Kategoriarkiv: Uncategorized

Den här historien kom jag på när jag hörde om en kvinna som hade silikonlåtsasbröst nedstoppade i bh:n, lösögonfransar och löshår när hon gick ut och dansade…:

………………………………………………………………………………….

Dom har dejtat tre gånger, och hon känner sej redan lite förälskad.

Hon gillar hans utseende, hans kropp, hans muskler…Han är så Manlig. Hon känner sej så Kvinnlig när hon är tillsammans med honom, och det är en härlig känsla.

Nu har hon bestämt att ikväll får det ske….ikväll ska hon följa honom hem…eller han henne…

När dom dansar tryckare på natten känner hon hans k**k mot sin kropp och  hon blir upphetsad och vill bara gå…hem…

…………………………………………………………………………………

Hon har redan krypit ner i sängen….och ligger och väntar….i bh och trosor…Mer utmanande än så vågar hon inte vara….

Han står vid fåtöljen och klär långsamt av sej…knyter upp slipsen…Knäpper upp skjortan….Tar av sej den….Knäpper upp fake-musklerna som han har på överarmarna, fake-bringan som han haft runt sin överkropp, tar av sej håret….Slänger det nonchalant på fåtöljen….Tittar på henne och ler…

Hängmage, hängtuttar, glesa hårstrån som samsas på det nästan skalliga huvudet….

Hon befinner sej i chock! Han är Ingenting av vad han utgav sej att vara…Allt är ju fake!

Han knäpper upp byxorna och drar långsamt av sej dom, knäpper av den hårda fake-penisen som han har över den vanliga, lilla….masken….som hänger och dinglar…slö och slapp…. Han slänger fake-penisen på fåtöljen också och drar av sej strumporna…

Smala armar, insjunken bröstkorg….liten penis…., som så smått börjar resa sej….

Hokus pokus!

MANNEN har förvandlats till en Liten Farbror…..

Den Lilla Farbrorn kommer långsamt gående emot henne och försöker se sexig ut…

Hon släcker lampan bredvid sängen, blundar och tänker:

”Jag gör det jag kom hit för – sen går jag hem, och kommer aldrig tillbaka….”  

Det slår mej, när jag står framför spegeln i badrummet, att jag har behov av/tycker om att vara Oanträffbar…Att jag njuter av att veta att mobilen är urladdad och att  hemtelefonen är trasig. Att jag tycker om att ingen kan nå mej, om dom inte kommer hit, förstås (vilket folk inte gör nuförtiden, om dom inte VET att man är hemma och beredd)…

Det är SKÖNT att vara oanträffbar; att slippa säga ”ja” eller ”nej” till någon, att slippa ”förklara sej”, att slippa ”kompromissa”, att slippa ”GÖRA något!”, att slippa Ta Ansvar, att slippa ALLT!

Det är skönt att vara ensam ibland, och få vara Helt Egoistisk och bara tänka på Mej Själv (och hundarna).

Det är Verkligen skönt!

Ibland.

(Visst blev han snygg?!?)                😉

Han skulle på maskerad. Dom fick klä ut sej till vad dom ville. Han visste direkt vad han skulle vara: Vampyr.

När han sa det till mej fick jag idéer i huvudet om hur han skulle se ut. Grejen var ju att det hade han med – en massa idéer!

Han hade köpt hudfärger och vampyrtänder och det skulle fixas och donas. MItt i allt fixande och donande krockade våra åsikter fullkomligt: ”KRASCH!”

Han satte sej i soffan, hängde med hela sej – såg ut som en halvtom hösäck – grät och sa att jag inte fattade något! Absolut ingenting fattade jag.

Jag tyckte att han inte fattade något, att han inte lyssnade…Sen räknade jag till tio – långsamt, inuti – och sen insåg jag att det var HAN som skulle vara vampyr och det var HAN som skulle gå på fest – inte jag!

Så vi började om. Pratade ordentligt. Jag lyssnade mer på honom och han på mej.

Så när vampyrkillen gick iväg på Maskeraden, kände han sej rätt snygg och cool, och DET var det viktigaste.

Han blinkade åt sej själv i spegeln innan han gick, som om han sa: -”Du är skitcool!” …..

….och det var han!

Och jag lärde mej något nytt igen. Om mej själv. Att jag ibland är för otålig, för snabb, för inne i mitt eget, så att jag glömmer att lyssna in andra…

Ibland.

Den här helgen fick jag bara tanka kärlek ett dygn…och knappt det. Stenis skulle på återträff med gamla lumparkompisar.

 Undras om jag nu ”håller” i två veckor…till nästa ”tankning”….Hm….

……..*funderar vidare*…….

När jag ser alla dessa unga ”nya” pappor på stan, blir jag glad! ÄNTLIGEN är jämlikheten här ”på riktigt”! Äntligen är pappor lika involverade i sina barn som mammorna. Det har tagit sin lilla tid, men det behövde väl gå några generationer innan Papporna hittade sin (nya) roll, men nu är dom här: Papporna som engagerar sej och Delar på ansvaret med barnen.

Jag ser dom överallt:

– Pappor som bär sina småbarn på höften, och samtidigt ser till att storasyskonet inte ramlar ner från klätterställningen.

– Pappor som går tillsammans med andra pappor, dragandes vagnar med småbarn, och ibland med storasyskon i handen.

– Pappor som torkar snor och byter blöjor ”med vänsterhanden”, så självklart.

– Pappor som stressar till dagis för att hämta sina barn, för att komma i tid.

– Pappor som jobbar deltid, för att kunna ”vara så mycket som möjligt med mina barn”.

– Pappor som reser sej från mötet, som blivit för långt, med orden: ”Måste hämta ungarna på dagis!”

– Pappor, som dricker latte på något cafe, med sina kompisar, där vagnar står på rad, och där deras barn klättrar runt, eller sover i vagnen bredvid.

– Pappor som står upp för att deras barn är VIKTIGA!

HURRA för alla Nya Pappor!

Jag har längtat efter er!

Tänk vad nästa generation vuxna kommer att må bra, av att ha haft sina Kärleksfulla och Delaktiga pappor, och sina Icke utslitna Mammor (eftersom papporna delar ansvaret och hemarbetet).

Det värker som FAAN i axlarna och upp i nacken och i heeeela huvudet! Fan fan fan fan fan!

Man kan undra varför jag ropar på Faan då?

Dumt!

Nåja.

Den här veckan har vi ätit piss pest och senapsgas-dålig mat två gånger. Nyss satt vi och tittade på Biggest looser och åt pizza. Jihaaa! Till efterrätt: Kexchoklad! Fett och sött! Uäck!

Men jag oooorkar inte laga mat när huvudet bara väääääääääääärker! Fy faan!

………………………………………………………………………………………………………………………….

Till salu: Begagnat huvud. Värker ständigt, men kan ändå tänka – iallafall ibland! Lokalsinnebiten är bortmonterad och Ekonomiska sinnet fanns inte ens vid tillverkningen. F ö fungerar det rätt bra, trots ålder och värk. Ser med glasögon 2,5 och hör utan hörapparat. Extra Fantasi-sinne inmonterad. Ovanligt lite rynkor för åldern. Något prickigt. 500 kr. POK. Ring: 43582903045.

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Jag vill bara tala om att jag gjorde skitgod middag idag!

Falukorv i ugn (med ost och senap i) och så SKITGOTT potatismos, med bitar i!

Jag skulle gjort MER, för ALLT gick åt och vi njööööööööt!

Nu ska jag se på Idol. Hoppas alla kan vara tysta…Eh?! Keep on dreaming….liksom….

Hur många dagar har jag haft ”hotande migrän” (huvudvärk med lätt illamående, törstig och godissugen…och en hotande migränkänsla), tro? Hm….*tänker*. Ungefär 3 veckor, oavbrutet.

Gissa om jag är trött på det? Den som gissar rätt vinner………..Nada!

Hur länge har jag nu levt under en otroooligt pressad ekonomisk situation, där Kronofogden nästan trampar på dörrmattan? Hm…..*tänker*. Ungefär 10 månader, oavbrutet.

Gissa om jag är trött på det? Den som gissar rätt vinner………..Nada!

Just nu känner jag bara för att krypa ner i sängen, under täcket (MED fläkten! – annars blir det så varmt!) och gömma mej. Somna in djupt – typ in i medvetslöshet – och vakna SEDAN: När allt är färdigt och löst.

För jag orkar inte med värken och jag orkar inte med pressen och oron….det gnager och skaver och gör ont…Och jag vet inte hur jag ska lösa varken det ena eller det andra…Antagligen får jag huvudvärk/migrän av att jag oroar mej för ekonomin, så DEN vore ju ide att lösa först.

Men HUUUUUR????

HUR, för i helvete?!?

Jag är ju en Ekonomisk Idiot. Jag lider av Economia Catastrofia Multum. Typ.

Hjälp!

Jag blir TOKIG på ”folk” som pratar precis när dom pratar på TV, när man tittar på ett intressant program! Tokig!

Det är liksom tyst…tyst…tyst…på TV:n och man får se folk gå hit och dit, och kanske är det lite musik osv….(så DÅ kan man prata om man behöver), och sen börjar speakern, eller dom som det handlar om på TV:n, prata, och DÅ bara MÅSTE vissa personer prata, så man missar hela tiden Poängerna och Händelserna och Allt!

Jag blir TOKIG på det!

Min ex gjorde ALLTID så. Tyst tyst tyst….och så PRAAAAAAAAAAAAAAAAT när allt det ”Viktiga pratet” kom på TV:n. Och till slut var jag stressad så fort vi satt framför TV:n tillsammans för jag VISSTE att ”snart, snart, snart kommer han att prata – PRECIS när dom säger det VIKTIGASTE på hela programmet”….. Och ”voila!” så blev det så. Alltid.

Nu har jag några söner som har ärvt denna sagolika ”time:ing” vad gäller TV-program och prat.

Och jag blir TOOOOOOOOOOKIG!!!

-”Prata inte NU!” säger jag.

-”TYST!” säger jag

-”SCH!” hyschar jag….

…och under tiden har jag missat vilka som gick vidare i Idol – var det dom som stod bakom strecket eller framför? För preciiiiis då ska Storing berätta något, eller säga att han såg något, eller säga vad dom sa på TV (som vi alla hörde)….

GRRRRRRRRRRRRRRRR! Jag blir Mordisk!

…fast jag har ju redan…Hundar alltså!

Men ibland tänker jag vilken enorm STRESS dom skapar i mej, och samtidigt Värsta avslappningen och kärleken. Och så det Evigt Dåliga Samvetet.

Det är så mycket som är GOTT med mina hundar och jag älskar dom så mycket, men oj, vad jag måste avstå från mycket, samt att jag hela tiden måste STRESSA hem till dom, efter jobbet, eller efter ALLT!

När jag tänker hur det skulle vara UTAN hundarna – verkligen försöker Känna In det – så blir jag Lättad och kan Slappna Av först, men sen får jag Ont i Hjärtat av Saknad….och OJ vad ENSAM jag skulle känna mej! Kanske jag skulle gå runt i cirklar hemma, när jag var ensam ensam….(= utan barn)…

…eller så skulle jag ÄNTLIGEN få tid att skriva böckerna som ”ligger och väntar i hjärnan”….

HJÄLP!

Vad ska jag göra?

Jag ÄLSKAR mina hundar! Ä L S K A R ! ! !

Och jag älskar över huvud taget hundar. Alla hundar (men speciellt mina egna)! Men jag stressar ihjäl mej samtidigt….

_________________________________________________________________________