När man förändrar det som är bra/erviluca

Jag arbetar på Världens Bästa Arbetsplats. Jag har en fantastisk chef, underbara arbetskamrater och jobbar med det jag älskar allra mest. När jag hittade det här jobbet för 3 år sedan kände jag en enorm lycka: ÄNTLIGEN, liksom.

Jag tänkte att mina sista år i yrkeslivet skulle bli härliga och jag kände för första gången: ”HÄR VILL JAG STANNA”. Och så känner jag egentligen fortfarande. 

MEN….

Givetvis måste allt förändras och omorganiseras och fixas med. Jag har tidigare i mitt liv gillar FÖRÄNDRINGAR – jag har tyckt att det känts spännande och jag har alltid gillat NYTT.

Nu har jag det så bra och det vi gör på vår arbetsplats är så bra och vi jobbar så bra ihop och allt är så….jävla bra!

MEN….

Förra året omorganiserades dock hela Stadsmissionen av olika anledningar. En anledning är att det kommer in mindre pengar och det behövdes göras indragningar och sammanslagningar etc. Vi klarade oss ”rätt bra” på vår arbetsplats även om några fick sluta, men som tur var skulle ett par stycken flytta i vilket fall som helst och den enda som blev direkt berörd var jag (!), som var en utav dom som INTE oroade sej innan…typiskt mej. Jag blev av med min tjänst, men kunde fortsätta som vikarie….

Förra året var alltså ganska turbulent inom Stadsmissionen, och nu skulle allt ha lagt sej och vi var fit for fight efter semestrarna. Redo att i lugn och ro arbeta som tidigare, med lite färre personal, men ändå.

Here we come! Liksom.

Men…

Nope! Icke sa nicke. Ingen rast och ingen ro. Vi har fått flera nya chefer ÖVER vår fantastiska och underbara chef. Dessa chefer pekar med hela handen och bestämmer saker över våra huvuden utan att tillfråga oss. Rakt av bah!

Så nu är vi ute på öppna havet igen i en liten roddbåt utan åror….och vi vet inte vart båten ska ta vägen och om vi över huvud taget ska få sitta kvar i båten, någon utav oss….

…så vi är lite illamående, en del spyr över relingen och andra gråter.

Vi som hade det så bra och gjorde så gott, för varandra och andra.

Och som mamma brukar säga: ”Aldrig kan det få vara bra” eller ”Det ena avlöser det andra”.

Suckar.