Kategoriarkiv: Uncategorized

*kikar upp ur naveln igen*

Nog med navelskåderi.

Det är tråkigt och instängt.

Och luktar illa.

Uäck!

Hit och dit och upp och ner

vänster höger fram och bak

snurrar runt och då jag ser

en krokig väg som verkar rak

Ingenting är som det ska

frågor på svar som inte finns

känslorna är inget att ha

prinsessan visar sig vara prins

Knyter upp och knyter nytt

snörar till och trasslar runt

reder ut och har nu sytt

någonting som verkar sunt

Jag öppnar ett paket flingor, då ett Minne slår till mej med full kraft:

”TJONG!” bah.

Grabbarna Grus är 2 år, 5 år och 6 år. Dom står spända vid mina ben och väntar på att jag ska öppna ett Flingpaket. Det innehåller nämligen En Figur!

Frågan är VEM som ska få figuren…..

Vems tur är det?

Jag minns inte vem som fick figur från flingpaket sist. Jag försöker köpa flingor utan figurer eftersom det blir sådant KAOS när denna lilla enstaka figur ska delas ut till ETT barn.

”Låt dom dela på den”, säger Den Gode Föräldern, som inte har MINA barn….

Svar direkt: NEJ, dom kan inte ”dela på den”.

 Punkt.

Storing är smart – han vill vänta med att säga OM han vill ha figuren tills han sett vad det är för figur.

När han sett den, och snabbt konstaterat att han inte vill ha den, erbjuder han generöst att Mellan kan få den….

-”Jag kan ta figuren i nästa paket”, säger Storing godhjärtat….och sen lägger han till:

-”Ska du köpa nytt flingpaket i morgon?”

-”Nej, det dröjer tills det här paketet är tomt”, svarar jag sanningsenligt.

-”VA?!?! Det tar ju flera åååååår!!” gnäller Storing ilsket.

-”Men jag kan väl inte köpa en  massa flingpaket bara för någon liten plastfigur!?!” säger jag irriterat.

-”Meh! Åååååå! Om jag vetat att jag ska få vänta sååååå länge skulle jag aldrig låtit Mellan få gubben!!” tjuter Storing och försöker ta Mellans gubbe.

Mellan har hittills tyckt att gubben är ”sådär lagom kul”, och jag har sett på honom att han är lite kluven i sin inställning till ”gubben-som-inte-duger-till-Storebror”……

…men nu blir den Superintressant och Jätterolig!

OJ, vad Mellan tycker om sin gubbe nu! Han älskar den faktiskt!

Han sjunger för sej själv och sneglar på Storing och  låter gubben ”gå, gå, gå” ganska nära Storing….

….som suktad tittar på den Fantastiska Gubben.

-”Åsså leka gubbe?” frågar Minsting glatt.

-”Du kan väl hämta den där Jerry-figuren så kan vi leka TILLSAMMANS?!” säger Mellan generöst till sin lillebror.

Han är Lycklig nu – när han blivit ägare till en Otroligt Attraktiv Gubbe!

-”Hämta Lelly, hämta Lelly!” sjunger Minsting och skuttar iväg till ”gubb-lådan”.

Mellan och Minsting är Mycket Nöjda och Glada. Dom leker med glada röster. Minsting är mest glad för att han Får Vara Med. Mellan vet vi varför han är glad….

Storing är ett Svart Moln av Ilska!

Han tjoar och gapar, kastar saker, hatar alla och skriker:

– ”…..ingen-älskar-mej!!” och….

– ”…Mellan-får-alltid-som-han-vill!!” och….

– ”…..Jag-får-aldrig-någonting!!!” och….

….. och och och och och och…..

Han får gå in på sitt rum och ”skrika färdigt där”…..

….men är man född som Den Envisaste Unge i Hela Universum, så ska ni inte tro att utbrottet/tjatet slutar där….

Närå!

Det pågår i……

….ca en vecka till!

……då  han av och till tjatar, bråkar och gnatar om samma sak om och om igen:

-”Nytt flingpaket!”

……och sen hela harangen med ”hat” och ”alla-är-dumma” och kasta grejer och tjura och gapa och skrika….

Tills jag helt enkelt kör honom till Världens Ände och ställer honom där.

Jag hittar en gammalt horoskop, som är skrivet Personligen för Moi (!) utefter det år, datum och den tid jag föddes, när jag rensar bland gamla papper.

Horoskopet är ställt av Franz Schwabe (tror jag han hette) och är daterat år 1984!

Jag läser igenom det, och oj oj oj vad det stämmer!

That´s me, liksom. Rakt igenom.

Alla mina Egenheter –  Min Personlighet –  är beskriven av Franz Schwabe 1984. 

Horoskopet läggs i ”Spara-högen”.

Näe, vi åkte inte och köpte några NYA jeans-shorts….

….för i Mellans garderob låg X antal jeans, som inte används….

-”Jag klipper av ett par! Prova vilka som passar bra upptill, så klipper jag av dom!” sa jag till Mellan.

Han himlade med ögonen och tyckte att jag var helknäpp:

-”Man kan väl inte KLIPPA AV Vanliga Jeans! Det ska vara FÄRDIGA jeans-shorts, som man köper!” förklarar Mellan för sin Töntiga mamma.

-”Johorå! Dom i affären är ju också avklippta jeans”, slänger jag ur mej så där lite hafsigt och har ingen aaaning om det jag säger stämmer eller inte….men WTF!

Mellan provar ETT par (dom JAG minst tror passar att klippa av, men jag är glad att han åtminstone provar…) och vi bestämmer att dom ska jag klippa av.

”Klipp klipp!”

-”Dom känns konstiga….”, säger Mellan bekymrat när han satt på sej dom….

-”Ja, men det tar ju ett tag att gå in kläder och så….” säger jag.

-”Vaddå GÅ IN?” frågar Mellan…

-”Ja, att man har dom på sej, att dom liksom formar sej efter ens kropp, att dom känns som ens egna….typ”. förklarar jag.

Mellan köper min förklaring! Utan att argumentera emot!

Hepp!

Och nu sitter han vid datorn….

…… i nyklippta ”värsta 70-tals jeans-shorts”!

Hepp!

-”Du vet INGET om vad som är modernt nu!” suckar Mellan när jag säger att det är coolare att inte ha strumporna helt uppdragna  när man har shorts på sej….

-”Förresten ska jag ändå inte gå ut, så ingen kommer att SE mej…..”, lägger han sen till…

Jag sätter nästan i halsen!

*hostar*

Han stod nyss och gastade att han inte hade några byxor att sätta på sej, för dom enda han använder hänger på tork (och är fortfarande blöta). Jag sa då att han kunde väl ta ”vilka byxor som helst” (som ligger i hans skåp) eftersom han ändå bara tänkte vara inne, och ”inte visa sej för någon”….

Han himlade med ögonen och suckade:

-”DU kan ha på dej vad-som-helst – inte jag!”

…………………………………………………………………………….

Vi hade lite  problem i början av sommaren, eftersom han inte kunde hitta några shorts som var ”coola nog”….

….eller nåt….

För det första hatar han att gå i affärer och kolla, för han är hela tiden så upptagen att ”Se Rätt Ut” så han har inte tid att titta på Kläder!

 Och när jag tycker, tänker, hörs och syns så är jag så piiiiinsam, så att han nästan vill sjunka under jorden….

….när han är på väg ner i underjorden ropar jag:

-”Ho ho! Dom HÄR shortsen då?!? Dom är ju snygga!”

-”Meh! INTE jeans-shorts! Du är inte klok! Det är ju Värsta Sjuttital juh! Du hänger ju inte med alls!”

 Han suckar uppgivet åt sin Helt Körda Mamma….

Men ärligt talat tror jag inte han själv vet vad som är ”inne” och vad som är ”rätt”….

…han tycker bara allt är ”fel”…

Till slut blir det ett par gråa, rätt så anonyma, shorts, och dom har han sedan dag ut och dag in…..

….dag ut och dag in….

….tills dom måste tvättas!

Och då blir det panik:

-”Du får tvätta dom när jag sover” säger han,”….men dom måste vara torra och färdiga tills jag vaknar!”

 Han rynkar ögonbrynen…..

……. så att jag är tvungen att pussa honom i pannan: ”Uäck!”

…………………………………………………………………………………..

Vi har under sommaren haft en av- och till-diskussion om jeans-shorts´ vara eller icke vara, och jag anser att man kan ha jeans-shorts JÄMT, och att det är INNE och att det är SNYGGT.

 Jag ger mej inte på den punkten.

 Mellan har envist hävdat att det är ”värsta 70-tal” och att jag inte fattar något!

Så häromdagen:

-”Jag behöver ett par shorts till”, konstaterar Mellan och tittar lite generat på mej….

-”Ja?….” svarar jag, för jag hör att det är något mer som ska komma.

-”Jag skulle vilja  ha ett par jeans-shorts”, säger han sen och flinar lite….

Jag vill så gärna säga:

 ”VAD VAR DET JAG SA!”

 JAG VILL SÅ GÄRNA SÄGA DET!  JAG VILL SÅ GÄRNA SÄGA DET!

-”Mrpffffphhhhffffrrmmmm….Okey!” säger jag som den stoiska mamma jag är:

-”Let´s go and get a pair!”

När jag rensar bland alla gamla papper och sånt, hittar jag ett brev från en grupp killar jag jobbade med för några år sedan….

Dom skrev det till mej vid ett tillfälle då jag var sjuk och inte kunde komma till vår ”lektion”.

Jag läser det för Minsting:

****************************

”Hej käraste Erviluca

tråkigt att du inte är här

vi saknar dig oerhört mycket

hoppas du kryar på dig

puss kram

från Sammy, Ralle, Nicko, Piffen”

*******************************

….och så har dom ritat ett stort hjärta på brevet, och en liten streck-gubbe som ska föreställa mej….

********************************************************************************

Jag berättar för Minsting att det var ett gäng Värstingar, som varit väldigt aggressiva, och som jag och min kompis jobbade med i 1 år och träffade dom en gång i veckan, och snackade och hade övningar med, för att få dom att lära sej hantera sin ilska.

Åh, vad jag gillade dessa möten, OCH dessa grabbar!

Minsting skrattar:

-”Ha ha ha! Så ni gjorde dom till Värsta Fiiiina Killarna som började gilla roooosa themuggar, och drack vitt viiiiin med fingret så här”: *visar med lillfingret rätt upp i taket*

 ”……och som blev Värsta Meesarna, och skrev löjliga brev:

 *låtsas-läser med fånig röst*:

 ” Käääääära Erviluuuuca! Jag äääälskar diiiiig sååååå! Ooooooo!”

Jag himlar med ögonen och säger:

-”Äh!”

Vi har blivit nattvarelser….

Vi vaknar sent på dagen och är vakna halva nätterna….

Med lysande ögon smyger vi runt mitt i natten och äter lite, tittar lite på TV, men mest sitter vi vid datorn….

Nja, JAG sitter inte mest vid datorn, utan jag rensar!

Jag rensar ut allt Gammalt och Onödigt!

Och oj, vilken tid det tar! Jag fastnar hela tiden i gamla brev och allt annat, och blir lite nostalgiskt…

….och jag funderar på när jag ska hinna läsa alla mina brev, som jag skrivit till min syster (som bor i USA sedan 30 år)….

….för varje brev är som en liten novell, och alla brev tillsammans är som en Roman i 5 delar (!)….

….och jag skriver om allt!

ALLT!

Någon gång under vår brevväxling bestämde vi tydligen att vi skulle ge tillbaka alla brev vi skickat, till avsändaren.

 Detta gör att man sedan har som en dagbok själv, om sitt eget liv…..

….och jag fastnar hela tiden, när jag ska sortera….

….och blir fascinerad:

 ”Tänkte jag SÅ – DÅ?!” och  ”Gjorde jag DET – med HONOM?!?” och ”Sa jag SÅ – till HENNE?!?” osv…

Mitt liv från ca 10 års ålder till nu finns nedskrivet i dagböcker och brev…..

…… så Forskare i Framtiden:

Var så god!

Konstigt!

Jag sätter mej vid datorn vid tex 11-tiden…

……skriver lite, kollar lite på facebook, läser och skriver lite mail….

….bloggar lite….

S W I S C H ! ! !

Slänger en slö blick på klockan….

Klockan är 14!!

-”HerreGud! Klockan är 14!! Varför sa ingen något!?”

-”Vem faan skruvade fram klockan??”

Jag måste kolla på flera klockor!

*springer runt och tittar på klockor*

Vad hände??

Jag satt ju bara vid datorn en kvart!

 Hur kunde en kvart bli tre timmar?!?

Scary!

Ibland skulle jag verkligen vilja kunna ”rewind time”. Spola tillbaka tiden, som på en gammal rullbandspelare.

 Backa tiden till….

….jag vet inte!

Kanske jag först måste bestämma Datum för när jag vill starta min ”göra-om-i-historien-grej”?….

….och så måste jag givetvis bestämma VAD jag ska göra om!

VAD som jag tycker borde förbättras, eller Göras på Annat Sätt…..

Hm….

Det här var lite mer komplicerat än jag först tänkte….

För jag tänker att jag ”Borde ha gjort Annorlunda” i vissa sammanhang….

…och Fattat Andra Beslut i vissa Livsavgörande frågor…

Men INNAN jag skruvar/spolar tillbaka tiden måste jag alltså gå igenom:

– Vilka beslut ska jag ändra?

– Vad ska jag ändra dom till? Istället, liksom.

– Och när jag har ändrat ett Livsavgörande Beslut, så kommer ju Allt att Förändras, och då måste jag att fatta Helt NYA Livsavgörande Beslut, som leder till helt Nya Situationer….

Shit, vad svårt!

—————————————————————————————————

Egentligen är jag ju skitbra* på livsavgörande beslut, på det sätt att jag inte ser dom som livsavgörande, utan mer som ”hej och hå – vi kör så det ryker och tar Problemen OM och NÄR dom dyker upp…..”

= Jag Planerar inte så mycket, Funderar inte så mycket, väger inte för-och nackdelar så mycket….osv….

Jag har mest bara Känt Efter och Kört! Iallafall när det gällt beslut som mest rör bara mej….

*Näe, inte skitbra* – snarare ”skitsnabb”. Jag har inte tyckt att såna beslut varit så svåra, helt enkelt (! ha ha ha!).

————————————————————————————————

Så det är DET jag måste bli bättre på:

Att Förstå att dom är Livsavgörande och Svåra.

 Typ.

 Eller inte.

För på grund av att  jag alltid varit så snabb…

…..har jag också fått uppleva mer än många andra….

Å andra sidan har jag fått uppleva mer sorg och elände, och sprungit in i fler väggar, än dom som varit mer avvaktande och planerande och funderande osv…

……tror jag….

….eller bara MER….

Ju högre Lycko-kurva – desto lägre Olycko-kurva.

Eller?

Äsch, jag väntar med att spola tillbaka tiden.