RSS Flöde

I Universum (Dikt)/erviluca

Postat den

Långt bort i Universum

på sin egen planet

ropar hon ut i intet

men det är det ingen som vet

 

Ropet kastas ut i det svarta

försvinner i oändlighet

vart det tar vägen kan ingen fatta

i en evighet

 

 

 

Mörkaste mörker och ensamhet

Stjärnor med lysande strålar

Planeter i oändlighet

Ut i mörkret hon vrålar

 

Väntar på svar

Skrikande tyst

Tålamod hon har

hör inte ett knyst

 

Stjärnor sprider sitt ljus över allt

Sprider hopp

men ingen värme

Isande kyla isande kallt

Kanske hon måste åka närmre

Kanske hon bygger
en egen raket

med sina bara händer

Ingen märker det ingen vet
kanske känslan av ensamhet vänder

 

Kanske hon vänjer sig vid mörker och kallt

Lever ensam i evigheters evighet

Kanske hon ger upp om allt

Det är det ingen säkert som vet

 

 

 

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar, familjeterapeut och Barnombud. Allt i en och samma kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: