Tre dagar kvar på 2011….

Usch, vad tiden går fort!

Jag minns när jag förundrat insåg att min äldsta son skulle vara 16 år när vi bytte århundrande….

…och det kändes som om ”om hundra år”, nästan….

SÅÅÅ långt bort kändes det. Då.

Nu ligger det, som jag tyckte låg långt fram, långt bak!

Och vad hände däremellan?

”SWISCH!!!”

-”Vad var det som swischade förbi?”

-”Livet.”

Typ.

*ryser*

Läbbigt.

FÅNGA DAGEN, säger jag bara…..

…för ”vad som än händer”….

…..så maaaal tiden vidare….

….trampar på….

….stannar inte upp…

……bara fortsätter och fortsätter i evigheters evighet….

Amen.

Äldste sonen har en katt med Lazerstrålar i ögonen….

Hon ställer in sin syn och sen: ”Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzziiiiiiiizzzzzzzzttt!!”

När vi hälsade på honom idag, och Äldste Brodern insåg vad hans katt hade för planer…

…sa han bestämt ifrån:

-”Du får INTE lazra min mammas hundar!!!” sa han.

”Vilka hundar?” jamade katten och spelade oskyldig.

-”ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzziiiiiiiitttt!”

-”Mamma! Såg du vad katten gjorde?!? Jag räddade Flisa, i sista sekunden!”

-”VEM pratar om mej?!? Jag har inte gjort något!!”

-”Matte, jag är rädd! Ta mej härifrån!”

-”Ha! DÄR är den där fula jäveln….he he he…”

-”Mamma, så fort Storebror tittar bort så lazrar hans katt i smyg…Vi måste skydda hundarna!!”

-”Matte! Lyssna nu! Katten är Livsfarlig!”

-”Det bästa är att blunda och låtsas som om man inte ser den…”

-”Matte! Nu går jag!”

-”Vänta lite!”

-”Nej, jag sticker!!”

……………………………..

Fotnot: Hundarna överlevde.

Ärligt talat märkte jag knappt av stormen i går natt, eller idag….

Jag ber om ursäkt gentemot alla som blivit av med elen eller fått sina tak avslitna, sina bilar förstörda av nedfallande tallar eller andra skador som stormen orsakat….

Men jag märkte nästan ingenting….

…förrän jag idag gick hem till Grabbarna Grus´ pappa, för att hämta grabbarna och låna pappans bil….

…för plötsligt….

….mitt på vägen…

…såg det ut så här:

…och så här:

Och i mitt lilla obetydliga liv…

…kändes det faktiskt liiite spännande…

Sådär lite ”action-spännande” för en stund….

…när jag fick klättra genom träden för att komma vidare på gatan….

Förlåt, alla ni som drabbats hårt av stormen. Förlåt.

Men jag drabbades inte värre än så.

Och då blev det mer Spännande än Läskigt.

F´låt!

Men man ska inte ropa hej…

…så det gör jag inte…..

Jag är alldeles TYST.

AKTUELLT.

Nu-läget ser ut enligt följande:

Efter pizzaintag, julklappsutdelning och (misslyckad) fotografering (alla kunde INTE se normala ut samtidigt…) har vi nu delat upp oss något och sysslar med lite olika saker.

1. Milton och Flisa knullar (sant!).

2. Minsting skuttar runt framför Kinect.

3. Samus ligger på kylskåpet och sover (gissa vem det är!? :P).

4. Storing, Mellan och Äldsta Brodern spelar kort.

5. Jag sitter vid datorn och skriver vad alla gör.

Snart omgruppperar oss nog….

Inte Flisa och Milton, för dom sitter fast i varandra, så dom står där dom står ett tag till…

Eftersom jag svettats färdigt kan jag tänka mej att köra en omgång Kinect till och den här  gången vill jag inte sparka och slå ihjäl en massa fiender, utan jag vill DANSA!

”Vaddå?”

”Barnprogram i TV TVÅÅÅÅÅÅ!!!!”

Sååå sa dom i TV innan Bollibumpa fanns.

 Nåja.

Jag såg en dokumentär i TV2 alldeles nyss: ”Kokvinnorna”.

Det är så FASCINERANDE med människors liv!

 Jag FÖRUNDRAS.

Vi människor är såååå lika i grund och botten, men ändå så OLIKA.

Två flickor föds någon gång i mitten av 30-talet på en bondgård. Mamman till flickorna dör när den yngsta flickan är 1 år. Den andra är då ca 3,5 år (tror jag). Innan mamman dör säger hon till pappan att han INTE får gifta om sej (det lyder han)….

….. och att han måste ta hand om flickorna (det var ju bra).

När mammor dog förritiden så föll liksom världen samman, har jag en känsla av. Iallafall för barnen. För barnen fick i mångt och mycket ta hand om sig själva. Så även i detta fall. Pappan arbetade som bonde. Flickorna fick ”fixa själva”. Storasystern blir VIKTIG.

Dom växte upp. Pappan tyckte att den äldsta flickan skulle strunta i att gifta sej. Att hon skulle förbli hemma. Och så blev det.

 Hon blev förälskad några gånger, men…

….det ”blev liksom inget – jag vet inte varför…”, säger hon i filmen.

Lillasystern träffade en man, gifte sej, flyttade och fick ett barn.

 Pappan dog, och kvar på gården var äldsta systern.

Hennes liv blev KOSSOR!

Någonstans där på vägen hände något med hennes rygg som gjorde att hennes kropp blev som en fällkniv.

 I dokumentären är hon ca 77 år och går med huvudet i fothöjd….

…. OCH mjölkar sina kossor sittande på en mjölkpall, för hand.

Håret släpar i marken och blir fullt av tovor, smuts och allehanda smuts, när hon går, står, mockar, mjölkar osv…

Hon vill att systern ska hjälpa henne, och hon gör det, men systern varken vill eller orkar, egentligen! 

Denna kvinna har alltså levt i ETT hus, i EN familj i hela sitt liv. Hon har inte flyttat en meter! Hon har inte skapat sej någon annan ny familj…..

….. än just kossorna!

Kossorna är väl hennes barn, hennes man – hennes FAMILJ.

Det är otroligt att systern, trots att hon varken vill eller orkar, ställer upp – speciellt när dom får ”Myndigheten” emot sej….

…..för annars skulle man ju kunna tänka sej att lillasystern skulle ”tacka och ta emot” när Myndigheterna menar att storasystern inte kan ha kossorna längre, och vill ta dom….

Näe, då KÖPER hon systerns kor (!), för att dom ska kunna vara kvar i ladugården hos storasystern (som hon inte orkar hjälpa!).

Man får ju hoppas att ”fällkniven” får dö där, i en spilta tillsammans med en ko…

…när det är dags.

Det ä fascinerande med dessa fantastiska dokumentärer om Vanliga Människor….

…eller kanske Ovanliga människor?

………………………………………………………………………………………….

”Hästmannen” missade jag, men ”Den nakne mannen” såg jag….

Helt otroliga dokumentärer!

 Se dom om du kan; på SVT play (tror jag).

Komma här och komma och prata om över (be-)lastad.... 
Här är folk som verkligen kan snacka overload!
Det här var en bild jag hittade när jag letade efter
"överfull" eller overload, vad gäller min hjärna...
Men att komma här och komma...

..................................................
 

Nåja, jag skulle ju skriva om JULEN nu.

                       JULEN 2011.

……………………………………………………………………………..

Jaha! Så var då Julafton 2001 avverkad.

Jag viker ihop den…..

…… och stoppar i den i Minnesbanken…

….och trycker till!

 Hårt!

 För det är rätt fullt där inne. Dörren bågnar….

Vi får väl se om Julafton 2011 blir liggande kvar där i Minnet, eller om den rinner ut genom gliporna i dörren….

Så när Någon frågar mej, om 10 år (!):

-”Har du någonsin varit ensam på julafton?” så svarar jag:

-”Näe!”….

Så KAN det bli!

Mycket man gjort och upplevt är HELT borta!

Har försvunnit ur minnet….runnit ut genom gliporna…

….eller så brydde jag mej helt enkelt inte om att ens försöka stänga in händelsen i Minnesbanken: Det var helt enkelt  inte tillräckligt viktigt. Typ.

Igår, tex, chattade jag en stund med en ”kompis´kompis”….

Han frågade om vi kunde bli vänner på FB och jag tvekade…

….för jag visste ju inte vem han var! Jag frågade och fick svaret att han var ”NN:s bästa kompis”.

Näe, det var TOMT i skallen på mej….

Njaaa, inte RÖD tråd...men ändå!

”Ge mej en ledtråd!” bad jag….

Han gjorde det….Näe! Tomt!

Jag ville få honom att förstå att han säkert inte varit en obetydlig människa – och att jag inte var någon slags Von Oben som inte såååg vissa människor – så jag  ”sa”: 

 ”Namn är jag USEL på” (det ÄR jag, och har alltid varit), men ansikten är jag suverän på!”….

…. men bilden jag såg av honom gav mej inga ”Aha-upplevelser” alls…

”Äh, jag tyckte att du var jättesnygg så det var väl därför jag hade lite koll på dej….Du var lite kompis med NN och jag var hans kompis…”.

Jag minns ju givetvis NN – både för att jag faktiskt var lite förälskad i honom i 6:an en sväng…

….men också för att vi råkade hamna på samma skola och samma jobb flera år framöver:

Vi gick i samma klass i gymnasiet, hamnade på samma högskola i Östersund, samma år (helt otroligt!), utan att veta om varandra innan, och hamnade på samma arbete några år senare….

Nåja. Jag kom inte på vem den här killen var, men nu är vi iallafall vänner på FB …

Såja. Det var det det.

 Det var den julaftonen….

…som avslutades med ett par glas whiskey (då jag blir så glad och snygg!)…

….och ytterligare en stunds chattande med en Mysig Kille (en annan än ovanstående) ….

…som gjorde att jag sedan somnade med ett leende….

Jag STÄDAR så det skvätter på väggarna (!) av både svett, rengöringsmedel, vatten och damm, som virvlar upp! Och när man städar SKA man lyssna på sin älsklingsmusik. Det gör jag.

Älsklingsmusiken får mej att BUBBLA – av Lycka!

Dansar med dammsugaren, och bjuder sen också upp skurborsten:

 ”Får jag lov?”

Skurborsten älskar att dansa! Det blir tryckare runt hela vardagsrumsgolvet!

Jag ”klättrar upp på väggarna” – till hyllan där bilderna på barnen står –  dammar av dom, tittar på dom….

….. och FYLLS av kärlek!

HerreGud! Jag vill plötsligt GRÅTA av LYCKA och KÄRLEK över att jag fått så otroligt fina och underbara pojkar!

Jag önskar dom ALL lycka och ALL glädje och ALLT ALLT ALLT gott i hela världen!

Sen ska dom vara ”lite lagom ledsna” ibland och ha ”några hanterbara kriser” (…för kriser växer man av…)…i livet….

….. men inte för många och inte för mycket….

….och helst ska ingen vara dum mot dom, för då blir jag GALEN!

 Då SLÅR jag dom! Dom som är dumma, alltså!

Åh, vad jag älskar mina pojkar, som just idag firar jul med sina pappor!

Äldste sonen med SIN pappa och resterande gäng med SIN pappa.

I övermorgon sammanstrålar vi allihop och det ser jag verkligen fram emot.

 Jag älskar verkligen att vara med ALLA mina söner på en gång! Vi har det så mysigt och härligt ihop!

JAG. ÄLSKAR. MINA. SÖNER

Och jag älskar att älska mina söner!

Jag älskar när det BUBBLAR av kärlek!

Nu ska jag fortsätta DANSA med skurborsten och SJUNGA…..

…. så grannarna knackar i väggen:

-”Hallåååå! Tyyyyst! Det är ju KALLE ANKA!!”

Men då stänger jag bara av öronen och fortsätter dansa…

…och sjunga….

För just i år skiter jag i Kalle Anka!

Ha haaaaa!

GOD JUL

ALLA NÄRA

OCH ONÄRA,

KÄRA OCH OKÄRA!

TA HAND OM

VARANDRA!

                                      ”ALL   WE   NEED   IS   LOVE”

VARMA BJÖRNKRAMAR TILL ALLA SOM VILL HA!

…OCH KANSKE OCKSÅ TILL NÅGON SOM INTE VILL HA….

Han kanske inte förstår sitt eget bästa…    ?

GE DIN MEDMÄNNISKA – en främling – ETT LEENDE I JULKLAPP!

Gärna ett vänligt ord också…

Du kanske ”gör hans/hennes dag”….

FRÅN MEJ TILL DEJ:

    ❤     KRAAAAAAAAAAAAAAAAM!  ❤

Tänk om vi var som djuren - sexuellt....

Nu när Flisa löper och beter sej som den ”löpska hynda” hon är….

…slår mej tanken:

Tänk om människor skulle bete sig som djuren!

 Om jag skulle beté mej som Flisa….

….. så skulle det bli så här:

"Pelle"

Tänk om jag levde med…”Pelle”…

……och när han till vardags kom ”för nära” så skulle jag fräsa åt honom:

– ”STICK FÖR I HELVETE!” och han skulle lydigt lufsa undan, som den man han är….

JAG skulle bestämma allt! JAG skulle bestämma OM han fick gå in i köket, och NÄR i så fall….

….fast när jag tänker efter är det väl så somliga har det…

Nåja.

Och så gick livet sin gilla gång på detta viset….

…tills en dag då jag blev STENKÅT!

Fullkomligt Vansinnig KÅT!

PLÖTSLIGT just DEN dagen ååååålade jag mej fram till Pelle och sa:

– ”TA MEJ HÄR OCH NU!”….

….. och då var det bara för honom att ställa upp. Direkt!

 För OM han inte gjorde det så smekte jag honom, kelade med honom, kysste honom överallt…

…..och så fortsatte jag med det tills han helt enkelt var TVUNGEN att ha sex med mej!

 Rakt av bah!

Och när jag gick ut så försökte jag ”locka till mej” ALLA män jag träffade….

…. och jag skulle fråga dom:

-”Vill du knulla? Här! NU!”, och dom flesta ville det…

….så då gjorde vi det….

Direkt. Där och då.

Om inte Pelle var med och stoppade det hela,förstås…

Han skulle ha fullt sjå med att putta iväg alla män jag lockade till mej!

Kära nån!

Sen en vacker dag så var det över….

…..och när då Pelle kom och smekte mej över rumpan, fick han en smäll:

”SMOCK!”

…..och då fattade  han att ”sexperioden” var över.

Funderar: Men hur gjorde vi då när vi var ute och åkte buss….

….. och det kom en annan kvinna….

….. som var inne i sin sex-period….

…. och lockade till sej Pelle?

Kära nån, vilket jobb JAG skulle ha!

 Med att stoppa Pelle!

 JÄMT!

Tur att det är som det är med oss människor!!

Minsting började prata om att bada sitt marsvin redan första dagen vi hade dem.

Idag fick han göra det!

Med varsam hand blir Charlie (som är hans nya namn) badad. Han tycks tycka om det.

Han är helt stilla och lugn genom hela processen.

Försiktigt blir han schamponerad och sköljd…

…och sedan invirad i en handduk och torkad.

Han kan t o m tänka sej att ligga på rygg i ”pappa” Minstings trygga famn.

Lycka är ett alldeles eget marsvin.

”Pappakärlek”

………………………………………………………………………………………………..

Min egen Första Kärlek till ett djur (som var som ”mamma-kärlek”) var kärleken till min älskade hamster My….

…och jag minns den Förtvivlan jag upplevde när hon försvann vid ett tillfälle….och den LYCKA jag kände när hon kom tillbaka…

…och jag blir så lycklig av att se Minstings kärlek till sitt marsvin…..

…. att minnas och känna igen….

………………………………………………………………………………………………..

PS.

 Jag badade mitt marsvin, Rufus, också. Han gillade det inte. Han skrek och pep. Jag kanske inte hade samma kärleksfulla hand…

Ni som undrar varför en fullvuxen medelålders kvinna har ett eget marsvin kan jag berätta att:

1. Jag älskar djur! Får ont i hjärtat av kärlek till nästan (!) alla djur.

2. ALLA marsvins-”försäljare” talade om för oss att marsvin ska ALLTID vara två. De ville inte ens sälja bara ett. Därför bestämde jag och Minsting att vi skulle köpa två, så fick det ena bli mitt, för Minsting ville bara ha ETT eget marsvin (”inte två!”).

Så nu vet ni det.

DS.