Kategoriarkiv: Uncategorized

Den här som jag rebloggar, fast jag inte vet hur man gör….men försöker ändå….DEN är bra!

Om jag vore Pocahontas…..

….skulle jag KRAMA Tärningen (lagom) hårt….

…hålla honom Nära nära….

…aldrig lämna honom någonsin….

…inse att jag Vunnit Högsta Vinsten….

….förstå att jag hittat en (lagom) tänkande  och klok man – kärleksfull så hälften vore  nog….

=

Men nu är jag inte Pocahontas…..

….och har ingen Tärning…..

….men hoppas och önskar….

….att Tärningen och Pocahontas får leva Lyckliga Ever After…

…för Tärningens texter är så varma, insiktsfulla, kärleksfulla, kloka och underbara så att jag önskar att jag kunde hitta min Egen Tärning..

Läs själv så får du se:

 http://blogg.aftonbladet.se/tarningenarkastad

Ibland undrar jag vad som är Viktigt i livet?

När jag ligger på min dödsbädd och Funderar (om jag gör det)….Vad kommer jag DÅ att tycka var viktigt? Vad skulle jag vilja förmedla till dom som har halva (eller hela) livet kvar? Vad skulle jag säga: ”Gör si”  eller ”gör så”?….Eller är det helt enkelt så att man inser att alla måste göra Sin Resa genom livet….Dålig eller bra – den måste göras!?

Man kan inte lära sej genom Råd, utan man måste SJÄLV uppleva. Man måste själv KÄNNA det man ska förändra, eller inte. Om Någon Annan säger:

– ”Gör inte så, för det blev inte bra (för mej)!”

…. så tänker (iallafall) jag (!): ”men det kanske blir bra för MEJ!” och så provar jag iallafall…. ”För jag är inte du!”

EN DEL människor kanske tycker att det räcker med ”Goda Råd”, och avstår från att Pröva Själv, för ”han sa ju att….”, men många gör det inte! Speciellt inte när man är UNG och Vill Uppleva Själv och tycker att ”Dom Gamla fattar Ingenting”….

Det är nog Meningen att det ska vara så!

Det är nog Meningen att man ska lära från egen erfarenhet!

Det är nog Meningen att man ska LEVA LIVET fullt ut, på det sätt som passar en själv….

….eller inte….

….eller nåt….

Och det blir ju liksom ändå som det blir….och för en del blir det HIMLA BRA och för andra Ganska Dåligt….och för Resten blir det….Rätt okey!

…och det kanske är Bra Nog….ändå….

Idag tror jag inte längre att Framtiden blir som jag trodde, och hoppades, igår.

Nuet räcker gott och väl nu. Dagen som är räcker. Framtiden är i morgon, och ännu längre fram. Men just nu tror jag inte Framtiden är den jag trodde igår.

Allt förändras. Tankar, ideer, utseenden, händelser, upplevelser….allt!

Och idag är i morgon igår. Jag lever i nuet men samtidigt i gårdagens framtid.

Så då kan man säga att framtiden är NU. Gårdagens framtid är NU. Morgondagens framtid är Sedan.

Sedan kommer hela tiden och blir NU.

Hur långt in i Framtiden kan man våga planera, eftersom Nuet hela tiden ändrar förutsättningarna för Framtiden?

Ska jag basera Morgondagen på Dagens händelser?

Om det som hände igår, i förrgår och bakåt, säger lite om vad som ska hända i Framtiden, så vill jag just nu helst bara leva i Nuet.

Just nu vill jag bara leva NU. Inget annat.

Jag vill inte se det jag ser.

 Jag vill bara se det jag just nu väljer att se, och leva i det.

Nu.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article7143434.ab

Jag blir mest bedrövad när jag ser dessa småtjejer i sina små bikinis, men samtidigt imponerad: Dom är ju otroligt duktiga!

Men VARFÖR ska dom ha små röd-svarta sexiga underkläder på sej när dom dansar? VARFÖR???

Varför sexifiera dessa små härliga tjejer?!

Jag tror inte jag hade gått med på att låta min dotter (om jag hade någon) klä sej sådär på scenen….

Jag hoppas det iallafall….

Suck, vad samhället sexifierar små tjejer! Sorgligt!

Det är så fantastiskt med hundar – och säkert andra djur också – för dom älskar en så reservationslöst.

Vad jag än gör, och hur jag än ser ut, och vad jag än säger och hur jag än mår:

Mina hundar älskar mej!

Hur jag än står, hur fet jag än blir, hur snoret än rinner, hur jag än är klädd och hur många kliande prickar jag än har på kroppen och även om jag blir handikappad och ”konstig”:

Mina hundar älskar mej!

Fast hundvakten har större tomt, som dom kan springa på, går längre promenader, leker mer med hundarna  mer och ger dom Värsta Bästa Hundgodiset, så älskar dom mej mer!

Det är helt fantastiskt Underbart att vara Matte till Fis-Lisa och Mille-pille-pillesnopp!

Vi sitter på balkongen, ”Mille-pille-pillesnopp”, och jag.

Vi tittar lång bort i fjärran, sådär snyggt som män gör på modellfoton….

En granne går förbi….

Mille-pille säger – på hundspråket:

– ”JAG bor här! Du får inte komma hem till oss!!! Och helst inte gå där!!!”

….och jag säger:

-”Hon FÅR gå där!” och spänner ögonen i Mille-pille.

-”Okey!” säger Mille.

Slut.

Ibland känner jag för att:

– Röka inomhus – fast jag inte röker egentligen!

–  Kasta tomburkarna i soporna – fast man ska panta dom!

– Supa mej hyperfull på brännvin – fast jag nästan aldrig dricker sprit!

– Sjunga falskt till en låt – fast jag sjunger rent!

– Inte svara i telefonen när det ringer – och det gör jag ibland…. 😛

– Strunta i att gå ut med hundarna – fast dom är kissnödiga och står nästan med benen i kors

– Strunta i att städa – fast det är 2 veckor sedan, och dammråttorna börjar ta över…

– Strunta i att gå till jobbet – fast jag är frisk!

– Räcka ut tungan åt folk jag inte gillar – fast jag är vuxen!

– Göra fuck-you-tecken ”ba´fatt” ….jag känner för det!!!

(”Fina lilla Krumelur – jag vill aldrig bliva stur”)

Pippi Långstrump tog ”Krumelurpiller” och skulle därmed aldrig ”bliva stur”. 

Det gjorde jag med. Det är kanske därför som kroppen blir äldre, och åren går…men jag blir liksom aldrig ”stur”….

Det funkade!!!

Kärleken är knäpp! Han är verkligen Knäpp! Och det är så himla bra, för jag är rätt knäpp själv. Så tillsammans blir vi ena riktiga Knaskorkar! Och det är så härligt att få släppa loss sin tokiga sida.

Han bjöd mej på en kryssning till Åland….(vart man åker spelar väl ingen roll egentligen för man går ju inte av båten…) och det är bara att konstatera: Han är knasig. Jag är knasig. Tillsammans blir vi helt enkelt Hel-Flänga!

Plötsligt pratade vi bara på rim. Det bara blev så, och det blev så tokigt så jag höll på att kissa på mej av skratt! Försök själv att kommunicera med någon genom verser med rim! HerreGud!

Sen läste Han på en finsk skylt och så bara blev det så att vi pratade ”hitte-på-finska”. Också helgalet, vilket gjorde att jag måste byta trosor igen….Pust!

Och vilka tokiga saker jag än säger, så hakar han på Direkt – och tvärtom! Vi har precis samma sjuka och helknäppa humor, så det blir helt vrickat när vi är tillsammans.

Man kan undra om ”hela båten” skakade på huvudet och undrade från vilken anstalt vi kom, men det  spelar egentligen ingen roll, för vi hade så himla roligt! Dessutom var nog alla lika galna som vi, fast på deras egna sätt…

Det är så befriande att verkligen SKRATTA!

Skratta så man kissar på sej och gråter – samtidigt.

Och det är så härligt att INTE vara Vuxen!