Ursäkta men, JAG tycker att barn EGENTLIGEN ska flytta ut så fort dom gått ut gymnasiet. För barn blir INTE vuxna, så länge dom bor hemma med mamma/pappa. Punkt. Och man bör bli vuxen när man är vuxen så att säga. Tycker jag.
Att bo kvar hemma när man är över 20 år gör att man inte blir vuxen på riktigt, för i att bli vuxen innebär att ta ansvar för allt själv. Punkt. Ansvar för allt är att försörja sig själv, se till att det finns mat i kylskåpet, att betala räkningar, att betala hyra, att se till att man har ett vettigt möblerat hem, att räkna pengar och undra om dom ska räcka….Att Ta Ansvar, för allt!
Att bo hemma hos mamma och pappa och betala 1-2000 kr (för att det ska vara så), eller ingenting, i hyra, jobba lite grann då och då, eller heltid (och spara alla pengar till resor eller köpa kläder för alla pengar eller vad man nu gör) är inte att bli vuxen. Det är att fortsätta curlas och att fortsätta vara barn.
Människor får absolut ha sina barn boende hemma tills de är både 30 och 40 år för min del, men dom växer inte av det och dom lär sej inte ta ansvar och /eller bli vuxna på riktigt.
Många barn till rika föräldrar, får aldrig någonsin känna på hur det är att faktiskt snåla med pengar, eller att inte ha råd (”…att åka utomlands, åka på semester och kanske knappt ens råd med vettig mat).
Men så är det ju; Vissa föds in i Enkelt och andra i Svårt. Resten växer upp i Mittemellan.
Jag minns när jag som 19-åring själv bodde i ett studentrum i Stockholm (19 kvm, och delade kök med 7 andra) och jag träffade en tjej i samma ålder som precis fått en 2 r o k i Vasastan. Hon frågade mej varför jag bodde i studentrum och jag svarade att det var svårt att få lägenhet i Stockholm. Hon tittade frågande på mej och sa: ”Nej, det är inte alls svårt! Det är bara att köpa en!”. Hennes föräldrar hade köpt en till henne, så det var ”skitenkelt”.
Mina tankar på utflyttning, och att bli vuxen startade när jag träffade en kompis till Storing i affären:
Han frågade mej hur jag tyckte att det kändes att Storing flyttat ut häromdagen (och börjar på Luleå Tekniska Universitet), och jag svarade ärligt att det var jättekul och jätteskönt och att jag ser fram emot att också Mellan flyttar ut och skapar sej ett eget liv.
Han tittade på mej som om jag skojade, för så brukar inte mammor och pappor säga – dom brukar säga att det är sorgligt och att dom saknar sina barn och suckande säga ”…men, men han kommer ju snart hem och hälsar på…” som om livet stannade när barnet flyttade. Men jag tycker bara att det är nästa fas i livet, och jag var beredd och är beredd, och står nästan och hoppar för att nästan son ska ut, och säger till Mellan:
”Flyg då! Flyg!”
Men han tycks vara lite trög i starten….
Han måste boosta sina vingar lite först…eller nåt.
För egentligen tycker jag att dom ska flyga ut efter skolan.
Som sagt.
erviluca #mammatillfyrakillar 