Första ”montera-ihop-själv”-prylen /erviluca

Det finns ett FÖRSTA för allt, och det är underbart att få dela dessa Första-Stunder med sitt/sina barn (för det mesta). Men dom tillfällena blir färre och färre ju äldre barnen blir….

…och till slut får man nästan LETA efter dom – tillfällena.

Men nyss, fick jag vara med om en Första-Upplevelse med både Minsting och Mellan, SAMTIDIGT.

Jag åkte till Jysk och köpte varsin skön kontorsstol till dom (så dom slipper sitta på en pinnstol framför datorn, som dom hittills gjort). Kontorsstolen, som hette Oscar, var inpaketerad i en låda och skulle monteras ihop.

”Den ena är 13 och den andra är 16, så dom borde kunna få ihop stolarna själva”, tänkte jag och sa det också.

Själv HATAR jag att skruva ihop möbler och grejer, för jag har gjort det ALLDELES FÖR MÅNGA GÅNGER! Och varje gång har jag gjort NÅGOT fel.

”Titta på bruksanvisningen!” uppmanade jag båda killarna.

Ingen av dom gjorde det.

Dom är såååå lika sin mamma (ibland)!

Mellan SVOR inne i sitt rum när armstödet inte passade med sitsen. Jag konstaterade lugnt att han vänt på hela stolen och fått sitsen till rygg och ryggen till sits. Han SVOR igen! Och sen sa han att han HATADE stolen och att Storing kunde få den! Sen började han skruva loss armstödet….

Minsting jobbade på tyst och energiskt.  Inga ljud från det rummet.

I Mellans rum lät det ”FAN!” eller ”DONK!” när han slog på något när det inte passade eller när det blev fel. Jag gick in och höll en liten föreläsning om hur det är att sätta ihop IKEA-möbler…..

…. och när man sätter något bak-och-fram eller upp-och-ner…..

….. och att det tillhör liksom Livet.

Vet inte om han lyssnade alls.

I Minstings rum var det tyst.

Så plötsligt är det HELT TYST i bådas rum. Jag knackar på Mellans rum och öppnar dörren. Där sitter han på sin NYA FINA kontorsstol framför datorn och ser OTROLIGT NÖJD ut. Han ler. Ingen av oss säger något. Båda VET.

 När jag tittar in till Minsting frågar hur man ställer in olika höjder osv och när han förstått det, är han också OTROLIGT NÖJD. ”Äntligen!”, liksom, för OJ vad han pratat om vad han vill ha en RIKTIG kontorsstol. Länge.

Storing är Ytterst Missnöjd. Han fick ingen stol. Han ska få åka till England istället. Typ.

Näe, det är klart han också ska få en stol endera dagen. Och det ska bli spännande att se hur han lyckas sätta ihop stolen.

Fr o m NU kanske jag kan anlita SÖNERNA till att sätta ihop saker och skruva och spika och hamra och tejpa med silvertejp!

Vilken LYCKA i så fall!