Dagsarkiv: 2 december, 2019

Nu börjas det.

Det är kallt. I morse kom det en mamma med ISKALLA händer. Hon hade inga vantar och drog tappert barnvagnen ändå. Det gör faktiskt ONT! Det gör ONT när det är iskallt och man ändå måste använda händerna. ONT!

Vi tog i hand och hon försökte värma sina händer innan hon tog mej i handen, för att skydda MEJ från kylan. Snälla nån!

Den unga mamman hade en liten ”snart-ett-åring” i vagnen som var fint inbäddad och som var varm om händerna. Hon sa att hon inte hade någon mat till sej och sina tre barn. Det är ju såna vi träffar här på min arbetsplats. Såna som har det otroligt tufft i livet och väldigt ofta ensamstående mammor.

Mamman hade inga vantar.

Förra året fick vi ett gäng (nya) vantar som vi kunde dela ut till dessa vantlösa mammor (det är alltid mammor som drar vagnar utan vantar…) och vi behöver nya i år.

Vi behöver vantar! Helst nya. Det känns bra att ge dom behövande nya vantar när dom kommer med stelfrusna händer.

Har du några vantar över så lämna dom gärna till oss på Unga Station Söder i Stockholm. Tack på förhand. ❤

          ”Vaddå?! Jag har inte gjort nåt!”

Jag kan inte längre avslappat gå omkring och bara VARA och bara GÖRA. Jag måste hela tiden snegla bakåt och hålla koll på vad som händer bakom mej. Jag önskar jag hade ögon i nacken.

Jag kan stå lutad över tvättstället och tvätta ansiktet: ”KADONG!” så angriper han mej bakifrån och jag har MINST en klo i ryggen. ”AAAAJ!” skriker jag, men han är nöjd, klättrar upp på mina axlar och sätter sej där.

Grejen är bara att han är rätt så klumpig…så han vinglar till hela tiden och då åker klorna ut….”AAAAJ!”.

Jag står och fixar i köket med disk eller mat eller annat: ”KADONG!” så har jag ett par klor i ryggen och så klättrar han uppåt och försöker hitta en stadig plats. Jag får stå HUKAD över diskbänken för att han inte ska vingla till och…. ”AAAAJ!”. Om jag försöker skaka av mej honom håller han sej fast, med klorna. Så jag försöker inte ens. Har försökt.

Jag hoppas han snart bli skickligare så att han slipper hugga fast sej med klorna, men under tiden har jag en fantastiskt randig rygg…

                           ”Det var inte jaaaa!”