Kategoriarkiv: Uncategorized

Tankar om förnuft och känsla…/erviluca

 

Förnuft och känsla – känsla och förnuft

Förnuft eller känsla – känsla eller förnuft

 

Vilket ska vinna?

Kan känsla och förnuft gå hand-i-hand?

Kan man låta känslor styra

men rama in dem med förnuft?

Eller ska förnuftet styra

med ett pikant inslag av

känslor?

När vi summerar våra liv –

är vi då lyckligast över de beslut vi tog

via känslorna

Eller är de beslut vi tog

via förnuftet

de beslut som vi är nöjda med?

Kommer vi att njuta av minnet

då vi kastade oss ut

utan att veta var vi skulle landa,

och där vi kanske slog oss illa?

Eller kommer vi att njuta av minnet av

då vi med förnuftets hjälp ströp känslorna

och lät förnuftet bestämma och styra,

och där vi visste att vi landar på säker mark

även denna gång.

*     *     *     *     *       *

Kanske tråkigt

men säkert

och tryggt

??????

Eller är de beslut vi tog

som blandade känslor och förnuft bäst?

Finns såna,

eller finns det alltid ett litet

riskmoment när känslor är inblandade?

Eller är det tvärtom

att beslut utan känslor

med bara förnuft

är riskfyllda?

Det är på vägen mot vuxenheten som vi lär oss

att hålla igen

och bita ihop

om känslorna

*   *    *     *     *     *

Att inte låta känslorna styra.

Att inte leva ut varje känsla

Om en ens  någon

En stor stark man

håller igen om sina känslor

Styrs av sitt Förnuft

och tror att det är det bästa

Inuti sitter en liten ledsen kille

Skriker: ”Jag vill inte!”

eller: ”Jag vill!”

Men ingen

– speciellt inte den Store Starke Mannen –

lyssnar på sitt lilla inre barn

– fyllt av känslor:

Sorg, glädje, lycka, kärlek – alltihop i en salig blandning

Han har lärt sig

att stänga in

stänga av

låsa in

*    *    *     *    *

Men om man

Vågar känna EN känsla, och släppa ut den,

 så kommer de andra också!

Det viktiga är att släppa ut dem

med förnuft!

Lycka går hand i hand med sorg.

Alla känslor behövs.

*    *    *      *       *

När får dom styra

När får dom plats

När kan man låta känslorna vinna över förnuftet

och riskera

det okända

*   *   *     *     *

Nu?

I morgon?

Aldrig?

Eller igår?

Släpp fram ditt inre barn

Låt mig få krama om dig

Trösta dig när det gör ont

Du är värd att älskas

precis som du är

med alla fel 

och alla brister

och alla alla alla

känslor

🙂

”Vaaar är mina glasögon???” /erviluca

 

Jag har kommit i ”Var-är-mina-glasögon-åldern”.

 Och fort gick det!

Jag trodde aldrig  jag skulle komma dit/hit!

Jag som såg så bra!

Såg bra som en ZEBRA!

Men just NU vet jag VAAAR mina glasögon är:

Hääääääär!!!

 

Vilken bonde ska jag taaaa…..? /erviluca

Några går bort direkt, för dom är för unga. Jag vill INTE ha en ung man, tack!

Men så finns det ju två stycken som är i min ålder, på ett ungefär….

Den ena bor i Ockelbo på en gård, som ser helt fantastisk ut i TV – nära vattnet och med små hus överallt. Han ser fin ut, bonden, och är ”snäll”, säger han. Han har två barn som bor med honom på heltid, ”…för att jag är så snäll!”, säger han och flinar generat. Troligen har dom då en dum mamma.

Närå. Skoja bara. Hon är nog jättebra.

På väg till Ockelbo?

Vill jag bo i Ockelbo? Jag har aldrig varit där, men Daniel – ”nästan-kung” – kommer ju därifrån så helt fel kan det ju inte vara. Fult namn, bara. Men det kanske jag kan stå ut med.

Men vad kommer Grabbarna Grus att säga om jag flyttar till en bondgård i Ockelbo? Troligen: ”Näääääää!”.

Men OM, så skulle jag vilja föda upp hundar där, och kanske ha några får som får lamm! Jag älskar får och lamm! Jag har för mej att han hade hästar, så dom får jag väl ”lära känna” och ”lära mej älska” – det är nog inga problem. Fast liiite koskräck har jag, så den måste jag komma över…för han har kor.

Kanske jag kan ha lite familjeterapier i någon utav stugorna där också…Folk får komma och kanske bo några dygn i en annan stuga, och så har jag lite terapi och sen ”lever dom lyckliga i alla sina dagar”, förstås!

MEN, det finns ett stort MEN med bonden i Ockelbo: Han är blyg. Och såg ut att ha dålig självkänsla. Hm…. Orkar jag med det? Fast det kanske bara är när han har TV-kameror uppstoppade i ansiktet…?

 Hm….Och vill jag verkligen konkurrera med ”förton” andra tjejer/kvinnor inför hela svenska folket? Näe, tror inte det….

MEN, bonden på Öland verkade ju rätt härlig också! Massor av skägg åt alla håll och med en massa spännande djur; kameler och lamor och vad-det-nu-var. Han verkade ju lite spännande och ”udda”. Me like!

Men vill jag bo på Öland? Näe, faktiskt inte! Och även där skulle jag ju bli tvungen att konkurrera med X antal kvinnor….

Äh, jag tror jag skiter i hela grejen!

Men det ska bli kul att se vilka som söker, och vilka dom väljer!

Norske bonden var ju hur snygg som helst! För ung för mej, men lyllo den som får honom, för han verkade varm och go också!

Är man töntig om man tittar på ”Bonde söker fru”????

Jahaaaa…

Då är jag väl töntig då!

🙂

 

 

Samtal med en Alien /erviluca

Jag mötte en Alien här utanför när jag kom hem idag. Han/hon/det verkade nyfiken på jorden och jag tänkte att jag kanske kunde svara på lite frågor, så jag bjöd in honom/henne till mej på en kopp kaffe. Jag kan erkänna att jag var nyfiken på honom också! Han fick börja med att ställa frågor till mej: 

A: Vad är viktigt för människorna här på jorden?

J: Pengar är nog det viktigaste. Pengar är det som styr mycket på vår jord. Den som har mest pengar får också bestämma mest, och har det nog bäst. Dom flesta vill ha mycket pengar.

A: Vad är pengar?

J: Det är ett slags papper, eller runda metallbitar, som det bara görs några av i varje land och så vill alla ha mest av dom. Man kan ta dessa papper eller metallbitar (=pengar) och köpa saker med dom: Mat tex. Och allt annat. Fast å andra sidan behöver man inte alltid ha pengarna i handen, utan man kan ha ett platskort också, som visar hur mycket pengar man har i siffror, och så betalar man med plastkortet och när pengarna är slut kan man inte köpa något mer.

A: Men  hur får man såna här pengar då?

J: Tjaaa….man gör något som människorna tycker är viktigt så att man ”tjänar”/får jättemycket pengar.

A: Vaddå, tex? Vad gör man? Hjälper varandra?

J: Nej, DET tjänar man inte pengar på. Dom som tjänar mest, som jag kan komma på nu, är tex fotbollsspelare eller golfspelare. Om man blir bäst på det så kan man få så mycket pengar att det räcker hela livet och flera liv till och dom tar aldrig slut!

A: Vad är fotboll? Vad är golfspelare?

J: Jo, man har en boll, och så är det två grupper av människor -kanske 6-7 stycken som står på ena sidan av en stor plan och så lika många på den andra sidan. Så ska det ena laget försöka sparka bollen i ett mål – några stolpar med nät fastsatt i dom – och det andra laget ska försöka sparka in bollen i det andra målet. Om man är riktigt bra kan man tjäna hur mycket pengar som helst!  Och golf är när man har en liten vit boll och så ska man slå på den med en klubba/pinne och försöka få bollen att rulla ner i olika hål i rätt ordning. DET kan man också få jättemycket pengar på!

A: Varför är det så viktigt att sparka in bollen i ett nät eller få en liten boll att rulla ner i hål? Räddar dom världen på det sättet? Eller läker det skador hos människorna?

J: Nej nej nej! Många människor tycker det är spännande och kul att se på när dom försöker få bollarna hit och dit.

A: Men finns det inte människor som hjälper andra människor som skadat sej eller mår dåligt eller som hjälper dom som är svagare och såna där små människor och sånt?

J: Jo, såna jobb finns också! Men dom är inte lika viktiga, tycker jordlingar, för dom får inte alls lika mycket pengar. Dom får slita och kämpa för ganska lite pengar….

A: Men då borde ju ALLA vilja sparka på, och slå på bollar egentligen och INGEN borde vilja hjälpa andra?

J: Ja, fast det finns människor som inte tycker att pengar är viktigast, faktiskt. Men det är väl dom människor som tycker pengar är viktigast som bestämmer att människor som är bra på att sparka på en boll åt rätt håll, ska ha mest pengar. Kanske….Näe, jag vet faktiskt inte varför det har blivit så här….

A: Ni jordlingar är verkligen konstiga. Ni borde ju tycka att NI SJÄLVA borde vara viktigast, och att NI SJÄLVA borde vara dom som ni skulle ta hand om mest, och då borde dom som jobbar med det få mest pengar….så att dom kan hjälpa ännu fler…Vad jobbar du själv med?

J: Jag jobbar med att hjälpa människor som mår dåligt och är ledsna och olyckliga över saker som blivit tokiga i deras liv med deras familjer och barn.

A: Om jag förstår er bakvända filosofi så får du inte mycket pengar för det?

J: Helt rätt!

A: Så du borde egentligen ha tränat på att sparka på en boll istället?

J: Ja, egentligen….fast jag tycker om mitt jobb, och tycker det är viktigt.

A: Jag tror jag åker tillbaka till min planet. Där tar man hand om varandra och det är viktigtast av allt. Ibland leker vi tillsammans, men ingen får betalt för det. Jag tror att man på min planet skulle kalla att sparka på en boll eller slå på en boll, för lek. Sånt som man gör när man inte jobbar….

Förra veckan var jag på ett annat ställe på jorden. Där kastade människor brinnande och smällande saker på varandra och dödade varandra och jag förstod aldrig orsaken. Dom försökte förklara, men jag kunde inte se skillnad på dom. Jag förstod aldrig vilka som var ”dom andra” och vilka som var ”vi”. Jag tror att dom bara ville ha ihjäl varandra. Barnen ville inte ha det så – dom ville leva, men det fick dom inte.

Tack för undervisningen! Hälsa inte någon! Den här planeten verkar rätt galen, så säg inte till någon att jag var här.

………………………………………………………………

Jag hann inte ställa mina frågor till honom, för innan jag gjorde det, hade han försvunnit:  ”SWISCH, bah!”

Nu skäms jag. För att jag är jordling.

Vi är inte kloka!

 

Usch, vad läskigt! /erviluca

Ingen fattade. Och några retades. Usch och fy! Jag är fortfarande lite skakig.

Det var en dröm. Och den var jobbig:

Jag behövde fly ifrån något. Vet inte riktigt vad. Men jag behövde iallafall packa en liten väska och dessutom se till att alla mina barn kom med! Jag hade, typ, 5-6 rätt små barn i  olika storlekar och av olika kön. Alla skulle givetvis med i flykten.

Jag fick med alla till garaget/förrådet och lyckades stoppa in dom i olika vagnar och så, innan det kom en kvinna, som också skulle fly med mej, och hon hade en massa åsikter om hur vi skulle göra. Hon var rätt så ”rörig”. Jag blev stressad av henne, men förstod att jag måste ta med henne/hjälpa henne också.

Hon var ex-narkoman och jag hade hjälpt henne bli drog-fri.

Så upptäckte jag en liten blå bil som stod där, och att den hade dragkrok! Så då insåg jag att vi kunde fästa garaget/förrådet i dragkrogen och så dra med oss hela det! Men först stoppade jag in alla barn i bilen. Spände fast dom.

DÅ upptäckte jag att det fanns JÄTTESTORA spindlar i förrådet/garaget! Några stycken.

Jag är skiträdd för spindlar, även om det blivit lite bättre med åren, men jag tycker VERKLIGEN det är obehagligt och skulle någon slänga en spindel på mej skulle jag troligen DÖ av chocken, eller av ren och skär vilja: Hellre dör jag än har en spindel på mej!

Ex-narkoman-kvinnan gick och kom tillbaka och jag fick en känsla av att hon gjorde ”skumma saker” och att hon motarbetade mej på något sätt…

Resten av drömmen var en kamp om dessa spindlar! ”Folk” (?) trodde mej inte, eller struntade i att dom fanns där, eller ville inte hjälpa, eller retades med mej med spindlarna. Jag var jätterädd! Och förtvivlad. Jag ville rädda mej och barnen från….? Men kunde inte då jag inte visste var spindlarna var. Jag kunde inte ta bilen och åka, för då skulle spindlarna följa med! Och ingen ville hjälpa mej att döda/ta bort dom.

Jag ville att någon skulle döda dom åt mej, men antingen träffade jag bara ”retstickor”, som istället försökte kasta dom på mej, eller så träffade jag folk som inte trodde på mej, eller så träffade jag folk som sa att jag var ”fånig” och så struntade dom i att hjälpa mej.

Flisa dök upp också, och hon råkade lägga sej på en spindel, som visade sej vara en skorpion (!), och jag vågade inte göra något! Men som tur var kröp skorpionen iväg och gjorde inte Flisa illa, som bara sov vidare.

Jag hoppade runt inne i garaget/förrådet – upp på hyllor, hoppade runt på saker, försökte komma undan från dom stora spindlarna, samtidigt som jag visste att barnen satt fastspända i bilen, och jag tänkte att dom kanske dör av syreförlust där inne eller blir bitna av en spindel eller skorpion…

Jag var såååå upprörd när jag vaknade!

Jävla ”folk” som inte trodde mej, och inte kunde/ville hjälpa mej leta reda på spindlarna och döda dom!

Dumma er!

😦

 

Korkad mamma /erviluca

Jag känner på mej att Storing ska Göra Något, för han klär sej och gör sej iordning osv…..

-”Ska du GÖRA något?”

-”Näe, typ inte….”

-”Typ? Ska du iväg och göra något eller inte?”

-”…..jag ska till stan….”

-”???….. Jaha!….Vad ska du göra där?”

-”Meh! Vad du frågar!! Inget speciellt!”

-”Ska du åka in hela vägen till stan och göra inget??”

-”Typ…”

-”Ensam?”

-”Nä, med Jonas och några till….vad du frågar!!!” *irriterad*

 

Ja, herregud vad jag ställer konstiga och djupa frågor till sonen som ”ska in till stan och göra ingenting”.

 Jag måste ju vara helt störd juh!

😉

 

Pust!

 

 

Kampen om strumpan /erviluca

”Grrrrrrr! Får jag din strumpa!!!”

”Neeeheheheheheheeeeej!!!”

*draaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar*

 

*håller emoooooooooot!* —– *draaaaaaaaar!*

 

”HA! Jag vann!!!”

”NEJ! Det är MIN strumpa och den ska sitta på foten!!”

”Neje! Får jag den!!!”

 

”Nehehehehehehe! Mammmaaaaaa! Flisa tar min strumpa!!!”

 

”VA?!? Näe, SÅG du?!? Näe, jag har inte rört hans strumpa! Lovar!”

 

 

”Du skvallrade! Fegis! Nu SKA jag ha strumpan!!!”

 

”Grrrrrrr!” *draaaaaaaaaaaaaaaaaaaar!”

 

”NEJ!” Minsting kastar sej över sin strumpa i försvar!

 

”Mrfffmbbffffbrrrrmrrffffggrrrrfffffffff!”

”Ha! Jag har den!!!”

”Neeeeeeeeeej!”   *draaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar!*

And the winner is…………………….

…………………………………………….

……………………………………………

……………………………………………….

………………….FLISA!!!!!!

Nöjd vinnare.

 

Utslagen barfota – hjälte förlorare.

 

Back in bissniss/erviluca

 

Med mej är det fullt upp nu. Jag hinner knappt med livet. Det vanliga.

Det ska levas i någon slags pimpad lägenhet, och det GÅR INTE!

 Man måste ta fram schampoflaskorna från påsen i hallgarderoben, tvättmedlen från ugnen, flingorna från kistan där jag haft papper och datorn från kökssoffan-luckan för att livet ska funka.

 Men det går inte för sej att tvätta och hänga tvätt! Nej nej nej! Det ska ju vara Visning – igen! Och då måste all tvätt vara borta och INGET får finnas framme……

….. för i en pimpad lägenhet bara ”låtsas-bor” folk. Näe, inte ”folk”, utan….dockor. Kanske. För dom tvättar inte håret, använder inte tvål eller tvättmedel, rör sej inte, äter inte och skiter inte.

I morgon är andra och sista visningen, och sen kanske vi kan börja leva lite igen – om vi hittar alla grejer!

Och jag kan fortsätta packa! Och skita i toaletten igen.

Förrådet måste rensas! Där har vi tryckt in hälften av ”allt onödigt” och resten har vi tryckt in i garaget. Man kommer varken in i det eller ut ur förrådet, om man är längst in – hur man nu kom dit…

Puh!

Men påskafton firar jag hos mamma! Hoppas jag får mycket god mat (som jag inte behöver laga själv – hoppas jag!) och en massa spriiiit, för jag vill slappna aaaaaaav!

Flisa äääääääääääälskar ”mormor” så hon kommer att vara yberlycklich. Dessutom är dom skitbra på att åka tåg, mina sötnosar!

…………………………………………………………………..

Det ÄR för mycket nu.

Jag märker det bl a på ETT sätt, och det är att jag inte hittar ord. Jo, HÄR gör jag det – när jag skriver – men då är det mest händerna som jobbar – men när jag ska prata:

-”Ta en sån där….GREJ!” säger jag till Minsting och pekar på potatisen.

-”Jag har varit ute med….DOM DÄR!!” säger jag och pekar på hundarna.

-”Åååå, vad jag är trött! Jag måste bara få sätta mej i…….DEN DÄR SAKEN!!!” säger jag och pekar på soffan.

Det är SKITJOBBIGT!

 

 

 

 

Visning idag och Hysteria Nervosa /erviluca

Här bor vi!

Jag vet precis hur jag kommer att bli idag.

Hur jag än försöker att inte ”bli SÅN”, så kommer jag att bli ”SÅN”!

”SÅN” = monsterlik, galen, hysterisk, hyperventilerande, ilsken, tokig, svettig, stresssad, gapig, tokig….på ett ungefär.

Att vara min son idag är inte kul.

Men jag tror att dom vet.

Kanske ska jag varna dom – jag brukar göra det när jag vet att jag kommer att bli ”SÅN”. Då kan dom ”ta” min galenskap, går inte igång på den och är ovanligt hjälpsamma.

Jag blir SÅN när vi ska resa någonstans också. På rese-dagen, och möjligen dagen innan, blir jag ”SÅN”: Skriker och gapar och tycker alla gör fel och är ivägen, hyperventilerar, stressar nästan sönder mej, och svettas floder!

Det kanske är så för folk som ”är som jag”…eller så är det bara jag. Men jag är rätt lugn och sansad i många sammanhang där ”alla andra” blir stressiga och oroliga och galna. Då står jag där som en Stabil och Lugn Grundpelare och organiserar (nej, nu tog jag i!….jo, kanske förresten…När ”alla andra” blir hysteriska och galna, blir jag luuuugn och kanske t o m organisatorisk….) och fokuserar. Det är rätt skönt!

När ”alla andra” bekymrar sej över förflyttningar, omorganisationer, förändringar osv så känner jag mej POSITIV och LUGN och ”det-ordnar-sej” och ”vad-spännande” (!). En del människor stör sej på mitt obekymrade sätt.

 Men det måste ju finnas såna  också! Och tycker det är spännande med förändringar – behöver dom t o m.

MEN så har jag det här ”REAGERA-i-KUBIK-beteendet”, där jag fullkomligt får Hysteria Nervosa! Och det är alltid i Det Privata Livet (jag tror det aldrig hänt på jobbet), där jag har Fullt Ansvar och det är Helt Mitt Ansvar att Allt ska Fungera…..

….och det sker ALLTID samma dag eller dagen innan Händelsen.

Imorse när jag vaknade med hjärtat i halsgropen, klappandes i 180, och hyperventilerande….tänkte jag att: Kroppen kanske inte klarar det här så många gånger till….En vacker dag får jag hjärtinfarkt av en flytt eller av en resa! För hela kroppen är satt i någons slags Galenskapshysteriberedskapanfall. Det kan inte vara bra.

En del klär på sej när dom städar badrummet -
andra, som jag, gör precis Tvärtom!

Jag hoppas alltså att jag överlever denna dag. Hjärtat slår, jag svettas och snart ska jag duscha och samtidigt superrengöra hela badrummet . Detta rekommenderas även till andra: Att rengöra badrummet naken, och verkligen kunna skura ALLT, och sen sej själv….

Puh!

Om jag inte skriver mer i denna blogg, har jag fått hjärtinfarkt och kolat vippen.

Jag mötte Lasse /erviluca

Jag är en sån där barnslig typ, som så fort jag ser en hund, eller ett litet barn, vill klappa på den och prata med den.

 Barn brukar jag inte klappa…det gillar varken barn eller barns föräldrar…

Idag kom en man stolpande mot mej, men en stor svart hund, som också ”stolpade”.

Stolpa = att gå på ett stapplande sätt, utan att för den skull vara sjuk eller hålla på att ramla omkull.

Jag frågade om jag fick klappa hunden. Det fick jag. Och gjorde. Hunden blev glad, men mannen blev ännu gladare! Han sken upp som solen själv och sa att han var 80 år och hette Lasse! Hunden var 12 år och hette Zorro, så ”vi är två gamla gubbar som är ute och går!” sa han och skrattade!

”Vad heter du?” sa han sen.

Jag sa det.

”Det var en otroligt vackert namn!” sa han och strålade.

Jag tror mest han tyckte det var härligt att få prata en stund med en medmänniska, och att han, precis som jag, tycker att ”hund-människor” är lite extra bra.

😉