Fördomsfull är helt övertygad

om något han inte vet

                            *

Tvärsäkerheten förnekar

sitt eget tvivel

                            *

Ingen lögn blir mer sann

av att bli mer trodd

                            *                 

Sanningen låter sig inte rubbas

av andras tvivel

…så nu är det kört!

FAAN för mej!

Jag VEEET ju hur Ödet styr och ställer med mej:

OM jag berättar något, som jag är förväntansfull inför och hoppas på, så SKITER DET SEJ, om jag berättar det för NÅGON!

Jag måste hålla tyst och låtsas som om det regnar. DÅ blir det som jag hoppas. Men inte annars.

Men nu….

FAAN!

Det blir ingen lägenhet för oss. Det är kört!

Jag BERÄTTADE!

Att jag skriver om det här, gills inte, har ”Ödet” förmedlat….eftersom jag inte har berättat några detaljer osv…och det är liksom bara ”rakt ut i Tomma Intet” här…Det funkar….Ibland. Beroende på vad det är.

EGENTLIGEN får jag inte berätta om eventuella kärlekar osv för tidigt, för då slår ”Ödet” till och stänger av – direkt!

Jag måste vara tyst. Inte berätta. För någon. Jag måste vara Hemlighetsfull.

Som Alla Andra.

Jag tycker att Alla Andra är så ”Duktiga” på att vara Hemlighetsfulla. Många män är ju t o m Hemlighetsfulla om sina familjer! Vilket för mej är obegripligt!

Det är ju nästan hela halva deras liv, som utförs i Hemlighet för Andra Halvan. Men det är väl för att många män DELAR av sin tillvaro i olika delar:

Familjen. PUNKT. MUR. Jobbet. PUNKT. MUR. Fotbollen. PUNKT. MUR.

När jag tänker efter var nog min pappa väldigt mycket sådan. Vi fick inte veta något om hans jobb, eller hans fritidsintressen (som var många…), förutom pianospelandet, som är svårt att utföra i Hemlighet….

Nåja.

Jag skulle ju skriva om att det är KÖRT!

”HerreGud! Håll dej till ämnet, liksom!”

I morse träffade jag Minsting, som svängde in hos mej på väg till skolan…Han var lite ”nere” för han sa att han hade ont i magen…..

……och det har han så ofta så att jag orkar inte bry mej…och det låter ju hårt, men jag tror han försöker vara hemma helt enkelt. Det är troligen inget allvarligt fel på honom, och han är inte mobbad. Lika bra att skriva det så att ingen tror att jag skiter i honom….

För att ”avleda” hans tankar började jag berätta om Lägenheten som vi blivit erbjudna som familj nr 9 i ordningen.

Han blev uppåt och glad och sa: ”HOPPAS HOPPAS!!” och knallade glatt iväg till skolan. Så det funkade!

 

Hela huset försvann kanske t o m!

MEN jag tror nu att Lägenheten är puts väck!

Det är kört!

Jag sabbade allt. Jag berättade!

Det får man inte!

Shit!

När Grabbarna Grus inte är hos mej, går Fislisa omkring som en osalig ande. Hon vill att jag ska ”Göra Något” hela tiden!

Så fort jag sätter mej ner och slappnar av – framför TV:n tex – så börjar hon pocka på uppmärksamhet genom att ta tag i en av mina strumpor och draaaaaa….

….eller så skäller hon uppmanande på mej….

….eller så ställer hon se i ett annat rum och skäller allt vad hon orkar!

Jag blir TOKIG och frågar henne:

-”VAD VILL DU?!?” och har lust att lägga till ”JÄVLA HUNDJÄVEL!!!”…

-”VOV! VOV! VOV! VOV! VOV!” skäller hon tillbaka.

Det kan betyda:

”Det ligger en boll under sängen som jag vill att du ska ta fram och sedan kasta den 150 gånger, så att jag ska hämta den varje gång”

eller

”Jag vill att du ska stoppa hundgodisar i min boll med hål i så att jag kan rulla den med mina tassar så att godiset ramlar ut och jag får äta upp det”

eller

”Jag vill att Grabbarna Grus ska komma hem!!”

eller

”Det ligger ett halvtuggat ben bakom böckerna i bokhyllan som du la där för 1 månad sedan när jag och Milton bråkade om det…obs! Jag vann! Det benet vill jag ha nu!”

Väldigt sällan betyder det ”Jag vill gå ut”, för när hon vill det stirrar hon TYST på mej. Vrålstirrar. Ibland säger hon ett avmätt ”boff” men det är inget uppmanande ”VOV!” utan ett tyst ”boff”….

Varje gång hon skäller sådär intensivt får jag jaga runt som en jävla idiot och titta under någon säng, titta bakom böckerna i bokhyllan, leta bollen med hål i eller hämta nya strumpor, eftersom hon drog av dom andra….

Pust!

OM jag istället börjar städa eller fixa eller dona med Något Annat, kan hon också bli lugn.

Det är som om hon tycker att jag inte få lata mej:

”VOV VOV VOV!!!” betyder alltså, egentligen:

”Håll igång, matte! Du ska inte lata dej! Ever!”

Jävla hundjävel!

Jag har idag fått ett erbjudande om en lägenhet som jag verkligen vill ha!!! Men jag står som ”nr 9” i tur att eventuellt få den…

HJÄLP!!!

ALLA måste hålla tummarna, tårna och andan! Fr o m NU!

Be gärna också. Till vemsomhelst – bara ni ber!

Jag vill så gärna!

Men eftersom jag tror på ”om-man-vill-för-mycket-så-blir-det-inte-så….” så då är det väl lika bra att gråååååta på en gång då!

Jag, som är sån Optimist!

Jag har redan givit upp!

”Uhuuuuuuuu!”

I´ts allways too late to give up…..eller hur var det nu?

Det är alltid för sent att ge upp? Näe!

Äh, skitsamma!

HÅLL TUMMARNA !

………och BEEEEEEEEE!

                 Pliiiiiiiiis!

Oj oj oj!

Första Utvecklingssamtalet på  gymnasiet gick i en hejdundrande fart: ”Tjohej!!” liksom…

Först fick vi en lista att fylla i via datorn, vilken tid vi ville komma: 10-10.20 eller 10.20-10.40….. osv under en hel dag.

 Vi valde 15-15.20.

Därefter skulle vi ”tänka igenom frågor”, så att mötet skulle gå snabbt och effektivt. Hela ”inbjudan” andades ”Effektivitet”.

När vi väl kommit in i mentorns rum, visade han oss VAR vi skulle sitta: ”Föräldrarna i soffan och Storing i stolen! Marsch!”

Jag slog nästan ihop klackarna och gjorde honnör.

-”Här-är- ett-frågeformulär-som-alla elever-fyllt-i:-100% trivs,-100 % mår-bra-och-ingen-känner-sej-utanför-eller-mobbad- i- denna- skola.” sa Speedy Gonzales så fort att jag knappt han blinka.

Punkt.

-”Storing: Trivs du?”

-”Ja! Kapten!”

Näe, han sa inte kapten – nu ljög jag.

-”Storing! Vad behöver du studera lite extra?”

-”Matematik!”

Dom gick igenom var han kan få extra hjälp med detta och hur han ska lägga upp sitt arbete och vad som är viktigt att tänka på i en vindlande fart.

-”Några frågor?!”

”????? Eeeeh….näe?” Vi hade nästan precis satt oss ner, och andats ut – men inte in –

Någon avslappning fick jag inte till…..

Men man ska nog inte slappna av på kvartssamtal som utförs av en Överstelöjnant…?

-”Stå upp! Givakt! Höööööger om ut!”

Klart!

Fotnot: Det första "kvartssamtal" i mitt liv som förälder som tog en
kvart(efter att ha varit på...*räknar*...:65 utvecklingssamtal för
mina söner i skolan....),....kan jag erkänna......
...och som tur är stormtrivs Storing i sin nya skola, har inga bekymmer
och är duktig och flitig.
 

 
PS. Efteråt sa Storing att han verkligen tycker om den
här läraren och att han är jättebra, men supersnabb
och effektiv - jämt! DS

 

För att kunna ta emot andras kärlek idag

måste du sluta vänta på den kärlek

du inte fick igår

och inte får i morgon.

För att kunna möta kärleken idag

måste du först ha genomlevt

din bitterhet och sorg

över att du inte mött den

långt tidigare.

Fortsätter du vänta på den kärlek

du borde fått

får du vänta hela livet.

Tänk om jag fick resa i tiden.

Åka tillbaka till mellanstadie-tiden då vi hade hippor…

…och då jag var Kroniskt käääär i Någon….

Alltid i Någon.

Och skrev lappar där Kärleken skulle svara om han var kär i mej, eller Ann eller Karin C eller Karin W…..

Och tänk att det alltid stämde!

Anders Do var kär i mej, Jocke i Karin C, Bosse i Ann och ”Mimmi” (ja, han kallades så) i Karin W….

….och sen bytte vi – några månader senare.

Så rättvist och fint.

Hipporna var härliga!

Spännande, mysiga och där flööödade kärleken!

Vi dansade till Sugar Sugar och Vollevo-kosche-avek-moa (tur att vi inte visste vad det betydde!)…..

Vi lekte Ryska Posten och Sanning och Konka.

Och alla dessa lappar!

Lappar med: ”Vem är du kär i?/Får jag pol med dej?” etc….

Spännande och härligt!

Jag minns inte att jag någonsin brydde mej om Ämnen i skolan eller såna Oviktiga Saker….

Det Enda viktiga var VEM som var kär i VEM….

Jag minns Hippan hemma hos Jocke där jag hamnade i en fåtölj med Håkan….

Oj oj oj! Vi satt näääära nääääära när musiken spelade, och ”dom andra” dansade….

Det var så häftigt och spännande! Jag blev så kääääääääääär!

Bara det att han satt kvar. Länge!

Fantastiskt! Underbart!

Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden…..

Vart skulle jag åka?

Mellanstadiet var härligt….Högstadiet: Yes!

INTE till gymnasiet. Det var BLÄ! Jobbigt. Tråkigt.

18-24 var ett evigt slit…i känslor, tankar, livet – att bli Självständig!

Att stå på egna ben. Näe. Det vill jag INTE ha tillbaka! Osäkerheten, otryggheten, rädslan att inte duga, inte vara Rätt…Det jobbiga i att Börja Om i livet, med nya vänner…..Brrrr….Näe!

Mitt i skiten, i en osäker relation, som inte funkade, kom Äldste sonen, när jag var 24 år, och han blev ett Ljuset i Mörkret!

 Ljuset i mitt liv! Att bli mamma var STORT!

 Fantastiskt!

*fortsätter minnas*

Medicin mot mörka tankar = MT):

Whiskey!

Bevis:

MT: Ingen älskar mej...

….iallafall gör ingen det ”frivilligt”…

….bara blodsbandskärlek (den är också superjättebra! Men jag vill också vara utvald!)….

HerreGud! Måste jag förklara allt!?!

En klunk whiskey på det!

❤ Men mångar HAR älskat mej….och jag har älskat många….<3

MT: Fast jag undrar vad det är för feeeel…..på mej…..

…varför ”alla andra” lyckas hålla ihop, eller träffa Rätt Levnadspartner….eller vad det är….Åååå, vad det är synd om mej!

En klunk whiskey på det!

Jag har nog för höga krav….eller nåt! För mej är det ju inget fel på! Jag är ju nästintill Perfekt!

*host host host*

Jäklar, satte whiskeyn i halsen…..

MT: Jag undrar om det beror på Dom För många Kilona….?

En klunk whiskey på det!

*tittar i spegeln*

 Men guuuuud vad snygg jag är! Och smal! Faktiskt! Om man tittar sådär lite snett framifrån…

…..och rynkorna går att dölja genom att…

……*grimaserar* : Ha ha ha! Guuuud, vad rolig jag är!!!

En klunk whiskey på det!

Jag kanske ska gå ut på stan och göra den osäker! Fan, vad kul det är att vara singel! Man kan göra vad man vill! Titta på vilken kanal som helst på TV….

….. och fisa när man vill, hur högt man vill!

OCH sjunga så det tjuuuuuter…… till värsta töntiga musiken, och INGEN säger: ”STÄNG AAAAAV!!”

En klunk whiskey på det!

*sjunger*

”Ska vi plocka körsbär i min trädgård – du och jag? Tralalaaaaaa……”

*dansar ut genom dörren*

Bye!

Björn Skifs är "min".

 Han känns liksom som ”hemma-på-min-gata”….. Vi är faktiskt födda på samma dag (fast olika år!) – den 20 april (!) – vilket gör att vi liksom är lite ”lika”….eller nåt….

Har du känt så någon gång?

Han är liksom ”min”…..

…….det är som om han ”borde känna mej”, fast han inte gör det….för vi är liksom ”lika”, fast vi inte är det…kanske…

Det är en knasig och bakvänd känsla om en ”kändis” som jag aldrig träffat och egentligen inte har någon aaaaaning om hur han funkar och ÄR, men ändå….

Det är en ”Känsla” bara…..

Lite ”fånigt 13-årig” sådär….

……men det bor en 13-åring i mej…och hon kommer att stanna kvar där, for ever and ever…tror jag.

Molly i Idol och Storing gick på samma dagis - i samma grupp 
- och vi har flera bilder hemma av Molly som dagisbarn tillsammans
 med Storing. Han var också på kalas hos henne, och vi träffade
hennes TREVLIGA föräldrar. Sen flyttade vi. Nu är det som om
Molly är lite "våran".Lite "Vill-du-ta-på-mej-för-jag-känner-
nästan-Molly"?

Det är såååå löjligt, men det spelar ingen roll,
 för det känns så ändå.... :P
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 

När någon blir/är ”kändis” , som man har träffat….

….. eller en gång varit kompis med….el dyl….

…..så är det som om det ”smittar av sej lite” och man blir lite stolt och mallig över att ”jag-kände-honom/henne-så-jag-är-nästan-känd-själv-Vill-du-ta-i-mej-för-jag-känner-nästan-en-kändis?”…..

Lite så.

Fånigt, men sant.

Det är väl ”den inre 13-åringen” igen….

….och förresten tycker jag Molly  i Idol är

 F A N T A S T I S K ! ! !

Tappa inte sugen –

världen är full av tappade sugar

              pöss!