
child Head.Children Learn to Think
Det jag kan konstatera när jag läser gamla blogginlägg är att man minns inte så mycket. Man minns bara stora drag av vad som hänt i sitt liv, och dessa stora drag är ofta inte någon ”sanning”, utan mer ett ”omgjort minne” utifrån vad man upplevde då, och upplevt senare.
Det ska bli spännande att läsa alla mina dagböcker jag skrivit från att jag var 8 år och uppåt…I framtiden någon gång, när jag orkar gräva fram den vita kistan i källaren där dom ligger…
Nåja.
Jag tänkte berätta om när huset flyttades. Vårt hus.
MITT minne av när huset flyttades. Eller snarare mitt ”Icke-minne” av när huset flyttades. Troligen måste det finnas en artikel om det i lokaltidningen, Sala Allehanda. Det måste ha varit 1972.
Min pappa var en ganska tyst typ. I alla fall hemmavid. Han satt vid pianot och spelade Mozart, Bach och allehanda andra klassiska stycken, eller så satt han framför TV:n och tittade på sport eller ”vadsomhelst” – bara det rörde sej (upplevde jag i alla fall) – eller så skrev han. Böcker. Och musik. Han var borta mycket också – och spelade Vira (kortspel) och Bridge, spelade badminton eller spelade musik med några vänner. Men när han var hemma, med oss, var han tyst och frånvarande.
Mamma och pappa pratade ibland vid matbordet, men jag har en känsla av att jag inte tyckte att det rörde mej….
Vi bodde i en villa i utkanten av Sala från det att jag var cirka 8-9 år och upp till att jag var ca 13-14 år. Villan kallades ”fängelset” eller ”Kumlabunkern” av vissa eftersom det var en fyrkantig koloss med bara ETT fönster ut mot gatan. Det var pappa som hade ritat huset. Han var nämligen arkitekt. Huset var ganska praktiskt inuti, med en avdelning för barnen (jag och mina två systrar) och en avdelning för dom vuxna i andra änden av huset. I mitten av huset var det kök och vardagsrum. Där bodde vi alltså 4-5 år. Sen skulle vi flytta. Varför minns jag inte.
Vi skulle flytta in till centrala Sala till en stor gammal villa som pappa ”hittat” på en tomt där det skulle byggas fabrik. Villan skulle därmed rivas. Pappa köpte villan och lät bygga en källare på en annan tomt en bit därifrån, och sedan fraktades hela villan ca 400 meter till den nya tomten och ställdes på den nya källaren. Sen flyttade vi in. I det nygamla huset.
Jag minns inte att jag såg villan flyttas. Det borde ju ha varit en Stor Grej – både i Sala och för vår familj – men jag minns det inte alls! Vi borde ha stått på sidan och hejat på och tittat nyfiket på hur det gick till att ställa en hel stor tvåvåningsvilla på en nybyggd källare, men icke! Jag minns det inte.
På väggen i mitt rum hade jag en affisch av ”The Monkeys”. Jag tyckte att han som är nr 2 från vänster var sååååå söt!
Jag minns bara att vi plötsligt bodde i det nya huset och att jag fick ett rum på bottenvåningen, som jag målade om i knallblått, men som jag sedan inte alls trivdes i, och då fick jag flytta upp en trappa till det rum som hade öppen spis, och då blev det Orättvist för mina systrar hade ingen öppen spis i sina rum. Men så var det. Rummet jag fått från början blev omvandlat till bibliotek och musikrum.
Huset var jättefint och mysigt och vi stortrivdes där! Nära till allt och stort och luftigt. Vardagsrummet på bottenplan använde vi aldrig – bara när vi fick gäster – utan vi satt alltid i källaren i den s k ”gillestugan”, och tittade på TV, när vi nu såg den i alla rökdimmor. Pappa rökte nämligen pipa och när man gör det blir det mer rök utanför än inuti. Tror jag. Vi satt med rödsvidiga ögon och försökte se TV:n när vi var hemma. Jag var dock mest borta – ute med kompisar eller dansade jazzdans eller sjöng i kör eller gjorde något annat. Vi måste kroniskt ha stunkit stinkt doftat luktat rök. Men det är en annan historia.
Det jag funderade på idag var; Varför minns jag inte när huset flyttades? Såg jag det inte, eller har jag bara sorterat bort det och lagt det i skräpkorgen och därefter deletat det? Du behöver inte svara, för du vet ju inte. Jag har heller inget svar. Det bara är som det är.
Slut.
Hej,
Vi såg inte när huset flyttades. Men det var i tidningen kommer jag ihåg…Jag kommer ihåg framsidan med kuller stenar och längst bak hade vi grus, så hundarna kinde kissa och bajsa…Cykel ställ och garage… …och som sagt, vi måste ha luktat rök hela tiden…HUVVA!!!
Fil.
GillaGilla
Varför såg vi inte det? Vi borde ha tittat på! Det var väl enda gången i livet man kunde få uppleva det!
GillaGilla
Oinloggad erviluca ovan.
GillaGilla
Vet inte riktigt…men det kanske var under skoltimmar…
GillaGilla