Har jag träffat henne förut? Jag känner igen det där påklistrade leendet… Hm.
På morgonpromenaden med Milton tänker jag så det knakar.
För flera (kanske 10 …?) år sedan var jag på en jobbintervju som var något av den konstigaste intervju jag varit på.
En kvinna som skulle vara liksom ”boss” på det nya arbetet – hålla i allt – och en jobb-coach-intervjuare intervjuade mej. Jag skulle svara på frågor av den där coachen, men bossen satt där och log med sitt påklistrade leende och slängde in lite kommentarer och frågor då och då.
Det var mycket förvirrande frågor och när jag ställde frågor tillbaka, fick jag väldigt komplicerade svar. Till slut förstod jag varken vad det var för jobb jag sökt egentligen eller om det ens fanns (!), om det skulle startas upp och vad min roll där skulle vara om det var ett jobb och om jag skulle jobba där…. MYCKET förvirrande.
Dom hade/tog mina uppgifter och efteråt funderade jag på vad som egentligen hände. Tog dom mina uppgifter för att använda dom i något syfte – typ söka licens för att få starta HVB-boende (=Hem för vård och boende) eller vad?
Allt kändes så förvirrande och givetvis ville jag inte ha jobbet som kanske inte ens var ett jobb…
…och jag vandrade vidare i livet och la det här bakom mej.
Men idag på promenaden dök minnet upp och nu funderar jag på om ”bossen” vid den här intervjun var den kvinna jag såg/träffade häromdagen….
…kvinnan som kom in med det stora leende varvid iskalla kårar drog efter ryggraden.
Psykopaten.
erviluca #mammatillfyrakillar 