Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Googlad bild.

För att inte somna vid skrivbordet på jobbet….

…..efter alldeles för lite nattsömn…

……bestämmer jag mej för att städa skrivbordet!

Näe, va dum jag är! Det heter ju inte städa på vårt jobb – det heter ju att jobba efter LEAN!

Men jag vet inte hur man använder det ordet som ett verb; att ”leana”? Nåja. Man rensar och gör skrivbord/golv/bord/stolar/hela rummet renare och mer organiserat.

”Städar”? Nej nej nej!

Ett stort företag har hittat på att det heter LEAN och så har dom åkt runt hela Sverige och berättat om hur man städar, fast med tusen gånger tjuuusigare ord, och så har dom tjänat STORKOVAN!

Jag kanske skulle starta något företag/bolag och lära folk hur lätt man blir lurad och hur viktigt det är att veta hur lätt man blir lurad…och så lura dom att dom måste gå den kursen och utbildningen så att dom inte blir lurade…av andra som luras….

Tjoho! My future is saved!

Nu skulle jag inte skriva om det….

……men vad faan skulle jag skriva om då??

*tänker*

Joooo! NUUU vet jag!

När jag städade skrivbordet hittade jag ett refuseringsbrev från Berghs förlag….Det var lite knöggligt och såg lite ”ledset” ut…

Innan jag la undan det, läste jag igenom det. Jag hade då skickat in 7 manus , och de skriver bl a:

”….måste tyvärr konstatera att vi inte tror oss kunna ge ut det med tillräckligt framgång.”

Slutade jag läsa där tro (??) , för längre ner i brevet står det:

”Du får dock gärna skicka oss ÄRTAN på nytt när den är färdig. Jag tycker att du funnit en rolig ton, både lättsam och allvarlig….”

Eeeeeh….VA?!?!

Hjärtat börjar slå. Har jag missat en chans till utgivning? Jag skickade aldrig in den färdiga Ärtan till dom. DET är jag helt säker på. Däremot skickade jag den till Bonniers, som först ville ha den, men sedan ångrade sej….

Nu ligger ”Ärtan” hemma i ett skåp (färdigskriven för LÄÄÄÄÄNGE sen!) och ”gråter stilla tårar” …..

……eftersom hon tror att hon inte duger.

Jävlars, säger jag bara!

Brevet skrevs år 2003!

Nu måste jag hem och leta reda på Ärtan och säga: ”Du dög juh! Fast jag läste väl brevet för slarvligt eller nåt! F-låt!”

Jag behöver en ……vahettere….vahettere….vahettere…..mentor? Nej! Eeeeh….”en-sån-där-som-liksom-hjälper-till-och-strukturerar-och-fixar-och-sånt”….agent! Så heter det va?! En sån behöver jag.

………………………………………………………………………………

Jobbannons:

Är du driftig, pålitlig, påhittig, strukturerad, fantasifull, 
modig,utåtriktad, pålitlig, energisk, ekonomiskt kunnig...
så är du välkommen att söka jobbet som AGENT för mej.
Du ska då ta alla mina manuskript och skicka in/marknadsföra
/ha koll på..... och bla bla bla och etc....och du ska göra 
det UTAN lön ända tills böckerna börjar ges ut - och då ska 
du få procent på vinsten! 
 

Ansökan skickas till:

Förvirrad fattig framtida författare ,

….i rutan nedan.

………………………………………………………………………..

Låt den rätte komma in

lämna Fel vid dörren

Låt den rätte sen bli min

bättre sent än förr-en

Vem är rätt och vem är fel?

Vem kan någonsin veta?

Spelar i ett kärleksspel

med känslor som är heta

Skönhet, klokhet, vara snäll

Ärlighet är bra

Någon att somna med varje kväll

och vakna med varje da´

Satsa allt på enskilt kort

Våga för att vinna

Satsa allt är mycket stort

Måste inte hinna

Tiden borde räcka till

Fånga varje dag

Leva nu är allt jag vill

 I kärlek vara glad

Våga vinna våga vara

känna nuet modigt stark

Tro på godhet lite bara

Två starka ben på stadig mark

Hand-i-hand kamperar vi

lever stannar tänker här

Tillsammans evigt och så fri

Hoppet finns  där kärlek är

Jag känner i hela mej att det är dags för en dikt, men ingen dikt kommer.

Jag känner att dom liksom ligger ”på lur” omkring mej….

…svävar omkring i luften….

….låter sej inte fångas in….retas…

Frågan är om jag bara behöver sträcka ut en hand och fånga in en….? Det känns lite så…

För NÄR jag skriver dikter så kliver dom snällt och vänligt ner i fingrarna och skrivs ut, utan att jag medverkar själv, nästan….

IBLAND tar dom en sväng via hjärnan, så att jag själv får veta vad den handlar om, innan den skrivs ut….

Häromnatten, när jag vaknade, låg en dikt där – i huvudet – och ”ville bli utskriven” PÅ EN GÅNG! Den var rätt så envis och enveten: ”SKRIV UT MEJ! NU!!” krävde den.

Jag låg och vägde för och emot, om jag skulle skriva ner den eller inte (OBSERVERA att det var MITT I NATTEN!) , och jag kom fram till att jag INTE orkade!

Jag tänkte in den i huvudet….

….. och försökte stoppa in den i något Minnesfack i hjärnan.

Den var så Självklar, så jag tänkte att ”Den kommer att Finnas där när jag vaknar, så kan jag skriva ner den då!”.

Som STRAFF (från Universum?), för att jag inte skrev ner den direkt, är den helt borta!

Helt.

Borta.

Det var den bästa dikt EVER made!!

Lovar!

Jävla skit!

Ytterligare ett straff är att det nu flyger omkring små ofärdiga dikter i min närhet, men ingen vill komma till mej….

Dom flyger omkring som irriterande flugor omkring mitt huvud, och slår sej aldrig till ro, visar bara DELAR av sej….

…. och låter sej inte fångas in.

Irriterande!

OJ, vad jag är trött! Oj oj oj!

Att ha tre söner hemma innebär att ”man” (dvs jag) inte går och lägger sej i tid…DOM är vakna till 02….03….04…typ….

JAG lägger mej vid ungefär 23….24….01….-tiden, men i natt blev det kl. 02, för det blev liksom inte av att lägga sej….

Det är så konstigt, för jag ligger i princip i sängen, och tittar på TV…slötittar…

……vet ibland inte ens vad jag tittar på…

…..och så blir det inte av att gå och tvätta sej.

Det känns så Stort att ta sej från bäddsoffan i vardagsrummet och in till badrummet…Det känns lite som att bestiga Mount Everest….fast jag aldrig gjort det, och inte heller haft något större längtan efter detta….

Men OM!

Igår satt jag och tittade på ”Sommaren med Göran” och både storskrattade och små-mös åt tokigheterna i filmen. Speciellt mycket tyckte jag om att se på David Hellenius OCH han som spelar Göran….eeeeh (?)….: Peter Magnusson!Dom är så BRA skådespelare! Superbra!

Släng er i väggen, Beck-gänget mfl!

Minsting kom och la sej bredvid mej, i soffan, i en datorspelarpaus…..Jag kliade honom på ryggen en stund, och sen sa han:

-”Ska jag klia dej?”

Jag blev jätteförvånad:

-”DU?!?….KLIA MEJ???”

-”Ja, fast utanpå tröjan förstås….”

-”Men åååååh! Jaaaaa! Jättegärna!!”

-”Men då får du inte låta sådär äckligt!” krävde Minsting.

-”Eeeeeh….vaddå?!”

-”Ja, du brukar låta sådär…äckligt! Säga AH! OH! UH! och sånt….”

-”Ha ha ha! Näe, jag ska vara alldeles tyst, hur skönt jag än tycker att det är.”

Hm! ”Låta sådär äckligt….” ?!

Schysst asså!

Det är alltså äckligt när jag stönar lite uppmuntrande:

-”Åååå vad skönt! Aaaa! Dääär! Ååååå!”

Hm.

Han har kanske sett för mycket på porr-film….(?)…

…hoppas jag INTE!

Hur kan han annars tycka att mina ”skön-stönanden” är ”äckliga”?!?

Fast i och för sej tycker alla tre grabbarna att jag är rätt äcklig hela jag, så…

….hur jag låter, när jag låter, kanske ingår i ”Äckel-paketet”….

Men vad jag egentligen skulle säga är:

Ååååå, vad jag är TRÖTT idag! Jag kan knappt hålla upp ögonen.

Jag sov alltså från ungefär 2 till 5.30 (för då började jag hosta hosta hosta….och sen började jag tänka på min ekonomi…och sen var det KÖRT!).

Om ALLA skickar mej några hundringar var, så kanske mitt ekonomiska katastrofläge lägger sej….

…och jag kan börja sova om nätterna igen….

….och jag kan börja om från början igen….ekonomiskt.

Så kom igen nu´rå!!!

Tackar på förhand!

http://familjeterapeut.wordpress.com/2012/01/02/placerade-barns-foraldrars-upprop-gor-mig-beklamd/

Läs och begrunda ovanstående blogginlägg, som är på min andra bloggsida…

Tyck till, om du vill!

För en del är Resan genom livet ett tryggt tuffande, sittande i en vagn, som dras av ett Starkt Ånglok:

”Tuff-tuff-tuff!”

*framåt framåt*

Man kanske kliver av vid någon station, när tåget gör uppehåll, kollar upp stationen, tar en fika på caféet, träffar lite människor….

….men så kliver man på tåget igen – samma vagn/samma plats – och tuffar vidare: ”Tuff-tuff-tuff”…

Kanske man tittar ut genom fönstret då och då, och ser Dom Andra -Därutanför…

…..och antingen reflekterar man över vad Dom Andra gör eller så gör man det inte…

Tryggt och säkert åker man iallafall vidare i sin vagn, mot Målet – Ändstationen – utan att störas för mycket av….

…Livet som pågår utanför….

Utan att störas för mycket av Dom Andra.

”Tuff-tuff-tuff”….

Det känns inte bra.

Inuti.

I bröstet.

Det är som om det sitter en stor gråtklump där….en stor svart geggig och kletig massa, som gör det svårt att andas…

….som Tynger Ner orken…som kladdar ner Hoppet tills det ligger i en svart sörjig pöl…

Första dagen på nya året går mot sitt slut och jag har en känsla av att vinden kommer att vända  nu.

Att det kommer att blåsa en kraftig motvind här framöver….

…att det kommer att bli en jävla uppförsbacke….

…och att jag, som vanligt, måste ta mej upp för backen, i motvinden själv/ensam/av egen kraft/utan hjälp.

Näe, det kommer inte att bli en ”kraftig motvind” – det kommer att bli stormbyar.

Jag kommer att slås till marken.

Och just nu kryper det över mej en oro  om jag kanske inte kommer att orka resa mej igen…

För motvindar och stormar och uppförsbackar har jag haft för många av….

Benen börjar bli utslitna, musklerna vill inte mer, viljan börjar tryta…

Jag kanske varken kan eller orkar ta mej framåt och/eller uppåt nästa gång vinden vänder…..

En svag skit är ointressant.

En svag skit göre sej icke besvär.

Glad, positiv, rolig och stark! Det är sån man bör, och ska, vara.

Inte en gnällig och negativ jävel, som tjuter att det inte går, att hon inte orkar, att hon behöver hjälp….

Jag orkar tamejfaan inte resa mej ur diket igen…

När jag krypit ner där (eller blåst ner) kanske jag blir kvar….

…for ever and ever…

…and ever.

Att vara Ensam Suger!

Att behöva klara allt Ensam är Pest!

Jag kanske t o m VILL stanna i diket!

😦

Det var  helmysigt att promenera till Centrum med Storing (som ville köpa raketer), Minsting (som ville vara med och köpa ”fredagsmys”), Flisa och Milton (som alltid vill Följa Meeeeee!).

Åh, vad man SNACKAR bra när man GÅR!

Minsting snackar ALLTID bra och mycket, men det blir mer KOMMUNIKATION när man går tillsammans. Visserligen fick jag och Storing säga åt Minsting att vara TYST några gånger, men ändå!

Att lära sej lyssna är också en konst!

Raketerna var snabbt inköpta. Sen skulle Storing iväg och träna. Kvar var jag och Minsting och hundarna. Vi skulle inhandla ”fredagsmys”.

 Jag hade trott att vi också skulle fixa ”sim-kort” och ”minneskort” till Minstings NYA mobil….men det hade inte han förståt, vilket gjorde att vi hamnade i en kort diskussion vems FEL det var att Minsting inte hade med sej sin mobil så att vi kunde fixa det…..

Samtalet gick ungefär:

-”Men du SAAA ju inte att jag skulle ta med mobilen!”

-”Det gjorde jag juh! Jag sa det FLERA GÅNGER!” …..

…….samtidigt som jag tänkte: ”SA jag verkligen det? Till HONOM? Eller sa jag det bara till Storing? Eller TÄNKTE jag det bara?”

 Fast så tänker jag alltid när jag blir ifrågasatt, och jag blir så trött på mej själv att jag hjälper till att ifrågasätta mej själv…NÅGON gång borde jag ju vara STENSÄKER! Men det är jag ALDRIG. Nästan. Vilket gör att Den Andre alltid ”vinner”…

Till slut bestämde vi att det var MITT fel. För då kunde vi fortsätta våra ärenden utan tårar.

Typ.

Vi inhandlade fredagsmys TILLSAMMANS. Bara det var mysigt. TILLSAMMANS!

Minsting lyckades på något sätt övertala mig att få köpa en sån där….energidricka…och jag var inte ens med när han valde ut den…utan jag lät honom bara lägga den i korgen, och så betalade jag…

Jag TÄNKTE inte! Kan jag gott erkänna.

Jag TÄNKTE senare!

När jag hörde en Ovanligt Speedad Minsting leka med Flisa inne i sitt rum, och jag tänkte:  VAD FAAN HÄNDER DÄR INNE!?!

Storing tittade strängt på mej:

-”Har han fått energidryck??”

Jag ritade små cirklar med tårna i golvet, tittade under den lugg jag knappt har och svarade tyst:

-”Mmmmmm……”.

-”HAR JAG INTE SAGT FLERA GÅNGER ATT…….bla bla bla!!”

Jag stängde av öronen och tänkte:

Jag veeeeeet!

Efter en stund kom en Speedad Minsting ut ur sitt rum – högröd om kinderna och med håret på ända!

HerreGud!!! tänkte jag.

 VAD HAR JAG UTSATT MIN SON FÖR???

Hans ögon lyste och han var….

 MINSTING I KUBIK, kan man säga.

-”Men HerreGud vad du är  påverkad av drycken!!” utbrast jag.

-”Jag veeeet!” sa Minsting lyckligt och for runt som en guttaperka i vardagsrummet och sedan vidare in på sitt rum….

JAG gick och la mej vid 02-tiden, låg och läste en stund och somnade sedan. Vaknade vid 4 och gick upp och kissade. Då såg jag att det lyste i Minstings rum. Jag gick in dit:

-”VAD GÖR DU??? ÄR DU VAKEN?? Jag trodde du sov!!”

Han stirrade intensivt på datorn, och spelade något spel…

-”Snälla Minsting! Stäng av datorn NU! Du ska sova NU!” sa jag irriterat.

-”NEJ!” sa Minsting.

VA??!?

Jag kom av mej:..”…nej?!?”

Jag visste inte om jag skulle gå och lägga mej och låta honom vara vaken tills han stöp eller om jag orkade ”ta fighten” mitt i natten….

Jag bestämde båda delarna….

…för först gick jag och la mej – trött som jag var – men sen ångrade jag mej…..

….. och gick in i Minstings rum, och började om med ny kraft:

-”STÄNG AV DATORN! NU!”

”Tjaffs tjaffs tjaffs”……… och sen stängdes datorn av.

Minsting slängde sej på sängen, som ”värsta Drama-queenen”, och vägrade klä av sej.

-”Då får du sova med kläderna på då!” sa jag, men ångrade mej nästan direkt, och sa sen:

-”Klä av dej!”

Han lydde (!).

Sen snodde han runt som ”värsta turbinmotorn” (finns det något som heter det? Det låter bra i detta sammanhang iallafall…) i sängen i TVÅ TIMMAR TILL!!!

Han somnade klockan 6!!!

Jag låg som en soldat och väntade (och läste) tills jag hörde hans snusande andetag….

Du undrar om jag är trött idag? Inte än, men det kommer väl….

Och nu ska jag gå och väcka Minsting!

Kl. är 14.00 så nu borde han ha fått den sömn han behöver…..

PUST!

Remind me:

Never an Energy-drink for my son again!

Oj, vilken slappardag!

Jag städade så mycket på julafton (!) så att jag känner mej lite sysslolös nu…

Visserligen har det gått snart en vecka, så dammet som jag skrämde undan då har börjat krypa fram  igen…..

…. och det ligger grejer lite här och där igen, men ändå!

så här "illa" är det inte...det här är inte mitt hem...
 

Det var länge sedan det var så städat och rent här hemma!

 Jag har inte bestämt mej för om jag gillar det, eller inte, än…

Jag är nog en ”stök-fia” som gillar  när det är lite ”action” i hemmet, tror jag…

….eller så är det min ”konstnärs-själ”….

Eller inte.

Fast jag hittar ju inget nu.

Förut VISSTE jag att tändstickorna låg ovanpå ”psykologi-böckerna”……

…… eller att underläggen låg under hundmaten, men nu!

 HerreGud!

 ”Var tyckte jag var ett BRA ställe för tändstickorna? VA?!? Bredvid stearinljusen?? Meh!?”

och

”Var tyckte jag att underläggen skulle ligga? VA?!? Bredvis spisen?! Meh?!”

Fy så lamt. Så ”icke-random” liksom…

Ingen action i livet.

Så….förutsägbart!

Nåja.

Idag har jag alltså kunnat slappa! Superslappa! Och mitt i slappet gjorde jag en paj! Tänkte göra TVÅ pajer men hade bara en pajform. Shit happens! Jag gjorde en broccoli-skink-ost-paj. Supergod! Tyckte jag. Det tyckte inte Minsting. Men ”who cares?!” Inte jag. Han fick ge sin hungriga mage några mackor sen…

Shit happens, som sagt.

Jag och Minsting hade bestämt att vi skulle se en av filmerna jag fick av Äldste sonen i julklapp: Moon. Det gjorde vi.

 Det var en…underlig film, som man behövde använda hjärnan i. Iallafall lite grann. Det gick. Min hjärna hjälpte Minstings. Och tvärtom.

Sen kom Storing och ville se filmen ”Requiem for at dream” som jag också fick i julklapp av Äldste sonen. Och när jag ändå halvlåg, lite sådär utslagen i soffan/sängen så sa jag: ”Shooot!” (ja, med tre o:n i!).

Vilken film! Helt otrolig! Den visade drog-världen ur drogarens synvinkel på ett otroligt fascinerande sätt. Ur tre olika människors liv. Waow! DEN borde ALLA 15-16-åringar se! Sen skulle dom vara Vaccinerade mot droger för Evigt! Fy sjutton!

 Jag lovar att mina söner (iallafall Minsting och Storing) ALDRIG kommer ens att TITTA på en drog efter att ha sett denna film!

När vi ändå var igång, såg vi den tredje filmen jag fått också: ”Nyckeln till frihet”. Den har jag sett förut, men det är sån himla tur med mej, att jag kan se en film flera gånger utan att ens komma ihåg nåt! Denna gång kom jag bara ihåg bilden på fodralet (!) så jag kunde se hela filmen med Helt Osedda Ögon…

Nyckeln till frihet är en fin film. Varm. Trots Eländet i den.

Eftersom Minsting har Väldigt Svårt för att vara tyst, kommenterade han saker hela tiden (genom alla filmer) – bl a lyckades vi diskutera fängelser i Sverige kontra i USA lite löst under filmen. Det kändes som en bra och vettig – om än stötvis (”Kan du vara tyst en stund nu?!”) – diskussion.

Tänk att man kan se 3 filmer på rad utan att känna sej mör. För det gör jag inte. Känner mej bara nöjd.

God natt!

Det är mycket jag inte förstår….och inte ens kan förstå…eller som jag tror att jag förstår, för stunden, men förståelsen ändras i och med att livet förändras – jag förändras…..och det kommer nytt till….och det dras ifrån annat.

Du hör en historia:

 ”Så HÄR var det!” berättar hon….

Det är Hennes version – Hennes Upplevelse!

 Den är inte Sanningen. Men det är hennes sanning.

Han berättar samma händelse ur Sitt perspektiv:

 ”Så HÄR var det!” säger han.

Det är Hans version – Hans Upplevelse!

 Det är inte Sanningen. Men det är hans sanning.

Hennes upplevelse utgår ifrån hennes världsbild. Och tvärtom.

Människor har en enorm förmåga att lyssna på EN persons berättelse, och utifrån den bestämma sej för att Det Här Är Sanningen. OM berättelsen innehåller baktalande av Andra Människor, är risken STOR att den som berättar kryddar historien lite, och får dom människor hon berättar historien för, att hålla på henne. Att tro att det hon berättar är Sanningen, att det är Ren Fakta. För i hennes värld sitter hon på Sanningen. 

På detta sätt startar dom flesta bråken: ”Vi emot dom”.

Grejen är ju bara att OM du stått på ”andra sidan” och hör Den Andres version först, eller om du varit vän med Den Andre personen, så hade du varit i ”motståndarlaget”.

OM människor förstod detta, och tänkte efter ett varv till innan dom tog ställning ”för” eller ”emot”, så skulle det inte vara lika många bråk, lika mycket konflikter och lika många krig.

Och det skulle vara fler människor som medlar och försöker skapa sämja.

För så enkelt är det – egentligen:

Det är bara att Tänka Efter.