
Jag skäms så att jag vill krypa ur skinnet när Verksamhetsdirektör Malin Östling pratar goja i Uppdrag Granskning om SIS-hemmet Björkbacken. Varför jag skäms är nog för att hon ser ut att vara i liknande ålder som jag och jag tänker att hon möjligen har liknande utbildning också. Eller inte. Jag vet inte. Men jag skäms verkligen när en vuxen människa svamlar bort så viktiga ämnen, och pratar runt och tar inget ansvar alls över att det är massor av småtjejer som varit utsatta för övergrepp på detta ”behandlingshem”.

Varför erkänner aldrig chefer att dom misslyckats och säger att dom är tacksamma över att någon tar upp ämnet och gräver i det? Varför skyller dom ALLTID ifrån sej? Eller som den här Malin Östling: ”Det kan inte ha hänt. Det har inte hänt! Inte nu. Det har inte hänt!” och därefter förneka att hon sagt så. ”Nej, så har jag inte sagt. Det är jag säker på.” #SKÄMSMALINÖSTLING #skäms. Att försöka ha ryggen fri när små tjejer far illa är inget annat är oerhört lågt och oempatiskt.

När MASSOR av tjejer utsatts för övergrepp (tänker på alla som INTE vågat berätta/anmäla också) på ett s k behandlingshem, så MÅSTE någon/några ta ansvar och personal MÅSTE förflyttas/anmälas/polisanmälas och man MÅSTE göra om och göra om och göra rätt. Har någon polisanmält personal som begått övergrepp? Får flickorna skadestånd, eller åtminstone ett ”förlåt”? Det är inte bara tjejerna som anmält, det är utredare och socialtjänst och föräldrar också. Och ändå fick det fortgå. Un-be- fucking-livable!

Det är tjejer som haft det svårt under uppväxten som placerats där och deras symtom har troligen varit att dom varit utåtagerande, kanske självskadat sej och kanske varit kriminella/drogmissbrukare (=symtom på dålig uppväxt/övergrepp), för många som utsätts för övergrepp i hemmet som barn reagerar/agerar ut. En del vänder frustrationen/sorgen/ilskan inåt och ”kommer undan” att placeras i något ”behandlingshem”, men får kanske istället ångest, blir psykiskt sjuka och får en massa diagnoser (och eventuellt mediciner).

Det är för jävligt att det har fått pågå så länge. Det är mer än för jävligt! Och jag VET att det har pågått, och kanske pågår, även på andra SIS-hem. I have been there. Jag har sett några av dom och jag har hört från ledsna och arga småskruttor hur dom behandlats av personalen. För många år sedan, när jag jobbade inom Socialtjänsten, hjälpte jag några tjejer skriva brev och klaga om hur dom behandlats på SIS-hem. Men givetvis väger deras ord otroligt lätt, när ”välutbildad personal” säger att ”så var det inte alls – hon ljuger och hittar på”.

Det är personal som varken vet, eller förstår, att tjejernas (och killarnas) taggiga attityd/aggressioner är symtom och att det blivit deras sätt att visa sorg, frustration och ilska för att dom varit utsatta för olika övergrepp så länge så att dom till slut ”slår och skriker INNAN dom blir slagna och utsatta” och för att dom tappat tron på vuxna (och människor över huvud taget).

Dom här ungdomarna behöver vuxna som är vuxna På Riktigt, som SER dom och FÖRSTÅR varifrån ilskan och sorgen kommer och som är så pass trygga i sej själva att dom inte ”går igång” på fula ord och explosioner utan som står stadigt och visar värme och omtanke tills ungdomen lägger ner sina vapen och vågar lita på den vuxne och öppna upp om det som känns tungt och svårt, öppna upp om sin besvikelse över hur det varit och blev.
Sån personal behövs.

Inte sån som spottar tillbaka, skriker, hotar, ska UPPFOSTRA, såna som lägger ner, tar polisgrepp och utsätter dom för sexuella anspelningar/kränkningar och övergrepp eller såna som ”minsann ska lära dom veta hut” eller tycker att dom behöver ”ett kok stryk”. Såna ska inte jobba där. Såna machotyper (finns både kvinnliga och manliga) som egentligen ville bli poliser, men dom kom inte in på polishögskolan, eller orkade inte söka… DOM ska göra något annat. Absolut inte jobba med aggressiva (=ledsna) ungdomar.
Ta ert ansvar chefer och gör om – gör rätt inom hela SIS-världen! Jag utgår ifrån att ni har löner som gör att ni borde och kan. Ni har i alla fall ett ANSVAR för att göra om – göra rätt.

Varför blir vissa chefer….? Det är en fundering jag får ta i ett annat blogg-inlägg.
För dom riktigt BRA cheferna är så få…
#uppdraggranskning #sishem #göromgörrätt #malinöstling #braprogram #lyssnapådomsomhardetsvårt #argaungdomar #argatonåringar #argatjejer #besviknatjejer #sis #björkbacken