsta sonen är allergisk mot henne.

 Jag har verkligen draaagit på det här, eftersom hon är en sån ljuvlig hund, men de sista dagarna har 14-åringen verkligen haft det jobbigt med sin allergi, så hon måste flytta! Han tål mamman, men hon har helt annan päls.

Sally är reserverad/blyg mot nya människor. Hon vill helst ta kontakt själv, men när hon bestämt sig för att bli ens vän, är hon det för evigt.

Hon och jag är som ”lång- och lerhalm” och hon dyrkar mej! Därför kommer vår separation att göra ont – både i henne och mej.

 Sally har aldrig varit helt ensam. Hon har alltid haft sin mamma Flisa vid sin sida, men även om dom alltid varit tillsammans, så bryr dom sej inte så mycket om varandra.

 Sally är oerhört kelig och gosig. Hon är väldigt lugn inomhus och älskar att ligga nära och gossa!

Utomhus är det Fullt Ös! Hon springer som bara den och är jättesnabb! Vi går i skogen varje dag och då springer hon lös. Hon stannar när man säger ”STANNA!” (för det mesta) och kommer när jag busvisslar.

 Sally skäller på katter – iallafall om de springer iväg. Då försöker hon också jaga dom. Om dom står stilla och inte gör något, smyyyger hon fram och nosar, men blir ofta lite ”rädd” och skäller till, och då skuttar ju katten iväg och Sally vill springa efter. Så hon har ingen ”katt-vana”, ifall du undrar.

 Sally är van med barn, men bara barn i åldrarna ca 9-15 år. Småbarn har hon inte haft kontakt med alls, så jag tror inte hon skulle passa i en småbarnsfamilj.

 Sally behöver en matte eller husse (hon är ovan vid män, men det går ju att ändra på), som bryr sej om henne, älskar henne och som hon får vara med mycket. Hon vill inte bli lämnad ensam. Hon vill vara ute och springa fritt då och då, och gärna en riktigt lång promenad varje dag, och flera korta (om man inte har stor tomt förstås).

Har DU ett hem till min älskade Sally? Kontakta mej då!

Hur gör man för att få en Favvo-knapp? Och hur gör man för att skriva sina favoritbloggar på lång rad till höger i sin egen blogg?