1. Min allra bästa och sämsta födelsedag, fast det inte var min!
Lillasyster fyllde 6 år. Vi var på landet. På vår älskade farmor och farfars helt underbara lantställe där vi stormtrivdes.
Jag var såååå avundsjuk på Lillasyster som fyllde år mitt i sommaren och alltid blev firad på Landet. Det var ju inte bara jag och storasyster och mamma och pappa som sjöng för henne på morgonen! Dessutom tillkom farmor, farfar, faster, kusin och ibland ett helt gäng ”gamla tanter”, som antingen var några gamla släktingar eller såna som varit farmors vänner så länge att dom liksom blivit släktingar.
Alla sjöng, och många paket! Lillasyster Strålade! Usch, vad hon strålade. Hon strålade så att jag blev sur! Jag tror att hon strålade extra mycket för att jag blev sur…..
Paket efter paket öppnades….och så hände det som gjorde att min värld rämnade och gick under och jag föll ner i ett svart hål av Sorg och Avundsjuka, som slet i bröstet:
Lillasyster fick en prat-docka! En sån som jag ”alltid velat ha”. En helt underbart söt och vacker docka! Om man drog i ett snöre på sidan, så sa hon ”Maaammmaaaaa!”. Aj, vad ont det gjorde i mitt lilla ”mamma-hjärta”! Jag gick undan och grät. Jag kunde inte glädjas å hennes vägnar – bara känna hat och svartsjuka!
Och jag skämdes för att jag visste vad dom vuxna skulle säga om mitt beteende: ”Men, Erviluca! Usch på dej! Kan du inte UNNA din lillasyster en docka?! Du borde vara så stor nu så att du kan glädjas åt….bla bla bla….”.
Jag hade FULA och SVARTA känslor i mej, som jag inte kunde stoppa.
Jag minns hur Lillasyster satt där i solstolen i en fin klänning och bara stråååålade med sin nya docka i famnen. Hon drog i snöret: ”Maaammmaaaaa!”, och njöööööt! Hon loooog, och jag leeeeed.
-”Får jag prova att hålla i den?” frågade jag med ilskna tårar brännande under ögonlocken.
-”Nej.” svarade lillasystern, och kramade om sin docka extra hårt, och så loooog hon och njöööööööt av att hon hade något som jag ville ha.
Hela mitt liv var förstört. Slut. Kaputt! The End.
Jag var en Dock-älskare av stora mått. Jag älskade dockor, lekte med dockor, dyrkade dockor. Nu hade hon – lillasyrran – Den Bästa och Finaste. Jag visste att hon aldrig kunde ta hand om den dockan som jag hade kunnat göra! Stackars dockan. Jag har för mej att den fick ett fult namn också….*ryser*
………………………………………………………………………
(Googlad bild med sökord Young boys)
På eftermiddagen var det dags för Kalas! Farmor hade bjudit in alla barn i husen som låg i området kring deras hus. Och vilka bodde där? Jo….KILLAR! Massor av Spännande Killar! Bl a min ”älskling” – min stora Kärlek – Ove!
Alla kom!
(Googlad bild med sökord Barnkalas)
Så satt vi där runt det jättelånga långbordet i köket och drack saft och åt bullar och tårta – fnittriga och nervösa….Fyra tjejer (jag mina systrar, och vår kusin) och MASSOR av killar! Typ 6-7 stycken i åldrar från 7-8 år och upp till 16 år! Det var så Spännande så att man nästan kissade på sej!
Sen var det lekar. Vem som arrangerade dom har jag ingen aaaning om, men någon måste väl ha gjort det. Det var Burken och Kurragömma och Tafatt…Lekar lekar lekar!
Ove (16 år) jagade mej och ropade: ”Ååååå, vad du är snabb!” och mina ben, som var som kokt spagetti med kolsyra i, fullkomligt flööööög över marken! Hjärtat slog fyrdubbla slag och jag var så LYCKLIG!
Min Kärlek var nära. Min Kärlek jagade mej. Min Kärlek tyckte att jag var snabb!
Lyckan var så stor och stark och kärleken svällde i hela mej, så jag tror att tiden stannade för en stund, och den där jävla ”prat-dockan” var ”blaha – blaha!”.
För Ove hade SETT mej, JAGAT mej och PRATAT med mej! Wohoooo!
