Jag vet inte om jag orkar åka ”berg-och-dal-bana”, som man gör när man blir förälskad, igen!
Jag vet inte om jag orkar satsa, tro, vilja, våga….
Jag vet inte om jag orkar bli ”svag”…som man blir när man blottar sina känslor….
Jag vet inte om jag orkar……
På väg till jobbet såg jag en farbror i 80-årsåldern som stod och sparkade på en isbit intill trottoaren. Han sparkade och stampade flera gånger, och verkade helt inne i detta. Först tänkte jag: ”Är han senil månne?” och jag följde hans arbete med ”att hjälpa våren” medan jag gick förbi….
Plötsligt lossnade isbiten och han sparkade ut den på gatan samtidigt som han gav upp ett litet lyckoskrik:”Jaaaa! Jag fick loss den!!!” ropade han rätt ut. Han tittade lyckligt upp, och blev plötsligt medveten om sin situation: Att han är en gammal och farbror och egentligen kanske inte ska stå och sparka på en isbit, och ge upp lyckotjut.
Men jag blev så glad allra längst inne i hjärtat när jag tittade på honom, för jag såg verkligen den lilla killen i honom, som lyckligt ”hjälpte våren” och hörde det härliga kraschandet när isen blev till smulor….
…och jag tänkte att ”det är så härligt att vissa aldrig stelnar till och blir tråkigt vuxna…så härligt att se att pojken är kvar i farbrorn! Det ger hopp om ålderdomen och framtiden!”
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6860362.ab
”Ralf” mår dåligt…*Uhäääää”….föl han tlodde i en hel minut att hans köl och han skulle vala kval i Kölslaget…Ujamej! Lalf är lessen! Tlösta Lalf! Guuuullleguuuubbben! ”Sååååja Lalle-gubben! Det blil bla ändå! Du fål sunga med kölen hemma i ditt lum!….Äl du glad nu??”
HerreGud! Hur gammal är mannen i fråga?!? Om dom i USA sparkar folk till höger och vänster, och han tycker det är ett bra sätt att behandla människor, så tycker jag han ska ta sej en funderare på att flytta dit.
Körslaget är en LEK-tävling! L E K ! ! ! Den är ”på kul”! Och vi som röstar är inga proffs! Vi röstar på dom vi gillar – inte på dom som sjunger Perfekt bara! För vi ”vanliga människor” vet inte riktigt vem som är mest proffsig, men vi ser vilka som har kul, vilka som ”bjuder på sej, och givetvis dom som vi tycker sjunger bra, i våra öron!
Om TV skulle sparka ”den som gjorde fel” så vore det otroooligt ”överambitiöst”. Näe, Ralf, fatta att det här är en piss i havet och ingen bryr sej om 100 år, 5 år eller 1 månad!
Idag är jag TRÖTT eftersom jag var vaken till 4-5-tiden i natt…. och så är jag lite ”bakis”, men jag mår braaaaaa ändå!
Tralalalalalalalalallallaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
*hemlighetsfull*
…och eftersom jag inte har någon bil, eftersom den står krockad på en Ford-verkstad, och ”troligen inte kan lagas”, så får jag ta mej fram per fot, buss, Roslagsbanan, pendeltåg, t-bana och SJ-tåg. Resan in till Stockholm Central tar då längre tid än resan Från Stockholm Central till min gamla hemstad! Sammanlagt tar det ca 3,5 timme från dörr till dörr. När jag åker bil tar det knappt 2 timmar och jag slipper släpa väska och hundar på och av en massa bussar och t-banor, trängas med folk, bli svettig och stressad osv…men men… Det är bara att bita ihop och gilla läget!
Jag har inte träffat lilla mamma på läääänge – alldeles för länge. Jag skäms! Jag är en dålig dotter. Min lilla mamma är en mycket snäll och kärleksfull mamma, och hon gav oss döttrar massor av kärlek och trygghet när vi växte upp. Hon gjorde verkligen sitt bästa. Men mitt i all välmening är hon ju bara människa också, med fel och brister…och hon kan verkligen få en att må dåligt också, med sina ”Menande suckar” och ”sin kritiska hållning” och sina ”antydningar” som får det att kryyyyypa i mej….
Att jag endast fick söner är ju ingen höjdare, för en mamma (min mamma) som har suckat ”Tyyyypiskt män!!!” hela livet, och med dolda budskap, samt rätt öppna sådana, framfört att män/pojkar/killar duger inte, fattar inte, är bråkiga och stökiga och jobbiga och ”vill bara en sak”.
Som ”straff” för detta synsätt på halva befolkningen fick hon ENDAST killar som barnbarn! Ha! Men det har INTE varit kul att träffa henne tillsammans med sönerna, eftersom ovanstående synsätt lyst igenom hela tiden. Därför träffar vi henne knappt alls nuförtiden…. Och åker jag till henne så åker jag ensam. Som idag.
Fast den egentliga anledningen till att jag åker till min ”hemstad” är Min Gamla Kompis! Han som det kanske kanske kan ”bli något mer med”….Man vet aldrig…Vi får se!
…men det vet inte min mamma…Hon vet bara att jag ska träffa en ”barndomskompis”….Jag ”fegar” – vill/orkar inte höra mammas syrliga kommentar…
Det är jag som sitter vid pianot och sjunger UTAN gitarr (ca 15 år gammal vid tillfället)….
I morgon ska jag träffa min ungdomskompis för tredje gången på någon månad….
Han var den som var allas kompis! Han som man kunde snacka med! Den där varma goa killen som alla hade förtroende för! Han som hade egen lägenhet och var en trygg och stabil kille. Han som vi alla samlades hos på kvällarna, och söp oss fulla hos innan vi gick till ”Parken”….
Honom har jag börjat träffa, efter att inte ha träffat honom på 35 år! Och det känns som att åka tillbaka 35 år i tiden, för han är precis likadan! Samma trygga, varma, goa kille. Och kanske jag ”SER” honom nu, med andra ögon…
När jag är med honom mår jag så bra, blir så lugn och känner mej så trygg. Jag känner mej som….MEJ! Som jag ÄR!
I morgon ska jag åka hem till honom och äta middag, och dricka lite vin….
….och i förrgår på chatten skrev vi ”puss”…fast det kändes väldigt konstigt…för vi är inte vid ”puss”….. än….
Jag är så trött så att jag inte orkar gå och lägga mej…..
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
Singel-strumpornas vara eller icke vara.
Vart den ena strumpan tar vägen är och förblir en gåta.
Teorier:
* Strumpmonster, som äter strumpor när ingen ser…..
* Tvättmaskinen har en hemlig last; strumpor….
* Det ligger EN strumpa i varje påslakan….
* Singelstrumpornas ex-partners ligger under tvättmaskinen….där är dom otrogna så det bara stänker om det!
* Strumptillverkarna har sytt in magneter i den ena strumpan, som suuuuugs iväg tillbaka till strumptillverkaren igen, varvid man måste köpa nya strumpor….
* Dammsugarens bränsle är strumpor….
* Parstrumporna har ungefär samma skilsmässostatistik i sina par som vi människor har i våra…
Efter att ha räknat till 63 singelstrumpor en dag bestämde jag mej för att enbart inhandla en sorts strumpor till alla, och eftersom alla killar i familjen numera har ungefär samma storlek, så bestämde jag mej: I vår familj ska ALLA söner ha svarta strumpor i storlek 43-45.
Sagt och gjort….
Men det blev inte EN sorts svarta strumpor utan det blev svarta strumpor med smala kanter upptill och svarta strumpor med tjocka kanter upptill, svarta strumpor i lite tjockare material och svarta strumpor i lite tunnare material….så till slut satt jag där och försökte para ihop strumporna ändå….och då bah:
-”GGGGGGGGGAAAAAAHHHHHHHHHHH!!!!!!!”
….sen började jag om från början igen….
PS. Vad gör folk av sina singelstrumpor??? Själv lägger jag dom i en kasse och går igenom dom ibland…Det händer att det har bildats ett par, men det är otrooooligt sällan….Till slut slänger jag hela högen. Vad gör du? DS.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6825451.ab
Han älskar att höra sin egen röst. Plötsligt så skriker han till: ”AAAAAAAAA!!!” och rösten går från mörk till falsett. Kanske känns det underligt i halsen också…? Jag vet inte hur det är att vara i målbrottet, men han experimenterar med rösten av och till och hela tiden…
Han ligger över halva köksbordet och brööölar: ”Hjälp mej med läxan!!!!” Jag sätter mej mittemot och vi börjar ”jobba”. Han ska recensera en bok. Det är ”skit-tråkigt” men det måste göras!
Han suckar och ligger PÅ boken….”Åååååååååååå! Det är så trååååkigt!!!” stönar han.
-”Men kom igen nu! Gör det bara, så är det gjort, och du kan göra något roligare! Kom igen nu! Jag går om du inte börjar nu!”
Han sätter sej upp. Jag läser första frågan på stencilen högt och frågar honom sedan hur boken började. Han suckar och säger:
-”Ööööö, vet inte!”
-”Jo, du MÅSTE veta, för JAG vet inte! Jag har inte läst den!”
-”Öööö, det var något med att det var en kille som träffade någon…” Han ser ut som om han försvinner, till TV:n med blicken, och så glooor han på den….
-”Kom igen nu! Titta hitåt! Ingen TV nu!…Det handlar alltså om en kille….Vad heter han?”
-”Typ….Hannes….eller Hampus…eller nåt….?” Han gäspar.
-”Slå upp boken och kolla vad han heter och sen skriver du: ”Bokens huvudperson heter XXXX och är XX år.”
-”Näe, det låter ju helt mongo ju! Jag skriver så här istället: ”Boken handlar om en kille som heter Henrik och är 16 år”.
-”Jättebra! Skriv så!”
….väntar….
-”Får jag se vad du skrev?”
Läser högt: -” Det handlar om en kille”….
-”VA?!? Varför skrev du inte som du sa??”
-”Orka! Alla vet ju vad han heter!”
-”Men Läraren har inte läst den boken, och JAG visste inte vad han hette! Du ska ju skriva som om du skriver till någon som inte läst boken”.
-”Ååååååååå! Måste jag skriva om nu??? Orka!!!! Du e så jävla nooooga! Åååååå!”
Han suddar och skriver om….
…..och så fortsätter vi igenom hela bok-recensionen….
P U S T ! !
ORKA vara tonårsförälder!!!
Idag har jag P R O M E N E R A T överallt! Svetten rinner och skorna börjar kännas…trånga. Från hemmet till jobbet, från jobbet till hemmet, från hemmet till jobbet och sen är det från jobbet till hemmet kvar. Varje sådan promenad tar ca 45 min. När jag väl kommer hem ska hundarna ut på SIN promenad! Så här kan jag ju inte fortsätta! Nåja. Det var inte det jag skulle skriva om, utan…..
….på promenaden tillbaka till jobbet efter lunch, ser jag tre små ”snor-ungar” komma gående emot mej…Dom går sådär som små snoriga småkillar brukar gå; dvs dom GÅR inte, utan dom liksom ramlar och stojar framåt, puttar på varandra och ramlar hit och dit och dångar sina skolväskor på varandra…DÅNG! Så får en utav snorungarna syn på mej….Han viskar: ”…..psh psh psh kärringen…psh psh psh!” till dom andra, och så tar han upp en näve snö och ser lurig ut i ögonen. Dom andra två killarna slutar ”trilla” och ”dånga”, plockar upp snö och går på rad…fint.
Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut vad dom har i kikaren…..
När vi kommer närmare varandra spänner jag ögonen i dom. Jag vet att jag har en intensiv blick som lyser ”Styrka” när jag vill det. DEN blicken spänner jag i var och en. Dom går förbi mej, och jag snurrar långsamt runt och håller fast ögonen i dom. Generat flinar dom åt varandra men gör ingenting – fortsätter bara gå….
….och jag slipper få tre snöbollar i skallen, bakifrån!
Skitungar!
