”Mitt i ett ääääventyyyyr….” /erviluca

Så kändes det nästan.

Jag åkte ut med bilen till bilverkstaden, som ligger någon mil (?) utanför Åkersberga. Jag har hört ryktas om att det är ”skittrevlig” personal där och att dom ”VERKLIGEN gör ett jättebra jobb med bilen”! Dessutom ska dom vara någorlunda billiga också. Allt i ett, liksom. Så ryktet gjorde att jag valde denna bilverkstad UTANFÖR Åkersberga, istället för dom som finns INUTI.

Detta betydde att jag behövde ta mej hem från Utanför till Centrum, utan bil, när jag lämnat bilen där. Jag gillar verkligen att GÅ, och jag kan gå hur långt som helst, nästan, MEN att balansera på sidan av en smal motorväg….näe!

Men enligt www.SL.se gick det bussar därifrån, så det skulle fixa sej, insåg jag.

Åkte dit.

Eller; först åkte jag lite vilse. Det gör jag ALLTID när jag ska någonstans första gången, och INTE har min GPS med mej.

Varför har du den inte alltid med dej då? frågar du då beskäftigt.

Äh! I like to live on the edge of danger….eller nåt! svarar jag lite irriterat.

Nåja. Jag hamnade iallafall rätt efter en KORT vilsekörning, och där stod en trevlig kille och talade om var jag skulle ställa bilen. Han presenterade sej, och satte sej sen på huk för att hälsa på hundarna (som jag hade tagit med mej, för dom gillar ”lite äventyr”…eller nåt!). Sen berättade han om alla hundar som fanns på verkstan och däromkring och hur han gjort iordning ”vinden” eller nåt, för att ha hundar där, för han tog ibland emot kompisars hundar, när dom behövde ”hundpassning” etc.

FAAN, vilken trevlig kille! tänkte jag.

BRA såg han ut också. Om jag varit tjugo år yngre….

Sen gick vi snabbt igenom vad som skulle behöva göras med bilen. Han skulle ringa i eftermiddag för att berätta vad dom kunde göra åt saker och ting och vad det skulle kosta (som dom brukar göra). Sen sa vi Hejdå och jag gick iväg med hundarna till busshållplatsen.

Det var 10 minuter tills bussen skulle komma, så det var bara att ställa sej och vänta. Hundarna är otroligt duktiga på att Vänta.

Jag hinner inte stå där mer än 3 minuter så stannar en bil med en invandrarman, med baksätet fullt av verktyg och grejer. Han vevar ner rutan och ropar: ”VART SKA DO?”

”Till Åkersberga!” ropar jag tillbaka.

”Jag kör dej!” ropar han och kliver ur bilen och öppnar bakdörren och slänger bak lite sladdar och verktyg och säger sen: ”Där kan hondarna vara!”

Min hjärna går i 180:

”HerreGud-ska-han-våldta-mej-eller-råna-mej-eller-kidnappa-mej-och-kommer-hundarna-då-att-försvara-mej-och-ska-jag-verkligen-tacka-ja-till-skjuts-eller-är-jag-inte-klok-om-jag-gör-det-eller-ska-jag-säga-nej-tack!?!”

….och medan jag tänker alla dom tankarna, säger jag åt hundarna att hoppa in i bilen och sätter mej bredvid mannen själv, som pratar på om Stallet och Verkstan osv. Efter en stund förstår jag att han tror att jag jobbar i ”Stallet”, och han brukar plocka upp ”tjejer som jobbar i stallet” om han kör förbi och ser att dom väntar på bussen.

Jag berättar att jag lämnat min bil på Verkstan och då skrattar han till och säger att han trodde jag var en ”….stalltjej, för dom brokar ha hondar och se ut som do!”.  Sen fortsätter han berätta att killarna på Verkstan är jättesnälla och trevliga och att dom är jättebra på Mercedes och bla bla bla….

…och att han själv jobbar som fastighetsskötare och han pratar om ”grisklippare” och jag börjar undra vad han klipper på grisen…

…..men inser efter en stund att han pratar om gräsklippare.

Han pratar vidare om hur snälla och ärliga alla människor är i Sverige och att man inte behöver vara rädd för någon för att alla är så vänliga och lugna här, och annat är det i andra länder där alla försöker sno och ta och tjuva saker, eftersom dom är fattiga och kanske lever i krig och har det svårt, och då kan man inte lita på någon. Men HÄR kan man lita på ALLA! Nästan.

”Jag veet det for jag var i ett annat land forut och man kan inte litta på nogon och man är boara roädd hoela tiden!” 

Plötsligt är vi framme i Åkersberga Centrum. Jag tackar för skjutsen, och kliver ur bilen med hundarna.

Mannen kör vidare mot Nya Äventyr.