Författararkiv: Erica Leijonhufvud

En grej som är jättekul när man har hund, tycker JAG, är att träffa andra hundägare, eller vilka människor som helst, som vill ”prata hund”. Vi svenskar är ju inte så bra på att ta kontakt med varandra utan anledning, men hund=anledning.

MEN det tråkiga är hundägare som INTE tycker det…Som drar och sliter i kopplet på sin hund och ser ut som om jag vore ett Monster som kommer gående.

 Idag tex kom en dam (typisk DAM) med sin lilla jack russel terrier. Hunden ville hälsa på mina hundar och drog i kopplet och viftade hejvilt på svansen, men tanten DROG i kopplet och lät nästan hysterisk när hon hojtade att ropa på mina hundar. Hennes beteende skulle kunna få vilken hund som helst att bli Galen!

 Jag har tre små hundar – den yngsta är 11 veckor….dom andra är…söta! Och dom går inte fram till andra hundar om jag inte ”markerar” att dom får…ofta vill dom inte ens…Men i och med att en utav mina hundar Närmade sej henne och hennes hund blev hon alltså hysterisk!

Visst kan hennes hund ha varit Galen…men den såg inte ut så på kroppspråket…och mina hundar går inte fram till en Galen hund för DOM kan läsa av andra hundars kroppspråk, eftersom dom, ända sen dom var små, fått hälsa på både stora, små, pigga och lata hundar….och jag har passat på att växla några ord med matten/hussen….

Något som också förundrar mej är att många hundägare är så ointresserade av Andras hundar…Å andra sidan är jag förundrad över att ”barnägare”  (=föräldrar) är så ointresserade av Andras Barn…så det är väl bara så:

Mina barn – andras ungar.

 Min hund – andras…byrackor?

?

VET DU vad du har när du har ett hus i skärgården? VET du att du är lycklig då? VET du att det finns människor, som jag, som troligen aldrig kommer att få ett hus i skärgården eller ens en liiiiten liiiiiten sommarstuga. ”Varför kan inte vi också ‘åka ut på landet’?” frågar mina söner…”som ‘alla andra’?”…Ja, varför? Varför har jag inte ett ”land”? Varför har jag inte skaffat mej en rik man, eller varför är jag inte rik själv? Varför har jag ”hål i fickorna”? Eller är det DET som är ”problemet”?

VET DU vad du har när du har en STOOOR stadsjeep? Känner du dej lycklig när du sitter framför ratten och tittar ner på min gamla Mitsubishi från 1989? Förstår du att du borde njuta av att DU har en STOOOR DYYYYR bil och jag har en lite rostig ”skitbil”? För OM du inte njuter – vad är då vitsen med den stooora bilen?

VET DU att du vad du har när du har ett lyckligt äktenskap/förhållande? När du kan gå i trasiga kalsonger och kulmage, eller naturliga hängbröst, och titta på din make/maka med kärlek i ögonen? VET du att du borde njuta av lyckan att ha det så? För OM du inte njuter – vad är du vitsen med det hela?

HAR DU VETT ATT NJUTA OCH KÄNNA LYCKAN ÖVER DET DU HAR?

Jag har en massa! En massa som andra inte  har…för det finns alltid dom som har det sämre…(om det nu gör mej lyckligare?…Hrm!) och det finns dom som har det bättre…Så varför plågar jag mej då ibland med att känna en sån hemsk AVUNDSJUKA? Istället för att njuta av det jag HAR? Och det plågar mej värre om det tycks som om du INTE njuter av det DU HAR!! Eller hur var det nu….

Jag tittar ut och ser fyra killars hoppande huvud på hoppmattan utanför…Hopp Hopp Hopp!

-”Det är mat!” ropar jag och 3 svettiga killar kommer indimpande till matbordet (den fjärde är inte min)….

-”Ha ha ha ha! Darth Wader kom och då slog jag honom PFIUNG! och sen stack han ba!”

-”…ja! och du var så himla tokig för du gick ju upp 5 på morgonen, men jag gick upp 1 på natten!”

-”…ja…och sen kom den där…Grobianen och han ba FIONG! och jag ba WONG! ha ha ha ha ha!”

Jag sitter som ett frågetecken…: -” Gick ni upp FEM i morse??” säger jag för det är det jag uppfattat av allt….

-”NÄÄÄÄ! I LEKEN! På hoppmattan!”

Allt detta pågick på hoppmattan när jag tittade ut och såg fyra studsande huvuden!

…och Experterna säger ”AJJABAJJA! Bara ETT barn i taget på hoppmattan!” men dom vet inte hur en del killar leker…Dom springer runt runt i ring och LEKER. Dom hoppar och LEKER. Dom är otroligt duktiga på att inte krocka…och ingen ingen gör volter…för dom LEKER! Inuti dom pågår världens grejer! Dom delar med sig av sin fantasi till varandra: ”Nu kom Luke Skywalker! Han ba….PIONG PIONG!!!” och alla fattar, utom en vuxen som bara ser 4 hoppande huvuden…och inte en enda Luke Skywalker…

Med två hundar blir det 4 promenader per dag….En på ca 1 timme, 1 på 20-30 min och 2 på 10 min = ca 100 min/dag. Sen blir det x 7 eftersom veckan har 7 dagar…=700 minuter i veckan. Det är rätt mycket gående…i skogen för det mesta…på någon stig…Aldrig har jag trampat på så många sniglar sedan jag skaffade hund – inte för att jag vill det, utan för att dom bara plötsligt finns där! Och så KRASCH!….och ett litet ”förlåt”….Men efter 376 söndertrampade snigelhus tror dom nog inte längre på mitt ”förlåt”….Många hemlösa sniglar blir det…

Med alla promenader i skogen följer jag årstidernas alla växlingar! Helt underbart! Vad mycket jag missade de 10 år jag bodde i ”stan”…Svampar ploppar upp som små hus från ena dagen till den andra nu, för att nästa dag vara borta, eller svarta, eller ihopsjunkna…beroende på vilken sort det är. Flugsvampen är otroligt vacker – lyser med sitt röda tak med vita prickar…Häromdagen såg jag en flugsvamp där prickarna ”trillat ner på ena sidan”…Jag visste inte ens att prickarna kunde trilla!

Och vad många grodor jag räddat livet på i sommar! Oj oj! Jag älskar grodor! Min ena hund också. Vi letar grodor tillsammans…och när jag ser en (på gatan) så räddar jag den från att bli överkörd…eller om den står på en stig… då bär jag in den i skogen…Jag har aldrig sett så många platta ihjälkörda grodor på gatan som jag gjort sedan jag skaffade hund och började vara så mycket ute…Stackars grodor!

Jag både vill vara ensam – och vill inte!

Jag både vill gå mina promenader i skogen ensam (med hundarna förstås!) -och inte!

Jag både vill sova ensam – och inte!

Jag både vill ”hitta någon” där ute – och inte.

Jag både längtar efter kramar och närhet – och inte.

Jag känner mig väldigt attraktiv – och inte.

Jag känner mig smal  – och inte.

Jag är snygg – och inte.

Jag är full av livsglädje och hopp – och inte.

Jag både vill – och vill inte!

Jag är nog inte riktigt klok!…..och inte!

….så här var det….

För ca 8 månader sedan började jag och en kille/man så smått att maila på en date-ing sida…Det var inget märkvärdigt alls och han var väl egentligen inte alls ”min typ”…och vi flirtade inte ens…Det liksom bara blev så att vi började skriva…båda två….Till slut bytte vi mailadresser och fortsatte där…och skrev mer och mer…

Jag började längta efter hans härliga mail, som, för det mesta, fick mig att skratta högt! Vilken humor!

 Vi började också chatta då och då….Vi skrev om allt och inget…Tramsade mycket och skrattade mycket… Delade med oss av vardagens trivialiteter och svårigheter…glädje och sorg….

 Han blev den som ”höll mig i handen” när det blåste och den som ”fanns där” när jag kände mig ensam (efter en skilsmässa för 1 år sedan)….Livet kändes rätt härligt med ”Adam” ute i Cyberrymden…

Vi ”pratade” om att träffas, men det blev inte riktigt av…Något hände hela tiden….Med honom, eller mig…och det kändes inte som om det var så viktigt eller som om det var bråttom med någon träff…Lite läskigt var det också, eftersom det kanske inte skulle klaffa i verkligheten och allt skulle bli konstigt och ”rinna ut i sanden”…kanske…Man vet inte…Nåja…

Så slutade mailen komma…Jag har skrivit och undrat och bara BETT: Hör av dig! Säg om du inte vill skriva mer! Jag måste få veta! Men det är bara tomt och tyst….Det känns så ensamt och övergivet här hos mig nu….

Vad hände? Har ingen aaaaning…

Snyft….

Om man är med i internet-siter av typen date-ing märker man ganska snart en klar tendens….iallafall när man är kvinna…..Att män söker sig till yngre kvinnor – ett par eller flera år yngre. Detta innebär att vi kvinnor ”måste” söka oss ”uppåt” några år….och det vill inte jag! Eller så här: Träffar jag Mr Right så spelar det EGENTLIGEN ingen roll om han är 10 år yngre eller 10 år äldre, MEN jag vill inte hänvisas till 10 år äldre män redan från början!

När min man och jag skilde oss för 1 år sedan trodde kanske vi båda att ”världen låg öppen” framför oss – var och en på sitt sätt. Egentligen är jag kanske inte ute efter en ny man bara för att ha en ny man…men ”faller han över mig” så vore det väl trevligt…men bara att upptäcka att man anses lite…gammal (när jag känner mig så UNG!), är lite smärtsamt…Min man började direkt dejta 25-åringar, 30-åringar osv på löpande band…Men när jag kikade ut på nätet…dök det upp två sorters män…mycket äldre ELLER väldigt mycket yngre (typ 22 år) som antagligen har hört att ”äldre kvinnor är bättre i sängen”… Suck! Jag vill inte ha en ”yngre älskare” – OM jag ska ha en man vill jag ha en ”mogen man” oavsett om han är 36 eller 56! Det finns omogna 56-åringar och mogna 36-åringar och tvärtom.

Men men….det här har vi väl vetat i 200 år! Det var bara det att jag upptäckte det så markant personligt alldeles själv och nu!