Jag upphör aldrig att förvånas….

…över mina söner.

Igår sa jag till Mellan:

-”Kan du plockar ur diskmaskinen?!”

-”Ja”, sa han….. och GJORDE DET!

När jag skulle åka iväg och jobba några timmar på eftermiddagen, sa jag till Mellan:

-”Hundarna måste ut senaste klockan fyra, så ni får komma överens om vem som ska göra det, men det måste göras!”

-”JAG kan gå ut med dom!” sa Mellan (och sen gjorde han det!!).

Idag när jag satt vid datorn och skrev kom Storing:

-”Jag måste åka och handla kläder. Nu!”

-”NU?!” sa jag…”NU?? Men snälla du, klockan är 17 och jag ska först skriva färdigt det här, och sen göra mat och sen är klockan 19! Jag hinner inte idag. Du måste säga till i tid när du vill ha hjälp.” sa jag.

-”Då gör jag middagen”, sa Storing…och GJORDE DET!

Jag tappade faktiskt hakan ner till knävecken har har nu fullt sjå med att få upp den igen..

…..hängande….

…..dreglande….

…… i knähöjd….

Jag läser i tidningen ”Södra Roslagen” att ”Unga kriminella ska få hjälp tidigt”, och å ena sidan skulle jag kunna tänka ”Åh, vad bra!” och vara positiv….

…men så enkelt är det inte….

Man tar bort grunden och försöker bygga taket direkt på marken….

För drygt 10 år sedan började man spara i förskolor och på skolor, och jag tänkte:

”Om 10 år kommer vi att få se resultaten av vad som händer när barn, som har det jobbigt hemma, inte heller får det de behöver på dagis och i skolan”.

Barn, som växer upp under jobbiga förhållanden, vistas ofta hela dagarna i någon slags verksamhet – ofta på dagis inledningsvis.

 FÖRR kunde dessa barn hitta någon slags trygghet där. Någon slags närhet till en dagisfröken, som ”såg” lilla Putte, och tog sig an honom lite extra. Hon (oftast) såg hans behov och kramade honom en extra gång och lät honom sitta nära sej när hon läste saga.

Dagis gav ”lilla utsatta Putte” lugn och ro – andrum –  och gav honom tron att det finns Goda Vuxna som bryr sej om.  Putte kunde få  lite av det han saknade  på dagis. Och han slapp därmed hamna snett och bli kriminell.

Det var då när dagisgrupper bestod av 15 barn och 3 personal. Det var då när personalen hann och orkade. Det var då.

NU är det 25 barn i grupperna (minst!) och kanske 2,5 personal….Personalen är sliten och hinner inte. Ingen ser Putte. Hans frustration bara växer – dag ut och dag in….Personalen kanske funderar på om han har ADHD…eller någon annan diagnos….för han bara ”rusar runt och förstör”….

Så ska han vidare till skolan.

FÖRR började Putte skolan och det fanns personal så det räckte, och fröken hann SE alla barn i klassen. Kanske det också fanns en extravuxen där, för dom som behövde lite extra-hjälp.

 Putte blev kanske också uppmärksammad av skolvärdinnan som hade full koll på alla barn på skolan – hon såg dom som behövde bli lite Extra Sedda, och visste hur ofta hur tufft dom hade det  hemma, så hon gav dessa barn ”det där lilla extra”.

Det fanns också en kurator Putte kunde gå till om han behövde, en vaktmästare som han kunde ”hjälpa” och snacka lite med under tiden, och de flesta vuxna i skolan hade TID och ORK.

NU finns det inte. Kuratorerna anställs på timmar, vilket innebär att man ska först ha ”Riktiga Problem” och sedan kunna uttrycka dom till någon vuxen, som ska bedömma om problemen är allvarliga nog för att lägga pengar på en kurator…

….och det där med ”samtal för att skapa förtroende” och allt det där, har dom helt missat – politikerna eller skolcheferna….eller vilka det är som tycker att man kan ”köpa in kuratorn på timmar”….

FÖRR fanns hon bara där, i ett rum, i en korridor, och elever kunde ”slinka in” och ”prata bort en stund” och kolla om hon ”höll måttet”….

…innan dom vågade berätta om Allvarliga och Svåra saker…

FÖRR förstod man att Alla barn behöver Kloka vuxna, som har tid, runtomkring sej.

NU tycker man att barn som föds i ”fel familjer” med föräldrar som inte orkar/kan/har förmågan får skylla sej själva….

….eller?????……………

När dom börjar Agera – Visa Symtom….

…. kan man ge dom en diagnos och stoppa i dom lite medicin….

….eller skicka dom till BUP…

…eller anmäla till Socialtjänsten…

….då, när det nästan redan är för sent…

…när dom redan börjar ”fly” – antingen rent fysiskt, genom att rymma hemifrån och/eller skolka – eller psykiskt, genom att ta droger.

Och fokus blir på ”Det Bråkiga/Kriminella/Drogmissbrukande Barnet/Ungdomen” och inte på deras uppväxt/föräldrarna.

Så växer dom upp – The Outsiders – Dom Som Aldrig blev Sedda…..Dom som Inte Passade In….

…och får barn….

Och har aldrig lärt sej ”hur man gör”…

…hur man visar kärlek…

…är fortfarande Bittra på Samhället..

…känner sej Utanför/Udda….

– ”Kan man inte bli Bäst på att vara BRA, så kan man försöka bli Bäst på att vara Sämst/Dålig”. –

Det man inte fått har man svårt att ge….

Det GÅR, om man kämpar….men….

Och NU sätter satsar alltså politikerna pengar på Unga Kriminella:

”Först låter vi dom fara illa i skolsystemet i flera år…och sen, när dom inte orkar mer, och börjar AGERA genom att snatta och bete sej Kriminellt, så sätter vi in Extra Resurser för att stoppa dom”, säger dom och slår sej på bröstet av stolthet….

…medan jag sätter i halsen av frustration och av att dom INTE FATTAR!

*host host  host host host*

Jag är snygg!

Hur jag vet det?

Vet bara det…..

…efter en….

…nej TVÅ (!) whiskey!

Det är helt enkelt så att WHISKEY GÖR MEJ SNYGG!

Punkt.

Nåja.

Jag och Grabbarna Grus väntar på att pommes frites:en ska bli…..Riktig Pommes Frites!

Och i MIN ugn tar det……….2 timmar!

Ugnen blir aldrig riktigt varm/het! Jag måste köpa ny spis/ugn.

Men med 0 kronor över…blir det ingen ny ugn, eller spis, så vi får vänta….

….och vänta…..och vänta….och vänta…..och vänta…..och vänta….

Och under tiden dricker jag whiskey och blir snyggare och snyggare och snyggare och sschnyggare….

…och sshchanynyggare…..

Igår när jag halvlåg i soffan och slö-tittade på TV, hörde jag i hallen:

*host host host host*

Det var Flisa som hostade.

Jag fortsatte titta på TV….

*host host host host*

Ljudet från Flisa var Annorlunda. Jag kände inte igen det. Visst hostar hon ibland, men inte upprepade gånger och inte med den tystnaden emellan….

*host host host host*

Jag gick ut i hallen.

Där stod Flisa och såg ut som om hon satt något i halsen. Jag stoppade ner fingrarna i halsen direkt och drog upp en klump ihop-kletad buffelhud, som satt som en propp där.

Eftersom klumpen var alldeles kletig kastade jag den ifrån mej, på golvet, varvid Flisa direkt sprang fram till klumpen och åt upp den IGEN!

*host host host host*

Den fastnade DIREKT.

Ner med fingrarna igen och upp med proppen.

Flisa, som i vanliga fall är en rätt klok hund, ville ha tillbaka klumpen och följde ivrigt med mej till toaletten där jag kastade den och spolade.

Missnöjt lufsade hon tillbaka till resterande buffelhudsben som låg kvar i hallen….

Inte lärde hon sej något av detta Misstag och inte fick jag några Hurra-rop ifrån henne, trots att jag precis räddat hennes liv.

Otack är världens lön.

(Obs! Bilderna jag satte in i detta inlägg, som Mellan skickade till mej, VILL INTE VISA SEJ. Jag vet inte vad jag gör för fel…men dom bara vägrar!)

”bild-som-inte-vill-visa sej-och-som-föreställer-Flisa-med-en-sten-i-munnen-på-stranden-på-Gotland”

Mellan skickar över bilder till mej via mail.

Bilder han tog på Gotland.

”bild-som-inte-vill-visa sej-och-som-föreställer-Milton-på-stranden-på-Gotland”

Dom föreställer hundarna lekande på stranden.

”bild-som-inte-vill-visa sej-och-som-föreställer-Flisa-som-doppar-hela-huvudet-i-vattnet-på-Gotland”

Flisa var i Paradiset på stranden, som var full av stenar!

-”Tjohoooo!” tjoade Flisa av lycka när vi gick till stranden. Hennes två favoritgrejer fanns där: Stenar och vatten.

Flisa tycker nämligen att Lycka  är att dyka efter stenar i vatten.

Jag tittar på bilderna och tänker att Mellan borde bli fotograf,  för han har verkligen tagit fina bilder…

…men vad är det där?!?

”bild-som-inte-vill-visa sej-och-som-föreställer-en-köttbulle-med-ben-och-blå-baddräkt-som-kastar-en-sten-åt-Flisa-på-stranden-på-Gotland”

En köttbulle med ben!!! Och blå baddräkt.

Jag rättar till glasögonen, och tittar närmare:

Meh!  Det är ju JAG!

Hur gick det här till??

Från Sparris till Köttbulle på bara några år!

HerreGud!

Hade jag vetat att jag såg ut som en köttbulle i blå baddräkt hade jag inte gått omkring och…

….. trott  att jag var….människa!

Typ.

Eller inte.

-”Du lever som om du vore rik”, sa min ex man till mej någon gång.

Han menade inte att jag var slösaktig, eller att jag handlade mycket och dyrt eller fina märken….

…utan att jag, trots att jag bara hade 20 kr kvar på kontot inte låtsades om det, utan kunde köpa en kokt korv med bröd för mina sista slantar och bara utgå ifrån att det skulle lösa sej till nästa dag ändå….

…och nästa…

Vilket det alltid gjorde. På något vänster.

Inget sparande. Inget oroande.

Och ingen planering.

Jag tror både han var fascinerad och irriterad, avundsjuk och förundrad över mitt sätt att hantera min ekonomi.

Vi kunde inte prata om pengar alls. Så fort någon bara ”andades” ordet ”ekonomi” eller ”pengar” började det koka. Direkt. Sen gick Han till Attack. Och jag hamnade i Försvar. Alltid.

Jag tror, och vet, att det inte är så ovanligt att man bråkar kring ekonomi, eller inte kan prata om det, i relationer. Ekonomi och sex.

Nåja.

Jag tror att min hjärna är väldigt ojämnt indelad. Min högersida är Överfunktionell, medan min vänstersida är Underfunktionell.

På vänster sida har alla små modifjonger och cellpartiklar krympit ihop till små, små gråa förstelnade geleklumpar, medan det på högersidan pågår full aktivitet med både elektriska impulser, gröna växter och en hel massa kollijoxer som far hit och dit i virvlar och blixtar. Full rulle för jämnan.

Så ser det ut i min hjärna.

Därför kan jag superjättemycket inom vissa områden, såsom Relationer, kärlek, kan lyssna av människor otroligt bra, kroppspråk, sensualitet – alla mjuka sinnen funkar nästan överbra.

Medan då det mer organiserade och praktiska prylhanterandet: Mäta, räkna, systemiska centralpartiklar och sådana grejer….underfungerar.

Jag har bestämt mej för att Gilla Läget, och landa i att jag kan JÄTTEMYCKET om vissa saker och nästan ingenting om andra. Jag är JÄTTEDUKTIG på vissa saker och SKITDÅLIG på andra.

VILKEN TUR att det då finnas Andra Sorter In Real Life, som kan komplettera mej, och som kan skitmycket om det mer tekniska, matematiska och fyrkantiga och som förhoppningsvis kan hjälpa mej med såna saker….

…så kan jag hjälpa dom med det mer känslomässiga och mjuka….

…och t o m kanske ge dom lite kärlek!

Eller nåt.

Plötsligt förstod vi att vi lyckats pricka in Medeltidsveckan, vår andra vecka på Gotland: Kul!

—————————————————————————-

Vi har varit på Arbogas Medeltidsvecka, ”typ 5 gånger”, vilket har varit Toppen för Grabbarna Grus, för en Medeltidsvecka innehåller en massa svärd och riddarrustningar, häftiga kläder, sablar etc.

Dessutom klädde nästan hela Arbogas befolkning ut sej, och bara det är kul för barn: Att dom vuxna leker utklädningslekar hela dagarna!

Grabbarna Grus hade både luvor och mantlar och svärd, penningpungar och vandringsstavar samt allehanda knivar och svärd, som var egenhändigt inköpta av killarna själva på Arbogas Medeltidsvecka. Då!

Obs: DÅ! INNAN dom var tonåringar och allt var Piiinsamt och Barnsligt.

———————————————————————-

-”Grabbar! Det är Medeltidsvecka i Visby denna vecka! Kul va?! Vi går dit!!”

Killarna var måttligt roade….

-”Vi tyckte om det FÖRR! Det var ju flera ååååår sen! Men okey´rå….” (…”i brist på annat”…liksom).

Sen började vi leta. Efter Medeltidsveckan.

I min värld finns en Medeltidsvecka MITT I STADA. Punkt.

Döm om min förvåning när det inte var en enda liten medeltid inne i Visby. Hur vi än letade: Ingen Medeltid.

Betänk då att mitt Lokalsinne är Ur Funktion.

Jag tittade på kartan och upptäckte att vi första veckan i Visby gått runt i en fjärdedel av Visby, men trott att vi gått runt i HELA Visby. Jag visade barnen. Dom blev (också) förvånade. Dom trodde också att vi travat runt i HELA Visby när vi gått gatan fram och tillbaka och snurrat runt lite grann…i ena hörnet.

Första dagen när vi Letade efter Medeltidsveckan hamnade vi till slut på ett cafe där vi satte oss – helt slut i benen (efter cykelturer på 1 mil/dag samt vandrande gata upp och gata ner i en fjärdedel av Visby efter det) – och tog en fika (”äcklig” enligt Minsting eftersom det var senap på hans macka…Uäck!)…

Där frågade vi en servitris VAR Medeltidsveckan höll hus. Hon beskrev noga, och sa också att Medeltidsveckan stängde varje dag kl. 18.00.

 Så vi hann inte den dagen, för klockan var För Mycket.

Nästa dag var vi på jakt efter Medeltidsveckan igen…

Jag har sagt till barnen 287 ggr (!) att jag har NOLL lokalsinne och kan snurra runt i en korridor och gå vilse, så ”lita inte på mej”….

Minsting har ärvt ungefär samma förmåga som jag, medan däremot Storing har fått arvet från Någon Annan, och kan hitta både till ett ställe och hem igen…om det vill sej väl…

Mellan vet jag inte än. Han är bara allmänt Förvirrad och Upptagen av Sej Själv.

Jag irrade runt på gatorna i Visby utan att riktigt förstå beskrivningen servitrisen givit, med tre förvirrade tonåringar släpande i efter..

….tills jag svettig och irriterad fräste:

-”Meh! Lita inte på MEJ! Jag hittar ju inte! Jag har ju inget lokalsinne! NI måste försöka själva, för när jag försöker hamnar vi ju bara FEL!”

Storing tog då kommandot och förde oss nedåt nedåt nedåt i Visby….

….tills jag kände att det var ”fel”….

”Snart kliver vi på båten igen…” liksom….

Men jag pratade med mej själv och övertygade mej om att jag har liksom inte Rätten att Rätta någon som försöker föra oss rätt, eftersom jag själv ALLTID har fel!

Och trots att vi delade på oss dom sista hundra metrarna , eftersom Minsting och jag trodde ”Innanför muren” medan Mellan och Storing trodde ”Utanför muren”, så kom vi rätt.

Men det gjorde Storing och Mellan också. Det fanns liksom flera vägar dit…

….men när jag glatt ropade:

-”Vi vann!”

….sa Storing att han VISSTE att det var innanför muren men att vägen dit blev kortare om man gick utanför…typ.

Storing kan inte ha fel. Har aldrig fel. Förlorar aldrig. Punkt.

Han kanske har ärvt sin mammas Envishet…

Nåja.

Vi hamnade till slut på Medeltidsveckan.

I Visby.

Men det kanske jag berättar mer om En Annan Dag…

Tillbaka från Semester på Gotland är huvudet så fullt av alla möjliga tankar som inte fått utlopp här, så att det är ett enda ”kackalorum” i hjärnan.

Måste fixa ett kölapps-system där uppe på något sätt….

Men hur ska jag klara det, som inte ens klarar av att systematisera livet i övrigt?

Vad hände på Gotland?

Tja…inget som jag trodde skulle hända, och tvärtom. Och så är det ju alltid: ”Det blir aldrig som man tänkt”…..

…och tänker gör jag…..

… hur jag än försöker stoppa mej själv så snurrar tankarna i hjärnan jämt jämt…

Det är allt ifrån Njutningsupplevelser – både fysiska och psykiska – till Rejäla Tankar, såsom ”Ser dom inte att deras lilla baby är trött/hungrig/varm?” osv eller ”Vad han såg glad ut! Undrar vad som hänt i hans liv…” ……….

……eller ”Åh, vad kära dom ser ut! Undrar hur länge dom varit ihop?” eller ”Kan det vara deras gemensamma barn, eller är någon utav dom styvförälder till dom barnen, eller är hon hans och han hennes?”…..osv

Är man Relationsintresserad så är man. Är man Människointresserad så är man.

Men hundarna kommer heller inte undan: Jag vill klappa på och prata med alla hundar och deras ägare (Obs! Inte klappa ägarna!).

Under dessa två veckor UTAN skriveri, har jag haft abstinens – hela tiden!

Jag har behov av att skriva, och BEHÖVER skriva! Nästa gång tar jag med dator och internet och hela tjottablängen! Det går inte att inte skriva!

Jag njuter inte när jag inte får sätta ord på saker och ting.

Jo, jag tar tillbaka den meningen: Jag njuuuuter visst!

……av vackra stenar (åh, vad stenar kan vara vackra!!), solnedgångar och klara stjärnkvällar mm……

…..men jag vill också kunna sätta ord på det…fysiskt – skriva ner det – få ut det i fingrarna…Jag behöver det.

Nu är jag här igen.

”I Sverige”, som Minsting sa (fast vi om och om igen sa: ”Gotland ÄR Sverige!”).

Skönt.

Puh!

Äntligen är semestern över….

Imorgon  åker vi till Gotland och det känns ungefär som om vi ska åka till…..

………Landet-Längst-Bort-Vid-Världens-Ände………

Men det gör det ofta när man ska åka någonstans, tycker jag…..

”Vi måste packa schampo, tvål, lakan, handdukar, kläder, grejer och saker och pryttlar och allt!”

”Åsså måste jag handla kalsonger och t-shirtar och shorts och….och….och…..!”

Som om det inte skulle finnas affärer på Gotland.

Typ.

Jag har för mej att dom hade affärer där – sist när vi var där för två år sen….

….men man vet ju aldrig….

Eller hörde jag månne ett rykte om att dom la ner AFFÄREN?

Det kan vara så.

Bäst att vara på säkra sidan och köpa och packa ALLT!

Typ.

Iallafall så kanske jag inte kommer att kunna blogga….

…och jag som nästan LEVER i min blogg!

Jag kommer att få SVÅR BLOGG-ABSTINENS!

Ligga och skaka i sängen av frustration…..

…..och bara kunna slänga ur mej häftiga rubriker….

….. som ploppar upp som små blogg-ägg i huvudet och som inte får skrivas ner i bloggen…

-”Mamma! Vi går och badar!!” ropar Grabbarna Grus

”GRABBARNA GRUS BADAR” ropar jag ut – skakande av frustration över att inte få skriva det….

-”Mamma! Vi sticker till Visby! Vill du hänga med?!?” hojtar dom.

”GRABBARNA GRUS GÖR VISBY” ropar jag ut mellan svett-attackerna….

Ja, vi kommer verkligen att  ha det härligt på Gotland…..

Jag kliver nu ur Blogg-världen….

 – tar semester härifrån –

…. och kliver med darriga med ut….

         I    R     L

Jag går igenom räkningarna och lägger i olika högar:

– Måste-betala-hög

– Kan-vänta-hög

– Kasta-hög

Jag älskar att få lön, men HATAR att jag direkt måste gå igenom denna skit (=räkningar), som jag ser som Personliga Hot eller Personliga Elakingar…

Dom är BARA ute efter att förgöra mej!

Jag tar fram mitt lasersvärd (grön-blå laser, för dom Goda har alltid den färgen…Räkningarna har RÖD färg på sin laser…) och så startar vi:

”ZZZZzzzzzzitt!”

”Zzzzzzzzittt!!”

”ZZZZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzittt!!”

Jag håller upp händerna i en ”Time Out” rörelse och alla Pausar.

Gin och Tonic paus.

Sen kör vi igång igen:

”Zzzzzzzzzzzzzittt!!”

”ZZZZZZZZZzzzitt!!”

”ZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzziiitttt!!!”

”ZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzziiiiitttt!!”

”Time Out!!”

Gin och Tonic.

Så behöver jag ändra lite i högarna:

– Betala-hög.

– Kasta-hög.

Vi kör igång igen:

*laser-ljud* x 4………….  (börjar bli lite ”trött”………)

PAUS! Gin och Tonic.

*laser-ljud x 2*

-Kasta-hög.

Gin och Tonic.

-”Äh!! Jag vann! Ha”

*kastar hela skiten*