Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Just nu gör det ont – inuti

Just nu är det tungt att andas

Just nu värker det i hjärtat av saknad

Just nu.

Just nu vill jag inte veta ”sannolikheten att….”

Just nu vill jag inte vara vuxen och klok

Just nu vill jag bara gå undan och vara ifred

Just nu

Just nu vill jag krypa in i hans varma famn och tröstas

Just nu vill jag veta att allt är bara en fantasi

Just nu vill jag kunna spola tillbaka tiden

Just nu

Just nu måste jag ta tag i mej själv

Just nu måste jag vara Vuxen och Klok

Just nu måste jag låta logik och förnuft styra

Just nu

Intervju av mej själv.

I = intervjuvaren (= jag)

J= jag (=jag)

                                                                                                *

I: Hur valde du ut din dejt?

J: Tjaaaa…såg rätt bra ut på kortet, verkade glad och positiv, lagom längd….trevlig att maila med…trevlig att prata med i telefonen…

I: Hur kände du innan ni träffades?

J: Lite pirrig…lite förväntansfull…lite hoppfull…och lite nervös

I: Vad tänkte du när du såg honom – första intrycket?

J: ”Han ser ut som på kortet”, tänkte jag. Ibland ser folk verkligen inte ut som på kort, och man undrar om det verkligen är samma person, nästan….

I: Kände du något pirr, eller något sånt vid första anblicken, och första kontakten?

J: Nej, inget.

I: Vad gjorde ni?

J: Vi gick till ett fik.

I: Vad hände sen?

J: Han sa att han just fikat…Jag beställde en Latte…och insåg att han inte tänkte betala, så jag betalade själv. Han beställde en smörgås och en kaffe. Vi satte oss vid ett bord och så började vi prata….Det gick ganska lätt och vi pratade om allt möjligt. Snacket flöt på. Men ingen kemi…inget sånt alls. Jag kände mej helt avslappnad. Inget pirr.

I: Vad tänkte du?

J: Jag tänkte på att han smaskade när han åt smörgåsen….och sen tänkte jag på att han petade tänderna med en tandpetare vid bordet (hatar båda delarna)…Jag tänkte också att vi hade rätt olika ”livssyn”, och att hans inställning om Framtiden var rätt mörk…Alltså, vi pratade om Livet och Döden och Religion och Hur det blir i Framtiden (om 100 år) och sånt…Det var trevligt att sitta och prata på sådär, men jag  kände att jag inte vill vara tillsammans med någon som ”drar ner mej”…jag behöver verkligen ”luft under vingarna” för att må bra….

I: Hur skildes ni åt? Vad sa  ni? Vad bestämde ni?

J: Vi satt kvar på caféet tills de stängde. Sen gick vi mot bilen/cykeln. Vi kramade om varandra och sa ”Vi hörs!”, och jag tänkte sen: ”Vill jag träffa honom igen?”, och först hade jag inget svar till mej själv….men under cykelturen hem dök svaret upp, rätt självklart: ”Nej det vill jag inte”, och med det svaret följde en liten besvikelse…*suckar*

I: Kommer du att dejta någon mer på det här viset tror du?

J: Vet inte. Men OM jag vill ha en man i mitt liv, finns det inte så många alternativ…Jag går aldrig ut…så VAR skulle jag isåfall ”hitta” honom?

I: Han kanske hittar dej?

J: Ha ha ha! Jag vet inte om jag är ”hitt-bar”…. Alternativet är ju att vara ensam…och det är väl okey det också, när jag väl ”landat” i det…. men det var rätt mysigt att ”ha någon” och vara kär….och det vill jag ju igen, egentligen….Men frågan är om det är någon idé att ”vilja”.

I: Folk brukar säga: ”Han kommer när du minst anar…..”

J: *smock*

I: AJ! Va faan!?!

J: Jag HATAR den meningen *säger med fånig röst* ( som Bagheera) : ”Han kommer när du minst anar….” VADDÅ ”han kommer när du minst anar”?? Jag har ”anat minst” jättelånga gånger och INGEN kommer! Så ÄR det! Dessutom är jag en självständig och envis vädur, och dom ”kan själv!”.

I: Du behövde inte slå till mej….

J: Näe, men jag gjorde det ändå….

I: Knäppis!

J: Vet.

Tror vi på det här med nätdejting?

När man fallit av hästen ska man snabbt upp på den igen – lärde jag mej i ridskolan –  för att inte bli rädd.

Så nu ska jag ”ut och rida”…igen.

Typ.

Eller nåt.

Wish me luck!

Det känns pirrigt och läskigt….

Vi träffades igår kväll, och Nya Matten och Hussen blev rejält utskällda – speciellt av Flisa:

”Jag-vill-faan-inte-att-ni-ska-komma-här-och-komma-för-det-är-jag-som-bestämmer-och-bor-här-men-ni-får-gärna-ta-med-er-den-där-lilla-råttan-men-absolut-inte-klappa-mej!!” skällde hon och blev så tjatig att vi bestämde oss för att gå ut med Beppe, för att få ”en syl i vädret” över huvud taget.

Faan, vad envis hon är ibland, Fislisa!

Milton ville bara pussas – på munnen! Och för att komma åt allas munnar, måste han hoppa hoppa hoppa!

Så vi gick ut.

Väl ute var Beppe helt ”stissig”. Han kände  nog att det var något på gång, och allt var ju så Annorlunda: Att gå ut utan sina ”vänner”…?! Jättekonstigt!!

Han skällde och gnällde och sprang runt i cirklar….Vi gick en liiiiiten promenad, med ”stissiga Beppe”….men så satte sej Nya Hussen ner på marken (trots blött och kallt) och fick Beppe att lugna ner sej.

Då förstod jag att det var RÄTT.

Helt. Rätt.

Nya hussen och mattens energier var: Värme, kärlek, stabilitet och LUGN.

Dom åkte iväg med Beppe, och senare på kvällen fick jag ett mail från dom, att allt gått bra och att han redan tycktes finna sej tillrätta med barnen….

Han får det nog bättre där; utan konkurrens från andra hundar…

….och utan en ”Bossig Kärring”(=Flisa, som bossar över sina undersåtar….)…

Och Lugnet har lagt sej över Familjen här hemma…

”Vår” lilla Beppe, som aldrig blir ”vår”….

Han, som flyttade till oss för ca 1 år sedan…och sedan flyttade vidare till Stenis föräldrars granne…men sen flyttade tillbaka till oss…

Lilla gubben – jag älskar honom så!

Men det är för mycket med tre hundar, när man är singel/ensamstående och dessutom har tre barn….

Det är bara att inse.

OM jag flyttar ut till landet, MED en man, som också älskar hundar – eller iallafall vill dela ansvaret/jobbet för dom med mej (någorlunda, ibland, när det regnar…vissa dagar…någon gång i månaden…*harkel*…nåja…) – så kan jag ha massor av hundar där, och få leva ut ”ta-hand-om-behovet”, eller vad det är…in The Future.

Manjana.

Men här, idag, i NU:et, måste jag inse att Tiden räcker inte till, Orken tryter, Pengarna sinar, Lägenheten är för trång och jag har ingen tomt.

 Varje promenad måste göras MED hundarna, i koppel – iallafall dom korta. Dom långa promenaderna är hundarna lösa, i skogen….Men OM vi träffar någon måste jag koppla ”bestarna” eftersom folk blir ”galna” om man har dom lösa…även om dom är små och inte gör en fluga förnär…

Jo, kanske en fluga…Flisa hoppar efter flugor, och tuggar i sej dom om hon kan…Sen ”spottar” hon: ”Uäck! Äckligt!”, ser det ut som hon tycker. Varje gång.

Så idag kommer en familj för att titta på, och ta över, Beppe.

Älskade lilla Beppe.

Som alltid vill ligga nära-tättintill, som ääälskar att gosa, som ”pratar” med gnäll, skäll och morr, vars öron står upp och åker ner och vinklas i alla möjliga och omöjliga lägen….Såååå sött!

But ”A girl got to do what a girl got to do”!

Vi vaknar sent, allihop.

Han kryper upp vid min sida och trycker sitt huvud mot min axel…Jag börjar smeka honom – lite här och lite där.

Han njuuuuuter! Åh, vad han njuter!

Han andas tungt, vrider sej runt i olika ställningar för att jag ska komma åt bättre, tittar mej djupt i ögonen för att liksom bekräfta att det känns rätt….

Bröstkorgen, magen, benen, ansiktet, öronen, nacken….Åh, vad han njuter!

Vi ligger så….. länge.

Det är verkligen en njutning att smeka, klia och klappa någon som njuuuuter så intensivt.

Här är han: ”Färdigsmekt”…för nu.

Jag hatar att stressa på helger.

Jag hatar att ha olika saker uppbokade, där det gäller att ”passa en tid”….

Dessutom tror jag på något konstigt sätt att tiden går långsammare på helgen och att man liksom ”hinner”….

Tex:

Klockan 12 idag ska jag vara på stationen och hämta en kasse kläder. Alltså borde jag NU, exakt NU (!), duscha (om jag ska det…funderar på att strunta i det….ska ju cykla och då blir jag ju ändå svettig…) och sen göra mej i ordning, för det tar cirkus 1,5 timma att bli färdig, och så måste  jag ju gå ut med hundarna också….

Shit!

Jag kommer inte att hinna!!!

SÅ blir det varje helg eftersom jag tror att tiden går långsammare och att man hinner mer på den tid som finns till förfogande….

…och sen är det så att jag vill SLAPPA på helgerna.

JAG. VILL. SLAPPA.

GÖRA. INGENTING.

OM jag, däremot, gör något Vettigt på helgen som jag mår bra av….så njuuuuuter jag som sjutton och helgen känns längre och jag tänker: ”Så här/det här borde jag göra oftare!”

Typ.

Allt jag tycker och tänker krockar.

Tycker jag. 

….och riktigt känna hur härligt det känns att sova!

Och sen somna igen.

Givetvis.

Kom och tänka på det nu när jag ska gå och lägga mej….

Jag har klivit rätt ut i djup lera med mina stövlar….gått för långt och envist geggat runt runt i cirklar…..hit och dit….

Jag tar en servett ur fickan och torkar bort leran på skaften…

DET HJÄLPER JU INTE!

 Idiot!

Stövlarna sitter fast!

Där står jag och ”kan inget annat”….tror jag…

Fast för alltid i leran… for ever and ever, liksom…..”Uhuuuuuu!”….

Meh!

Äru dum, eller?!

Det är ju bara att kliva UR stövlarna – lämna dom kvar i sörjan – och kliva genom hela geggamojja-skiten, i strumplästen….

…”klaffs klaffs klaffs klaffs klaffs”….

…och väl på torra marken dra av sej dom leriga strumporna, och kasta dom åt helvete!

Springa barfota över stock och sten: 

 ”FREE AT LAST!”….liksom….

…och sen hugga tag i ett rep som hänger ner från en helikopter som åker förbi….

…så klart!

Och sen…..

…FLYGA IVÄG!

FÖRSTÅS!!!

Jag letar efter ny vinterjacka till Minsting….

……så att han slipper ”råka ta en snygg  jacka i hallen”…. (=storebrors) och därmed leva med ett dödshot över sej…

Jag kollar på olika sidor på nätet…med planen att köpa en SNYGG och BILLIG jacka….

Finns inte.

Snygg OCH billig finns inte.

Det finns knappt ens snygg, för jag vill inte att han ska ha en svart jacka…..

…..så jag klickar och klickar och klickar: Svart, svart, svart, svart, mörkgrå, svart, brun, svart, svart, svart, svart….

*suckar*

Killar ska alltså gå klädda i SVART i vinter.

Inte min son. Han ska vara Annorlunda. Har jag bestämt. Utan att fråga vad han tycker. Han brukar sätta på sej det jag lägger fram, utan knot (än så länge…).

Billiga nya jackor finns inte. Inte ens när jag söker på ”billig vinterjacka” på Google …

Då vandrar jag vidare till blocket. Där hittar jag tre jackor för 400 kr. Dom tar jag!

Nu ska vi se vad Minsting säger, när dom kommer…

…och om dom passar.