Jag hör glada barnröster som tjoar och skrattar, på min hund-kissrunda, och tittar upp emot höghuset varifrån ropen kommer. På andra våningens balkong står två små killar och deras mamma. Killarna är verkligen uppspelta och glada. När dom ser att jag tittar ropar dom:
- Hej!
- Hej! ropar jag tillbaka.
Båda killarna hoppar jämfota så att jag ser hela deras ansikten i upphoppen. Dom ser ut att vara 5-6 år.
- Vi har en lägenhet!! ropar den ena killen glatt.
- Ja, jag ser det! ropar jag tillbaka.
- Idag ska vi köpa bord och stolar!! ropar den andra killen.
- Vad roligt! ropar jag.
- Vad gör du? ropar den första killen.
- Jag låter mina hundar kissa ute, för dom kan ju inte kissa inne! förklarar jag ropandes.
- Varför kan dom inte kissa inne? ropar den andra killen.
- Det är ju lite äckligt, ropar jag.
- Varför är det äckligt? ropar samma kille (som troligen är i ”varför-åldern”)
- Tycker du det är bra att en hund kissar inomhus? ropar jag
- Nej, men jag har aldrig haft en hund inne! ropar han tillbaka.
- Nu ska jag gå vidare! ropar jag och så går jag och hör hur killarna fortsätter att hoppa och tjoa över lyckan att ha en lägenhet och över att få köpa bord och stolar.
Mamman står bredvid pojkarna hela tiden och hon strålar som solen själv. Hon skulle nog också hoppa och tjoa om hon inte lärt sig att vuxna inte gör så….
erviluca #mammatillfyrakillar 