Månadsarkiv: november 2021

Det har varit mycket machosnack bland vissa killar i Bachelorette och det tycks som om det varit en av killarna som drivit det mer än andra, som tagit en slags ledarroll i den ena gruppen, och som berättar för oss tittare att han och hans grupp tillhör ”Alfahanarna”. Den andra gruppen killar, som inte är som han/dom, kallar han för ”Beta”.

Denna kille hånar killar som visar ”mjuka känslor”, menar att ”man kan inte bli kär på 3 dagar” och skrattar överlägset åt killar som får känslor för Julia, och som gråter. Han skriker ”Kom igen då din jävla fitta!” till en kompis när killen ska göra något utmanande och har över huvud taget inte kontakt med sitt inre, utan är väldigt mycket en ”machokille” på ytan. Han säger till kameran att han har haft ”jättemånga tjejer” och att han kommer att vinna Julias hjärta hur lätt som helst för han ”vet hur man charmar tjejer”.

Jag upplever honom som en liten rädd kille, men för att dölja det slår han sej på bröstet (bildligt talat) och är aldrig nervös, aldrig rädd och blir inte kär.

Sen charmar han arslet av sej och är väldigt ytlig och säger saker han lärt sej att tjejer vill höra.

Säkert har han charmat massor av (unga) tjejer med sin amerikanska brytning och blandningen av svenska och amerikanska. Och kanske är han snygg också (inte min smak dock).

Till slut är det en kille som reagerar på jargongen i huset. Han och en annan kille samlar ihop alla killar och säger att ”Vi måste sluta med macho-jargongen som råder”, ungefär. ”Alfa-killarna” med amerikanska killen i spetsen känner sej påhoppade (trots att ingen sagt att ”DU gör så!” eller ”NI gör så!”) och blir förbannade ”Vaddå, har inte DU gjort så då??” etc. Alfa-killen stormar ut till slut.

När killarna sedan i efterprogrammet pratar ut och tar upp det här ämnet igen, blir Kristoffer, som inledde ifrågasättandet av macho-tugget, ifrågasatt av flera stycken. Det tycks som om han varit lite utanför och ”mobbad” under tiden i huset och han ses som ”konstig”…. Kan det bero på att han inte velat delta i ”killsnacket”?

”Vaddå, har inte du sagt nåt dumt då under tiden i huset?!” säger en kille irriterat till Kristoffer. ”Jo, jag sa råtta till dej….”, säger Kristoffer lite skuldmedvetet…. Eeeeeh, va?!? Det här handlade om ”machosnack”, att håna och prata illa om tjejer! Kristoffer ville bryta det snacket – inte säga att han är bäst eller försöka säga att han aldrig gör några fel.

Varför stod inte killarna som var emot macho-tugget upp mer för Kristoffer och hans uttalande?

Och SKÄMS alla ni som försvarade ”Ben” och hans ”Alfa-polare”!! SKÄMS!

#machokultur #stoppamachokultur #atillayoldas #ervilucah #mammatillfyrakillar #bachelorette

#bachelorettesverige #bachelorette2021 #instagram

Man kan, och får, ju ha ett favoritdjur förstås, men vi som älskar djur har något speciellt ihop. Vi har liksom ett annat djup, ett annat sätt att se på livet och naturen och allt, än dom som inte gillar djur. Dom som inte gillar djur är lite mer fyrkantiga och kalla. Dom fattar inte! Dom har inte haft den där nära relationen till ett djur. Den relation man får till ett djur är på ett djupare plan eftersom man måste kommunicera utan ord. Plus att djur bara ÄR i nuet och många av dom älskar reservationslöst. Speciellt hundar.

Jag sitter i soffan på i ”köket” på min nya arbetsplats och jag har på ett ungefär förstått vilka som är ”djur-människor” på min nya arbetsplats, och vilka som inte är det. Vi som #älskardjur har en massa berättelser om djur vi älskat, och/eller älskar, som vi vill dela med oss av till varandra.

Idag berättar en kvinna om hunden Totte, som försvann, och som dom 6 dagar senare hittade intrasslad och hängande i ett fiskenät på landet, avmagrad och nära döden. Hon får tårar i ögonen när hon berättar. Totte och hon hade en själslig kontakt, säger hon. Jag vet precis vad hon menar. Flera år senare dog Totte då han blev biten av en stor Veimaraner (stor hund). Han var då 8 år. Hon saknar honom fortfarande. Dom fick 25 000 kr i skadestånd och hunden som bet avlivades.

Jag har historier i min hjärna som vill berättas, men det får bli vid annat tillfälle. Jag hinner snabbt berätta om Bosse (min lilla ”omplacerings-kines”) som blev påhoppad av två schäfrar och fyra greyhounds. Det var mitt fel, eftersom jag inte hann koppla honom och han gick rätt in i högen av hundar, som alla var kopplade. Han både överlevde och blev inte ens skadad, av någon underlig anledning, så vi hade tur den gången.

Senare flyttade han till ett äldre par som var barnlösa eftersom Bosse inte var säker med barn (och jag hade då ständigt barn hemma hos mej – både egna och andras). Han fick ett bra liv.

Men jag har ju också haft hundarna Netta, Cilla, Flisa, Sally, Milton, Beppe, Fiona, Cecilia och har Matilda och Elsa. Samt katterna: Minus, Mimmi, Smulan, Morgan, Bagheera och har Theodore och Bella.

…samt undulater, marsvin, hamstrar, fiskar, sköldpadda, grodor, orm och en jättetråkig kräfta (som bara låg i en snäcka), för att inte tala om alla sniglar och andra småkryp som Äldste sonen tog hem när han var barn…

Jag älskar djur! Jag skulle egentligen vilja bo på landet och bli vän med djur som lever i naturen OCKSÅ! Eller rädda en fågelunge som blir tam eller en ekorre el dyl….

…och man lever bara en gång…eller?

En del börjar på sitt första jobb och sen blir dom kvar.

Andra byter jobb efter ett tag och sen blir dom kvar.

Ytterligare andra jobbar på ett ställe, byter av någon anledning, jobbar på nytt ställe och byter igen efter flera år av någon anledning och sen stannar dom.

JAG….byter jobb som andra byter skjorta. ELLER så gör jag som jag gör för att jag måste.

Varje gång jag bytt jobb har jag gjort det för att jag har måstat för min egen skull. Jag har inte kunnat vara kvar, för då hade jag gått sönder. Om jag inte redan gått sönder. I alla fall lite grann.

Jag är en människa som på utsidan är lugn och sansad, men på insidan brinner jag. Jag brinner för det som är viktigt i världen, för rättvisa och för att vara sann och göra rätt saker. När det inte fungerar och när jag har chefer och medarbetare som inte gör ”det rätta” – ja, ibland finns det bara ETT rätt – så kan jag inte vara kvar. Jag kan inte stå upp för och stå bakom FEL som görs på olika arbetsplatser. Och det görs FEL (när det är pengar och makt som styr).

Det finns saker jag ”skrikit i det tysta” om/tjatat om på mina arbetsplatser och med mina kollegor och chefer sedan jag började arbeta som socionom 1988, men som dom ”sopat under mattan” eller sagt att jag ”överdriver” och så har dom tyckt att jag varit jobbig. Jag har varit en visselblåsare i det tysta – lite som en irriterande igel som huggit mej fast i chefers ben och armar och stört. ”Måste du alltid….?” har dom sagt, eller så har dom suckat och vägrat svara på mina raka frågor eller pratat bort mej när jag pekat på fel som görs.

Jag har bara några få år kvar i yrkeslivet och i sluttampen såhär är jag ändå stolt över mej själv över att jag varit lite obekväm och att jag stått upp för människors rätt och väl och ve, med fokus på barnens bästa. Jag kunde inte göra annat. Det gör ont i mej när man kör över människor som har det svårt.

Men faan vad många det finns som bara kör på, som ”bara jobbar” och sen går hem och skiter i resten. Jag fattar inte hur ni funkar! Någon sa till mej: ”Jag förstår inte hur du kan brinna så för ditt jobb? För mej är det bara ett jobb, som ska utföras. Sen går jag hem, liksom.” Den som sa så var socialsekreterare i en Barn- och familjegrupp. Jag förstår inte hur man kan låta bli att brinna när det handlar om våra barn, om deras framtid!

….sen finns alla dom som arbetar endast för att få lön och mat på bordet. Det är ju också ett måste och okey.

Men sån är inte jag och har aldrig varit. Jag måste få brinna för mitt arbete och stå högt upp på Barrikaderna och skrika (fast lite inuti sådär…) när det görs fel. Jag kan inte ”låtsas som det regnar” när det fattas tokiga beslut eller när folk körs över.

OCH jag är ganska naiv och tror ändå gott om folk. Speciellt folk som INTE är chefer och som INTE har makt.

Av pengar och när man har sug efter makt tycks man bli väldigt egoistisk och oempatisk.

Tur att vi är olika.