Månadsarkiv: december 2015

Jag såg den för några veckor sedan. Idag stod den mitt framför oss igen.

Först trodde jag faktiskt att det var en jätteget – ett vitt stort djur med horn i skogen. Den stirrade på oss och vi stirrade på den. Den stod tillsammans med två rådjur/hjortar. Alla tre stirrade på oss. Vi stirrade tillbaka. Vi= Milton och jag.

Milton skuttade fram till hjort-gänget och dom stod kvar. Alldeles stilla. Jag insåg att ”geten” var en vit hjort. Jag visste inte att hjortar/rådjur kunde vara vita. Men det här är vit. Så dom finns.

Efter en stund stirrande skuttade dom iväg. Dom verkade inte så värst bekymrade över att vi stod där. Stirrandes.

Milton skuttade efter, men när jag visslade, vände han och skuttade tillbaka. Så var det med den instinkten.

Idag stod hen alltså där igen. Och stirrade.

Jag tänkte att jag skulle fota den vita hjorten, men innan jag fumlat färdigt med mobilen, hade den för lääääääääänge sedan skuttat iväg.

Dagens lärdomar:

1. Det finns vita hjortar.
2. Ha alltid mobilen kamera-beredd.

”Alla känner alla” i Romme. Och det är ju inte så konstigt, med tanke på hur litet det är. Men ändå: När man (=jag) går där och är ALLDELES NY i omgivningen, är det svårt att inse att ”alla känner alla”.

För jag känner ju ingen. ALLA är nya för mej – ALLT är nytt för mej. Dessutom kan jag gå vilse i Romme. Jag lovar! DET tycker jag är skickligt. Många skulle säga: ”Man kan inte gå vilse i Romme!” Men jag säger bara det: Jag kan gå vilse i en korridor.

”Alla” hejar i Romme. För ”alla” ser ju att JAG är en Främling.

”Var bor du?” frågar dom, om vi pratar, vilket vi gör om vi båda har hundar och hundarna hälsar. När jag då beskriver huset, så säger dom ”Jahaaaaa! Du bor hos Benny (fingerat namn)! Jahaaaa!”. Sen ser man att dom TÄNKER.

Om man då frågar vad dom TÄNKER, så tänker dom att Benny bor ensam i det stora huset, har bott där ”sedan jag var barn” och ”alla vet” att Benny har ”problem med alkoholen”.

Jag har inte märkt det.

HADE inte märkt det….förrän idag.

Idag var det lite ”blarigt” på morgonen kan jag säga.

Benny ville PRATA.

Han berättade att han är mycket intresserad av historia, och  så berättade han för mej att jag är släkt med Gustav Vasa.

”Jag vet”, sa jag.

Sen tyckte han att jag ska gå in i Domkyrkan i Uppsala, när jag kommer dit, för där ligger Gustav Vasa begraven med sina två fruar. Det ska jag.

Sen berättade han att Cornelis Wriesvijk (som jag troligen stavar fel…) har bott i stugan där jag bor nu. Och Mando Diablo (eller vad sjutton gruppen heter?). Men sedan la han till att han tyckte det var ett strå vassare att Gustav Vasas släkting (= jag!) nu bodde där.

”Du är ett steg högre än dom!” sa han, och satte ihop sina händer och bugade artigt.

Jo man tackar!

………………………………………………………………………………………………………………………..

Fotnot:

Gustav Wasa var gift med Margareta Leijonhufvud.

”Margareta Eriksdotter Leijonhufvud
Den 1 oktober 1536, gifte sig Gustav Vasa med Margareta Eriksdotter (20), och fick med henne tio barn:
2) Johan III Vasa 1537-1592
3) Katarina Vasa 1539-1610
4) Cecilia Vasa 1540-1627
5) Magnus Vasa 1542-1595 (hertig av Östergötland)
6) Sten Vasa 1544-1549 (död 5 år)
7) Anna Vasa 1545-1610
8) Karl Vasa 1546-1546 (död liten)
9) Sofia Vasa 1547-1611
10) Elisabet Vasa 1549-1597
11) Karl IX Vasa 1550-1611″