Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Josefine Craaford på ”Voice bla bla bla”, sa igår morse att ”Att inte ha gått i högklackat någon gång är som att inte ha fått leksak till Happy Meal….är som att inte ha levat”…Typ!

Enligt den teorin har jag alltså inte levat! Jag har nämligen aldrig klämt in mina små söta fötter i något som gjort ont eller skavt eller varit på något sätt ”elakt” mot mina små söta fötter.

Jag har alltid tyckt att mina fötter varit gulliga. Små och söta, med raka och nöjda tår. Dom gånger jag har försökt klämma in mina fötter i högklackat, har dom reagerat starkt och fullkomligt skrikit:

-”Släpp ut oss!!!!” och som straff har dom ibland krampat.

Så kanske har jag varit lite mesig, och inte sagt ifrån ordentligt…Kanske har jag skämt bort dom…men…det är ju ändå mina fötter…och jag ska gå på dom hela livet har jag tänkt…Så…dom har fått som dom velat:

…platta skor, breda där fram, så alla tår kan ”dansa fritt”…

Ibland har dom gått med på en kväll med lite trångt mellan tårna, men eftersom jag looovat dyrt och heligt innan att: ”… det bara är för en kväll och att SEN ska ni få fritt spelrum igen, och som tröst kan jag både fila hälen och ha fotbad efteråt” …så har dom sagt Okeyrå!

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6450318.ab

 Det är väl lite olika…men, som ovanstående undersökning visar, så tror jag också att i snitt mognar män senare…Eller jag tror att dom VÄLJER att vara ansvarslösa längre…i snitt alltså!

 För det är väl det som kallas att Vara Mogen? Att Kunna Ta Ansvar och Vara Ansvarsfull?

Många kvinnor Tvingas in i Ansvaret i och med att dom/vi blir gravida, och plötsligt TVINGAS vi att ta hänsyn till Någon Annan i första hand. I och med att vi har ett Nytt Liv i vår kropp, och det vi äter, känner och gör påverkar en ny människas liv. Ansvaret kommer som ett brev på Posten…(om nu brev kommer på Posten, nuförtiden…om ens posten finns…Nåja…)…

…och biologin (hormonerna) verkar vara starkare hos en kvinna, som börjar få mamma-längtan och vill bli gravid, vilket gör att hon vill ”stadga sej” oftare och tidigare än en man…

 Det tycks som om män mer väljer  att ”NU är det dags att mogna/växa upp/ta ansvar” och att det inte är lika Biologiskt…

Jag hade bestämt mej för att le mot ALLA i går…

Vad svårt det var!

För det första glömde jag bort det hela tiden, och för det andra var det svårt att le när man kände sej trött och sliten…och för det tredje var det svårt att le emot främlingar som stirrade trött igenom en…och mot folk som man känner pyttelitegrann och aldrig varken hejat eller lett emot förut…

Det var mycket svårare än jag trodde!

Men jag ska ha det i bakhuvudet, så ofta jag kan, och le mer, i vilket fall som helst….och ta en ny ”Le-mot-alla-dag” en dag när jag inte har så ont i huvudet och känner mej så trött…och alla andra ursäkter…

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6435465.ab

Puh! Vilken tur va, att Experter kommit fram att man kan ha sex utan kärlek, utan att skadas!

 Ibland blir man förundrad över att det behövs Undersökningar och Experter för att komma fram till saker som vi rätt vanliga människor redan vet!

Jag gissar att det finns en helt bunt människor av alla kön (!) som har sex utan att de har känslor för sexpartnern.

Förr trodde man att bara män kunde ha det, och därför ”uppfanns” prostituerade…

 Men i och med Den Kvinliga Frigörelsen/Jämlikheten etc har man kunnat lista ut att det också finns kvinnor som kan/vill ha sex utan att blanda in känslor.

 Det finns också människor på denna planet som bara har sex när dom är KÄRA – för att de vill älska med den de älskar, och som inte kan, eller vill, ha sex bara för sexets skull.

 Det finns alla sorters människor, och inget är mer ”fel” eller ”rätt”, och vi är alla rätt normala.

Det var som en kompis till mej sa: ”När jag blir kär, är det som om ”ON-knappen för sex trycks in, och jag är jättesugen på sex och blir kåt, men när jag inte är kär, trycks OFF-knappen in och det finns inte sex i min värld, och jag saknar det inte ens!” Bra sagt, tycker jag…

Så för oss som är ”såna”, låter det urlöljligt när det sägs att ”Sex är som att äta och dricka”….

…för i så fall skulle jag vara stendöd!

Jag tycker att ALLA människor ska bestämma sej för att LE mot ALLA dom träffar under EN dag.

 Bestäm på morgonen: Idag ska jag LE mot ALLA jag träffar, gammal som ung, ful som dum…

 Jag ska pröva i morgon, och sen sammanfatta hur dagen blev, efteråt…Blev den LIKADAN som alla andra dagar, eller hände något speciellt?

Komplimang

Jag tycker också man ska bestämma sej för att ge EN komplimang om dagen till Någon – vem som helst! Minst!

 För en komplimang kan någon minnas resten av livet, faktiskt, eller bara resten av dagen, men alla blir glada av en komplimang (nästan alla iallafall…).

På skolavslutningen var det en kille i nian som spelade trummor när hans klass sjöng en sång, och han var OTROOOLIGT duktig! Waow! Jag blev helt imponerad! Jag hittade honom inte efteråt, så jag kunde gå fram och säga vad jag tyckte, men två veckor senare såg jag honom och gick fram till honom och sa vad jag tyckte. Han blev jätteglad och tackade!

 Ytterligare två veckor senare stötte jag på hans mamma, som kom fram och sa att sonen blivit såååå glaaad över mitt beröm och han hade sagt efteråt: ”Fy Fan vad 2010 började bra! Det blir nog ett bra år det här!”.

Plötsligt dyker ett minne upp när jag läser en blogg, och jag vill skriva av mej minnet direkt:

Jag är 20 år gammal och kär/besatt/Galen i M…Vi är ihop… tror jag iallafall… Jag är inne i stan och shoppar, och ska åka hem igen, då jag får för mej att överraska M. Han bor nämligen på Drottninggatan i en liten lya, kallad ”Råtthålet”. Jag går fram till en telefonautomat och ringer till honom (det var före mobilernas tid):

-”Hallå!”

Fjärilarna börjar dansa i magen så fort jag hör hans röst…

-”Hej, det är E! Jag är vid Åhlens och tänkte jag skulle komma upp! Kan du komma ner och öppna?”

Jag tror han ska bli glad…

-”Näe…Jag står i duschen…Är inte påklädd…Måste duscha färdigt…”

Men det har aldrig hindrat honom förut…nakenheten alltså…

-” Jag kan vänta tills du duschat färdigt så kan du komma ner och öppna sen…”, säger jag medan modet sjunker…och fjärilarna börjar mörkna…

-”Nej men jag ska iväg…Sticka…. och jag har bråttom, så det är ingen ide…”

Han låter konstig på rösten…stressad… fast inte ”bråttom-stressad” utan ”nervös-stressad”…

-”Okey…Då hörs vi någon annan gång…” säger jag med gråten i halsen, för det känns verkligen inte bra…

-”Okey!” Han lägger på luren. Jag med.

Något gör att jag går till Drottninggatan och ställer mej mitt emot vid tobaksaffären, i dörren och stirrar mot Porten där Han bor…

Först tänker jag att jag ska ”fånga upp honom” på vägen – försöker tänka lite glatt att jag ska få en kyss på vägen…typ…

Jag står där en stund…Känner mej dum…inför mej själv…

DÅ kommer HON trippande! Ut genom porten i turkos slimmad klänning och höga klackar… Hon som är M:s ex flickvän, som han var ihop med när vi träffades, och som han aldrig riktigt släppt… Hon som ser ut som Caroline av Monaco – sååå SNYGG! Rik är hon också…eller hon kommer från en Rik Familj…

Det KOKAR i mej! Ett Monster har vaknat! En svart, slemmig gröt ligger i magtrakten och vill upp…Jag vill skrika, gapa, stampa, HATA!

Jag står där med skakiga ben! Jag ska FANIMEJ tala om för honom vad jag tycker när han kommer ut…Han hade ju bråttom…. Han, i sin Adamsdräkt…”direkt ur duschen”….Visst!!

Jag står där i 10 minuter, men han kommer inte…SÅ ”bråttom” hade han…

Tillbaka vid Telefonautomaten ringer jag upp och han får veta att han lever. Jag HATAR! Och jag är SVARTSJUK och jag är ILSKEN och LEDSEN och ARG!

Jag vill göra slut, men kan inte….

…………………………………………………………………………………………………………………….

Jag förlåter…den gången…och en gång till…och…..

Tre söner vid köksbordet. Alla gör läxan. Alla vill att jag ska sitta med och ”hjälpa”/stötta.

-”Mamma, hur räknar man ut det här?” *visar boken*

-”Mamma, hur stavar man åt?” Tittar i boken, läser matte-uppgiften och säger samtidigt:

 -”Åt? Å T ”.

 -”Nej på engelska!”

 -”Men se här! Du tar ju den och gångrar med den!*pekar*

-”Menar du ÄTA, alltså eat, eller ate?”

-”Jahaaa! Ska jag gångra den som står där, före, med den där efter??”

-”Nej, jag menar BORDE på svenska!”

-”Ja. Jasså! O U G H T.”

-”Mamma, vet du vilken kung som var före Gustav Wasa??”

-”Gick det bra? Jag vet inte vilken kung som var före – står det inte i boken?”

 -”Äsch! Jag hatar matte!!!”

-”Mamma, Hur stavar man nice?”

-”Varför hatar du matte nu plötsligt? N I C E. Har du hittat vilken kung som var före Gustav Wasa?”

-”…för jag fattar inte! Titta här!” *visar i boken*

 -”Mamma, hur säger man styra på engelska?”

-”Men ska man inte ta DET talet och DET och plussa med DET? *pekar* ” Jag vet inte hur man säger styra…Manage?”

Snacka om att ha många bollar i luften huvudet.

Det är inge kul att laga mat….

…men nu är jag hungrig, och skulle vilja bli BJUDEN på något gott – typ grillad kyckling….

…men ORKAR inte laga mat… och slipper, för jag är ensam hemma…så det blir kanske havregrynsgröt med lingonsylt till middag…för det går på 3 min i micron…

HUUUR många här skriver: ”HUUUR blir man en toppbloggare? HUUUR få man många läsare??? HUUUR gör dom som har många läsare???” och sen allt Skitkastande:

”Det är bara dom som skriver om SEX, som får många läsare” eller ”Det är bara dom som skriver KORT som får många läsare”…eller ”Får vilka korkskallar som helst skriva bloggar????” eller ”HUUUR kan XX och NN och PP och AA ha så många läsare???”

Jag blir så trött på TJATET!!

Å andra sidan behöver jag inte läsa deras bloggar!

Jiiihaaaa!!!

Skriver du för att få läsare, bara, eller för att det är kul att skriva? Vill du blir känd eller vill du tjäna pengar såsmåningom? ELLER?

Skitsamma!

Den som har många läsare får många Avundsjuka människor på sej: ”Du skriver ju inge bra! Varför har DU så många läsare?” osv…

…och självklart får VEM SOM HELST skriva en blogg!!! Självklart! Både idioter och såna som inte kan skriva. Du behöver inte läsa. Inte jag heller!

Ja ja ja…Vem bryr sej?

 Jag, tydligen…

Här kastas sten i glashus så det skräller om det!!!

Och jag skriver för att jag äääälskar att skriva!!!

Love it!

Han är 10 år och han vill BARA vara hos mamma – alltid! Alltid alltid alltid alltid alltid alltid!

När någon vill ha en förklaring till detta, säger han:

 -”Pappa har så fult hus…”

 -”Där pappa bor är det inge bra!”

-”Det är så långt till skolan från pappa.”

-”Sängen är inge skön…”.

 -”Det är inge bra med två våningar…”.

-”Pappas TV är inge bra…Vissa kanaler funkar inte…”.

 -”Pappa blir så ARG när jag ska göra läxan…”.

-”Pappa vet inte hur man tröstar..”.

-”Pappa blir så sur…”.

-”Det är inge kul hos pappa…”.

-”Jag har inget att göra hos pappa.”

Storebröderna suckar och stönar:

 -”Men åååååååååååååååååååååå!” och så kommenterar dom hans kommentarer…och 15-åringen tycker att det blir synd om pappa, vilket jag försöker stoppa direkt, för något ”Tycka-synd-om-pappa” vill jag inte veta av…

 Barnen bor varannan vecka hos oss, för att dom behöver både mamma och pappa – inte pga några rättviseskäl för oss vuxna…

…men det är svårt att hålla fast vid ”varannan vecka” när 10-åringen hela tiden tjatar om att han BARA vill vara hos mej och BARA bo hos mej HELA TIDEN…och helst ”aldrig hos pappa”…

När han är hos sin pappa ringer han mej, i smyg från sin mobil sittande på toaletten och gråtande viskande:

-”Mammaaaaaa! Uhäääää! Jaag lääängtaaar eeefteeer deeej!!! Uhäääääää!” Han gråter så det skvaaalar.

-”Men det är okey att längta, gubben. Då vet du att du älskar mej, och vi ses ju snart igen. Jag kan längta jättemycket ibland också. Prata med pappa så ska du se att han tröstar och förstår…”, säger jag och hoppas att han gör det…

När sonen lugnat sej lite lägger vi på luren…

Så ringer det igen…eller så kommer ett SMS, med en bild på en ledsen gubbe och orden:

”Jag lengtar efter dej”.