Författararkiv: Erica Leijonhufvud

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6183903.ab

Se artikel ovan, om lögner.

Den som säger att den ALLTID TALAR SANNING ljuger! För man kan inte gå igenom livet och hela tiden Tala Sanning.

Vi småljuger, ”rättar till”, kör med vita lögner, avstår från att säga något (=är tysta) osv osv. Det går inte att vara en Social Varelse och få Höra Till utan att ljuga lite då och då. Och att säga till sina barn att man ALDRIG LJUGER är att ljuga – både för dom och för sig själv.

”Tomten kommer!” är ljug.

-”Det är inte tomten – det är farfar som är utklädd”, säger mamman som Alltid Talar Sanning.

Man står i köket och ”smygäter” på en godisbit man hittade i skåpet och så kommer Barnet:

 -”Vad äter du på?”

-”En morotsbit”, säger man och tar fram morötterna.

-”Vill du ha?” Eller så säger man: -”Ingenting” och sväljer godisbiten hel….

9-åringen kommer in i och visar upp sig. Hon har tagit på sig strumpbyxor i lila, en röd kjol med blommor på och en randig tröja. Hon ser stolt ut och säger:

-”Visst är jag snygg?!??” och man SER hur hon vill bli bekräftad, men Sanningsenlig som man är säger man:

-”Nej, det där var jättefult!”…eller??

 Din bästa kompis har blivit ihop med en kille som du tycker är jätteful! Verkligen superjätteful, men din kompis är jättekär och tycker att han är skitsnygg! Vad svarar du när hon säger:”….och så är han ju så snygg också!!! Eller hur?!?”.

Som singelkvinna lever jag ett rätt bra liv, egentligen.

 Jag kan vara nästintill superegoist de veckor jag inte har barnen (förutom hundarna…som ju alltid vill ha sitt…)…

Jag kan ligga och slappa i soffan och titta på vilka program jag vill, zappa hit och dit hur mycket jag vill, äta bara mackor en hel helg, eller varför inte gröt (som jag gör ibland, bara för att slippa LAGA MAT, som jag alltid gör när jag har barnen…) osv osv…

Jag kan inte påstå att jag saknar sex sådär jättemycket faktiskt. För mej hör sex ihop med kärlek, så när jag inte är förälskad eller kär, så är sexavdelningen typ ”avstängd”.

 MEN vad jag saknar så det suuuuuuger i mej ibland är att Någon ska Ta i Mej! Smeka min rygg långsamt, sådär lite disträigt…Eller varför inte klia mej på ryggen…Åååååå! Eller hålla på med mitt hår….

IBLAND, men väldigt sällan, kan jag få 10-åringen att ”hålla på med håret” en stund…men det blir mer och mer sällan…Det är ju nästan ”bögigt” (som storebröderna säger)…eller ”Värsta Pedofilen!” säger dom också…

 Att få någon av Grabbarna Grus att klia mej på ryggen kan jag bara glömma!

Ibland kan Flisa (hunden) få en slick-attack och då kan hon slicka hela min arm, eller om jag har tur, på ryggen, men det är inte heller samma sak…och det blir lite klistrigt….

 Och det är inte samma sak när man tar en sån där ryggkliare och kliar sej själv…

…så jag får fortsätta sakna och längta ibland…

Den yngsta fick först blindtarmsinflammation och fick opereras och ligga på sjukhus lite grann…Sen åkte vi till Florida och var där i två veckor, och vi hann knappt landa i Sverige förrän han insjuknade i svinisen (tror jag iallafall).

Den mellersta har det liiiite bättre, men han har haft en ”lat-period” – det har han ibland – och blivit varnad i skolan att han måste ”rycka upp sig” och jobba mer, för att få godkänt i alla ämnen… När lärarna säger åt honom att ”rycka upp sig” brukar han få fart och så kör han i 180 ett tag och höjer i alla ämnen så att han nästan slår i taket….Men nu har han också varit sjuk i nästan två veckor: ”Svinis”, så nu känner han sej också stressad. -”Mamma! Vi har PROV på fredag i svenska, och jag missade NO-provet och jag ska få göra det vilken dag som helst och jag ligger jätte-efter i allt! Jag hatar skolan!!!”

Den äldsta har fått hem en massa böcker. Han sitter vid köksbordet och hoppar från SO till matte och sen till svenska. Av och till ”bröööölar” han att det är ”skittråkigt!” och att han ”AAAAALDRIG kommer att komma ikapp!” och att han måste göra ”3 veckors jobb på 3 dagar”…och att det är så ”Trååååkigt!”….

Vad jag minns så FICK man vara sjuk när jag var liten…Eller hur var det?

Men så fort barnen blir sjuka, ska man bära hem en  hel kasse med böcker till dom, och jag tänker: ”Men han är ju SJUK!!!” = orkar inte arbeta med skolarbete! Dom är ju inte hemma BARA för att dom smittar, utan också för att dom är S J U K A…..

Jag tror att….DET VAR BÄTTRE FÖRR………

Fy f–n vad jag är trött!! Så in i benmärgen TRÖTT!!! Vaaaansinnigt trött!

 För det första kommer vi liksom aldrig i säng på kvällarna…”Jag ska bara….” hela tiden och så kommer den första i säng vid 23-tiden, den andra vid 23.30-tiden och den tredje vid 00-tiden….

Sen ”pular jag runt” en stund i min ensamhet (och dom stunderna är så härliga!)…och lägger mej sen för att läsa…Är boken bra så läser jag och läser…fast är jag riktigt Trött så vet jag inte efteråt vad jag läst, och får läsa om samma sidor kvällen efter…Men i och för sej räcker boken längre då…och är den bra, så är det ju en fördel… Nåja.

 Inatt kunde inte 13-åringen somna…Det var en massa ”konstiga mönster” på väggarna, av gatlyktan utanför, som såg läskiga ut…och det var svårt att förklara hur de hamnade på just Hans vägg, men efter att ha kollat fönstret, speglingar i speglar osv, så förstod han varifrån mönstren kom och kunde slappna av…

Och precis när jag la mitt huvud på kudden för att s o m n a så kommer 14-åringen in i rummet: ”Mamma! Jag kan inte somna!”. Jag går in till 14-åringen och kliar honom en stund på ryggen…och går sedan.. Sjunker långsamt ner på kudden och faller in i drömmarnas rike: ”MAAAMMMAAAA!!!”. Det är 14-åringen igen. Han bara hostar och hostar kan verkligen INTE somna nu!

Jag hittar några Vicks halstabletter och häller upp ett glas med vatten. ”Försök igen”…. Sen ligger jag klarvaken och hör: ”Host host host host host x 10000 !!!” Oj, vad han hostar! Jag går upp och frågar om han tagit Ventoline. Det har han inte, men gör det då. Efter en stund blir det tyst och jag kan somna, men innan jag somnar slänger jag en blick på klockan: 3.30! Och jag ska upp kl. 6.00. Pust!

 …but a woman´s got to do what a woman´s got to do….

Jag har hört att bröder alltid tävlar…eller så är det så att syskon alltid tävlar – om sina föräldrars uppmärksamhet och kärlek.

 När jag var liten tänkte jag har MÅÅÅNGA barn – minst sex stycken! Men Livet blir inte alltid som man tänkt…typ inte alls – ens i närheten, faktiskt. Mina barn skulle aldrig behöva tävla om sina föräldrars uppmärksamhet. Jag skulle ge dom så mycket kärlek att dom aldrig skulle tvivla en enda sekund, så några syskonbråk och tjaffs skulle inte förekomma.

 Ha ha haaaaaaaaaaaaa!

Trodde jag ja!

 Inte tänkte jag på att Livet pågick runtomkring och hela tiden. Inte tänkte jag på trötthet, vakna nätter, kolik, stressa till jobb och dagis och skola osv…

Inte tänkte jag på Livet! Jag tänkte bara på Kärlek!

 Son nr 1 föddes utan tävlingsinstinkt alls. Han ville inte tävla. Aldrig någonsin! På kalas, när det var tävlingar, satte han sig och läste en serietidning, och när han gick på karate, slutade han när tränaren sa att han måste tävla för att gå vidare och få nytt bälte.

 Son nr 2 föddes med en tävlingsinstinkt så stark att jag var, och är fortfarande, helt förundrad! ALLT i hans liv har blivit tävling. När lillebror, 3 år, hittade en fin sten någonstans ute, och visade mej, hittade son nr 2 (storebror) en Större och Finare sten och skulle visa den Först. ALLT blev tävling för honom. Först till bilen, först in i bilen, öppna dörren FÖRST, lägga pusslet först, lägga svårare pussel osv osv osv i all oändlighet.

 När nu yngsta sonen, 10 år, sitter och räknar i sin mattebok och säger något om sina ”svåra mattetal” så hör man sekunden efteråt, ifrån 14-åringens rum: ”VA?!?! Håller ni på med DET??? Åååå, vad ENKELT!!! När JAG gick i 4:an gjorde vi MYCKET SVÅRARE saker! Oj oj oj!!!”.

Grabbarna Grus hostar i kapp nu. Oj vad dom hostar! Host host host!!!! Den ena värre än den andra! Jag hör knappt vad jag tänker för allt hostande!

Nu skräller det i 13-åringen. Det låter riktigt illa. Det blir ett läkarbesök i morgon.

-”Men jag behöver väl inte bli stucken??” frågar han oroligt.

 Jag vet ju att dom brukar vilja kolla antalet vita blodkroppar osv för att se om det är lunginflammation.

-”Förra gången jag hade lunginflammation lyssnade dom bara på bröstet”, säger han förhoppningsfullt…

Han har sprutskräck! Värsta sprutskräcken alltså! Sista poliosprutan, eller vad det var, tog över en timma att ta, och efteråt var han helt svettig av ”kampen” – och jag med!

Näe, jag orkar inte heller med en kamp hos doktorn kring ett stick i fingret eller något annat stick. Men till doktorn måste vi! För OM det är svininfluensa dom haft, alla tre, och OM det nu gått ner i lungorna, så är det ju lite farligt ju….Kanske alla tre ska till doktorn i morgon? ….Hm! Alla hostar ju!

Nu bestämde jag mej just: Jag tar med mej hela gänget till tant doktorn i morgon!

God natt!

Jag tycker det är så tråkigt när kvinnor pratar ner sitt eget kön! Och då menar jag inte själva könet, utan Den Mänskliga Varelsen: Kvinnan.

I Robinson hörde jag det sist. När en tjej uttalar sej om ”hur det blir när kvinnor är tillsammans” och att ”kvinnor ska alltid intrigera, tjaffsa och bla bla bla”….Tråkigt! Kvinnor är OLIKA! Män är OLIKA! Det finns kvinnor som intrigerar och manipulerar och är alltmänt jobbiga och det finns män som intrigerar och manipulerar och är allmänt jobbiga, men det är alltid Kvinnorna man pratar illa om lite allmänt sådär som grupp.

Män i grupp pratar inte illa om sitt kön på samma sätt: ”När män kommer ihop i grupp blir vi alltid så egotrippade/manipulerande/bråkiga” osv….

Vi har i mångt och mycket olika sätt att förhålla oss till saker och livet, beroende på om vi är män eller kvinnor, men ingen kan väl säga att Alla Kvinnor är si, eller Alla Män är så! 

Bättre är väl att säga att ”Jag funkar bäst med människor som har humor och är rätt så raka och jag har svårt för människor som är manipulerande”. Å andra sidan är det väl inte någon som själv tycker att den är manipulerande….och alla tycker nog att dom är rätt så raka…och har humor!

…och hur man än gör så har man ändan bak…och dessutom är den delad.

….över MÄNniskor! Över Människors sätt att tänka och sätt att vara.

Speciellt förundrad är jag över såna som tror att det som dom tänker är Sanningen och inte kan ens försöka ”gå i den andres skor”…. Alla dom som glömt hur det kändes att vara barn. Alla dom som inte tänker längre än näsan räcker…. Alla dom som inte Tänker! Som bara ÄR och som är så koncentrerade på sitt EGO….Såna som i Grannfejden, som bråkar över ett träd som står 2 meter för långt åt höger, eller dom som upplever att Världen går Under om grannen spelar för hög musik någon gång då och då…osv osv….

En Ständig Förundran.

Att vissa inte förstår att om just DU hade varit född i ett annat land i en annan tid i en annan kropp så hade du betett dej som dom gör i det landet. Du är unik på ditt sätt, men om du byter sida, förstår du Den Sidan lika bra….och blir till slut som ”dom andra”….

Har VISSA förmågan att Tänka Vidare, och andra inte? Eller är det det sättet vi växer upp på som spelar roll? Eller är det att vissa är födda med ett stort EQ och andra inte. Vad spelar IQ för roll när det Sociala är Det Viktigaste?

Varför finns det inte ”mensa” för människor med högt EQ?

Båda mina systrar är New Age:iga, och jag kan inte säga att jag är helt avstängd själv, MEN jag hatar kedjebrev av alla sorter!

Men så kommer dom där som mina systrar skickar: ”Den som skickar det här tycker att du är en Vacker och Klok kvinna”….bla bla bla bla…..”Skicka detta vidare till alla Vackra Kloka Kvinnor du känner…Önska något!….om du skickar vidare till 3 personer kommer du att få din önskan uppfylld om 1 vecka. Om du skickar vidare mailet till 8 personer kommer du att få din önskan uppfylld inom 3 dagar och om du skickar mailet vidare till 20 personer kommer din önskan att bli uppfylld NU!”

…. …och jag vågar ju inget annat än att skicka vidare, och jag skäms som en hund när jag gör det, för säkert känner dom jag skickar till samma irritation över kedjemail som jag!

Förr innehöll kedjebreven mer hot, nu är det mer önskningar som ska uppfyllas. Och jag vill ju bli rik!

Men plånboken dammar lika tom idag som den dag jag skickade mailet vidare…och inte ett öre rikare blev jag ”inom 3 dagar”….

 Suck!

Min mamma sa alltid när jag var liten, och var bekymrad över något: ”Det går över tills du gifter dej!” vilket alltså innebar att jag skulle inte bekymra mej så mycket, för att det går faktiskt över. Allting! Eller så lär man sej leva med det, helt enkelt.

Häromdagen påminde jag mamma (76 år) om att  hon brukade säga så. ”Gjorde jag?!?” sa hon förvånat. ”Ja”, sa jag, ”och nu vill jag veta vad man ska göra om det Händer Saker EFTER man gift sej, och om man också sen skilt sej???”

Hon bara skrattade!

 Svarslös, typ.