Kategoriarkiv: Uncategorized

När Härligt Vacker musik spelas fylls hela jag med Glädje, Lust, Liv, Kärlek och en massa andra Underbara Känslor!

 Och jag vill bara snurra, hoppa, dansa och lägga mej ner och döööööööö av lycka!

Så mycket KÄNNER jag!

Nu ska jag dansa!

Jag verkligen hatar vissa sidor av mej själv. Föraktar och hatar – ser ner på.

Jag kliver ur mej själv, tittar på mej, skakar på huvudet och suckar:

-”Here we go again! Jävla fegis! När ska du lära dej våga? När ska din feghet och mesighet vika undan?”

Jag tycker det är så Självklart att våga, att vara uppriktig, att säga rakt ut vad man känner och tycker.

-” Att kommunicera och vara RAK är A och O i ett förhållande.” säger jag så klokt.

Dessutom lägger jag troligen till att det är enkelt också:

-”Det är ju bara att säga det – rakt ut, bah!”

Sen står jag där själv som en jävla mesig fegis med skägget i brevlådan (eller fingret i flaskan…)…..

….Sitter fast…Vågar inte.

Sidor jag verkligen hatar hos mej själv: Feghet och mesighet. Uäck!

Fegheten och mesigheten är styrd av Rädslor. Rädslor som sitter längst inne i Lilla Erviluca, barnet Erviluca. Barnet som är livrädd för att inte vara älskad, att bli övergiven, att bli ”ifrågasatt”, att inte hitta ord, att göra fel, att inte duga – att inte vara älskad.

Grundbulten i livet; Att vara älskad, som den man är.

 Att älska.

När jag inte vågar hamnar jag i Mesens land. I Feghetens klor. I Föraktets grotta….Ligger där och slickar Överhetens Fötter….och ber om ursäkt för min existens….Blir Mesens Offer.

Äts upp av mej själv i en snurrande rörelse som börjar med självskadebeteendet Inre Skitsnack om mej själv:

”Du är så ful, tjock, hemsk, äcklig, dum, korkad, mesig, mjäkig, ämlig, feg….så INGEN kan älska dej….Gå och dränk dej i närmsta vattendrag…eller försvinn bara bort….långt bort dit där pepparn växer….typ! Och kom inte tillbaka” 

Och om det ändå  bara var så, men icke!

Istället ligger jag kvar där, som en slemmig svart snorlobba och slickar på Överhetens fötter i en äcklig underkuvad bakvänd önskan om att bara bli…….

………… ”liiiite älskad….jag gör vad du vill bara du älskar mej liiiite liiiite….på typ torsdagar….mellan klockan tre och fyra…..Nähä?! Inte det….På onsdagar då?…..Okey?….Mellan ett och kvart över ett?….Helt okey!….En kvart i veckan räcker för lilla mej….äckliga lilla jag….Meshetens offer….”

UÄCK!

Jag kan inte sova så att jag går  opp

sätter mej vid datorn och skriver utan stopp

Svårstyrda tankar har byggt ett bo

snurrar runt i huvet och ger mej ingen ro

Jag tänker på feghet och mod och sånt där

som både är enkelt och svårt när man är kär

Att prata ur skägget och vara helt sann

kan vara svårt för både kvinna och man

Att falla, göra magplask, gå in i väggar och göra fel

att ramla men resa sej och ändå förbli hel

Att titta och blunda och lukta och frysa

att bli förkyld, få feber. att  hosta och nysa

Att  leva och dö och att se och att höra

att vilja och inte. att våga och ändå köra

att leva livet, men ändå inte, och ändå jag vet

att jag vågar att vara både kärleksfull och het

Att vara arg och så ilsken att människor flyr

att ha alla känslor, vara löjlig, att spela martyr

att vilja och vara, att inte vara rädd

för att vara ensam och inte bli sedd

Att stanna i kyla och mörker och natt

att våga att vara fast livet är svart

att inte ge upp fastän allt är förbi

att våga att leva och evigt förbli

Att vara människa och att vara jag

är att vara modig och att leva var dag

Först lite si och sen lite så…Sen lite upp och så lite ner…och så tvärtom, och om vartannat….

Men om man tänker efter är man både Universums Mitt och Viktigast av allt….

…samtidigt som man är,….

….  en yttepytteliten pyttesak en millisekund i Universums historia…..

Så…vem bryr sej….i det stora hela, vem jag är och vad jag gör?

Och ”vem bryr sej om 100 år”……?

Typ.

Jag vill vara mest älskad av alla i hela världen!

Jag vill ha kärlek och lycka och hela konkarongen – just nu!

Jag vill leva i Starlet och Mitt Livs Novell och alla andra förljugna noveller och böcker!

Jag vill vara, och känna mej, SUPERDUPERÄLSKAD!

 NU!

Jag faller, gör magplask, springer in i väggar och går fel.

Livet är inte menat att vara helt enkelt för mej, och i många fall får jag ”skylla mej själv” faktiskt….

…..för jag fortsätter vara ”för naiv, för godtrogen, för kärleksfull, för rättskaffens, för tydlig, för rak, för oplanerande, för ”villig”, för hoppfull, för nyfiken, för optimistiskt och ibland för svag, blandat med ibland för stark.

That´s me!

Men det jag lärt mej är att jag alltid MÅSTE:

– resa mej efter fall

– torka av mej efter magplasken

– gnida lite på näsan (och sätta på ett plåster), och torka tårarna, efter spring in i väggar (och därefter hitta en stege och klättra över, eller hitta dörren och gå igenom väggen s a s… alternativt vända och gå tillbaka…).

Jag måste också lära mej att:

– låta tiden verka/agera, dvs VÄNTA ut vissa saker ibland…

– inte agera innan jag tänker…

DESSUTOM måste jag lära mej att tänka logiskt – utan känslor ibland, men att blanda in känslorna ibland…När jag ska göra vad…tränar jag på….just nu tex….och lite då och då…

Men jag måste alltid resa mej igen! Alltid! För min skull och mina barns skull…

Och när jag inte orkar för min egen skull, MÅSTE jag för mina barns skull…

For ever and ever! 

Så är det.

….men JUST NU känner jag bara för att…
….leka struts!

Oj, TRE händer! Varifrån kom den tredje???………….

Snart ska jag åka till ”Stenis-Penis” (ha ha ha! kom på det rimmet idag när jag skrev en kommentar till Sarahmara…)…..

….men först ska jag bara….

– gå ut med hundarna

– duscha, och smörja in min torra kropp

– packa lite

– pussa på Grabbarna Grus (iallafall två utav dom)

– fixa iordning lite i köket…..kanske…

….så jag får INTE sitta här och blogga!

 Inte!

 Not!

 Ajjabajja!

 *slår mej på fingrarna*

– ”AJ!!”

*fortsätter blogga frenetiskt*

-”Din obstinata jävel!!!”

*stirrar ilsket på mej själv*

-”Åååå………..!”

*suckar och stänger av dato……

Konsten är att INTE skriva för många blogginlägg på en gång……

Där är jag Fullkomligt Misslyckad…..

-26 grader på termometern är det när jag går ut med hundarna på morgonen….

 Hur andas man i denna kyla?

Så här blir det om  man andas genom näsan i -26 grader

 Om man andas genom näsan fryser den ihop helt – *snörp!* – och ramlar av!

Så här blir det om man skrattar i -26 grader!!

 Och om man andas genom munnen, fryser tänderna till iiiiis – ”zzzitt!” – och krossas!

 Så….jag håller helt enkelt andan!

 ”Dong!”

 *dog*