Jag har en granne som är Underbar!

Också.

Inte bara skitgrannar.

Som tur är.

Hon är med i bostadsrättsföreningens styrelse och hade blivit utsänd av ”The Others” för att ”prata allvar” med mej.

Hon är underbar!

Vi pratar alltid bort en stund när vi träffas ute, och hennes hund och jag har en lite ”Speciell relation”… 🙂

Hon knackar på dörren och kommer in i hallen.

 Flisa tycker att hon ska GÅ igen: ”VOV! VOV! VOV! VOV!”

-”Men Flisa, det är ju Billys matte! Du känner ju henne!” säger jag till Flisa….

Hon muttrar lite och kryper sen surt ihop i en rulle på mattan i hallen….

….klipper lite med ögonen, och somnar.

Snälla Grannen berättar om bekymrerna som råder, och jag berättar hur jag tänker.

 Hon lyssnar och förstår och pratar och delar med sej. Hon är härlig och varm och kärleksfull…..

…… och vore jorden full av såna som hon, skulle vi varken ha krig eller konflikter!

Så det så!

Hon berättar också att hon nyss fyllde 70 år och hon tycker att livet ”äger”!

-”Det är bra hela tiden, och ändå blir det bara bättre och bättre!” säger hon.

-”Du ger mej hopp om Framtiden!” säger jag, och känner det verkligen.

Innan hon går säger hon att det är 136 miljoner i potten på Lotto nu….

”….och OM jag vinner ska du få lite!” säger hon och skrattar.

-”Alla som jag tycker om ska få lite!” är hennes sista replik innan hon går.

Härliga Snälla Grannen!

She made my evening!

Han kom som en ångvält

vad bryr sig en vält om förbud

Han kysste bort din kärlekssvält

Han kysste allt motstånd i din hud

Han borde ha stannat där, för han var bara lånad

En kväll i april – en regnig månad

Han kom med gitarren i sin hand

Gitarr och sång river alla murar

Han sjöng om kärlek och solig strand

Kärlekssång hjärtat lurar

Han borde ha stannat där, för han var bara lånad

En kväll i maj – en solig månad

Han gick utan att säga ett ord

och det blev tomt i hennes själ

En ny kärlekssvält på hennes jord

och hon som trodde han ville henne väl

Han borde ha stannat kvar, men han var bara lånad

En kväll i oktober – en kylig månad

Jag har några ”skit-grannar”. Sorgligt men sant.

 Det är första gången i mitt liv jag bor i ett område där några av grannarna känns ”hotfulla”…

….och det känns inte bra.

Jag brukar kunna leeeee och ”slå knut på mej” för att få till Goda Relationer till grannar (jag har ju flyttat rätt mycket…)….

….. men i det här området går det inte…..

….. ELLER så orkar jag inte längre!

ELLER så beror det på att jag har HUNDAR, och har man HUND så SKA man stå vid skampålen då och då….

….och bli piskad.

Det ingår i ”hund-ägandet”: ALLT ens hund gör, eller inte gör – eller bara existensen av ens hund – får ifrågasättas och tjaffsas om….

…av hundrädda, hundhatare, hund-besser-wissers och ”von-oben-hundägare” (såna som har ”kadaverdisciplin” på sina hundar och KRÄVER att resten av alla hundägare också har det – annars blir det arkebusering  på offentlig plats).

Av och till  har jag känt:

– Jag gör mej av med hundarna för att SLIPPA bli påhoppad flera gånger i veckan!

– Jag orkar inte gå ut och bli påhoppad…jag stannar inne (men det har jag inte gjort – stannat inne alltså)

– Jag promenerar BARA i skogen med hundarna för där är sannolikheten att jag träffar på ilskna människor lite mindre…fast egentligen inte, för alltid kommer det någon ”gammal tant” och fräser att hon är livrädd för hundar…

– Jag blir eremit; flyttar ut i en stuga låååångt ut i skogen och där lever jag av bär och rötter i min ensamhet med kärleken till och från djuren (för då skaffar jag fler…)….

Men så är det dom här perioderna där jag nästan bara träffar Trevliga hundägare, Trevliga människor, gulliga hundar…….

….. och då njuuuuter jag så till fulla drag av att vara hundälskare/ägare att det är värt allt! 

 Det har varit en sån period nu. En God Period.

Men! Idag när jag gick ut hade jag som vanligt Flisa lös och Milton kopplad.

 Flisa är i princip alltid lös, eftersom hon ALDRIG går fram till andra hundar (för att hon inte är intresserad) och för att hon ALDRIG NÅGONSIN går fram till främmande människor (för att hon är väldigt blyg och reserverad) och för att hon ALLTID kollar var jag är och ALDRIG ”rymmer”/smiter osv. Hon dyrkar mej och vill vara där jag är.

Däremot går hon nästan alltid ca 10 meter framför mej och Milton. Ibland stannar hon och vänder sej om som för att fråga: ”Åt vilket håll?” och då pekar jag och så går hon åt det hållet.

Om vi går ”vanliga vändan” runt kvarteret så springer hon 20-30 meter före och gör nästan hela rundan ensam, och sitter på trappan och väntar när vi kommer hem.

Så kom vi då gående idag: Först Flisa – lös – och sen jag med Milton i koppel.

 Då hör jag ”Arga norskans” röst skära genom luften:

-”Tycker du att det är LÄMPLIGT att ha honom (=Flisa, antar jag) springande lös här i området?” fräs-vrålar hon.

-”Ja, tydligen tycker jag det, eftersom jag har det”, svarar jag kyligt.

Hon fräser någonting till som jag inte lyssnar på, utan jag vänder mej bara till henne och säger:

-”Som du behandlar DINA hundar tycker jag att du har förlorat rättigheten till att tala om hur andra ska sköta sina hundar!”

Och sen går jag.

Adrenaline-rush, heter den här tavlan, som jag fick fram när jag Googlade.
 

 Med pumpande hjärta och adrenalinet flödande i varje åder i kroppen.

 Shit, vad ilska drar igång hela systemet!

Hon säger något till – vad hör jag inte – men jag hör på  rösten att jag liksom ”vann” den här  gången.

Det är inget bra vinnande, men ändå…

Denna kvinna har GAPAT, SKRIKIT, VRÅLAT och betett sej som en Jävla Idiot gällande lilla Flisa….

….. som alltid glatt trippar förbi henne och hennes ”galna” hundar.  

Flisa har aldrig varit i närheten av att provocera, eller ens ta kontakt, med henne eller hennes hundar.

Däremot har hon vid något tillfälle sprungit fram och ställt sej FRAMFÖR Arga Norskans bil när hon kört in på parkeringen…

…..vilket gjort mej otroligt frustrerad: Varför just HENNES bil och just när HON kommer? kan man fråga sej.

 Men det är det enda.

Denna kvinna har slitit i och dragit i och vrålat till SINA hundar…..

….. och vid ett tillfälle för något år sedan tog hon sats och SPARKADE en av sina hundar när hon var arg på mej (?), Flisa (?) för att jag hade Flisa lös (?)…..

Det skrev jag om i ett blogginlägg här.

Dessa två hundar är lugna och fina när dom är ute och går med sin ”dog-walker” på dagarna, men dom är hysteriska och skäller och beter sej som ”idioter” när dom är med sin ”idiot-matte”…

…… som alltså försöker UNDERVISA mej!

Hon har dessutom förton ”rosetter” från olika Dressyrtävlingar för hundarna uppsatta på buren i sin bil….

Så hon tillhör kategorin: ” (Vilja) ha kadaver-disciplin på sina  hundar, men inte ha det, OCH vara galen”.

Hennes röst skär genom märg och ben ibland när hon står och SKRIIIKER rätt ut – antingen på sina hundar, eller på mej för att Flisa är lös….

*ryser*

Näe, jag kan inte bo här.

Jag vill inte bo i ett område där negativismen strålar från husen….

Usch!

Varför är det Hårda och Kalla och Elaka i världen ansett som det COOLA, Mest Intressanta och Riktiga – det man SKA tycka om och gilla?

Varför är det Mjuka och Varma och Snälla i världen ansett som det TÖNTIGA, Minst Intressanta och Löjliga, och om man tycker om sånt är man ”naiv och fel”?

Bevis på att det är så

Film och serier  och böcker

Det är coolt att gilla ”hårda filmer” /böcker, deckare, mordhistorier, krigsfilmer, filmer om galna människor och folk som tar död på varandra på alla möjliga sätt – ju hemskare desto coolare. Och helst utan kärlek eller empati. OM det är någon slags relationer i såna filmer är det ”häftig sex” utan känslor, gärna tillfällig.

Det är töntigt och mesigt att gilla ”mjuka filmer”/böcker, kärleksfilmer, filmer där människor är snälla och schyssta mot varandra, realistiska filmer som ÄNDÅ är goda där människor känner empati och bryr sej om varandra – ju mer känslor och kärlek, desto töntigare. Och dom sexscener som finns är fyllda av känslor och empati och handlar oftast om människor som känner varandra och vill fortsätta med det.

…och musik också förresten!

För det är coolt att gilla hård musik, där sångaren skriker och vrålar, slår på sin gitarr och är allmänt ”otrevlig”…

…medan det är otroligt töntigt att gilla mjuk musik, där sångaren sjunger mjuka kärleksfulla sånger om att älska och vara god….

Alltså är det så att vi människor tycker mer om elakhet, kyla och ondska än om kärlek, värme och godhet?

Eller är det så att pga att alla vi människor är så himla goda och snälla och känner så mycket kärlek inuti, behöver vi få se och  uppleva en jävla massa ondska och elände och krig i filmer osv för att få någon slags jämnvikt i tillvaron??

Näe, det tror jag inte. Det vara bara en lång ironisk mening som jag fick till.

Varför är kärlek och närhet och värme så skrämmande så att många är mer rädda för DET än för ondskan?

För det handlar väl inte bara om manligt och/eller kvinnligt?

Alltså att det manliga (hårda) sättet att se på tillvaron är coolt, och det kvinnliga (mjuka) sättet är mesigt?

Hur tänker du?

*funderar vidare*

Jag var 8 år första gången jag var i Idrottshallen i Sala. Mamma tog mej och min storasyster dit, för att grannen skulle starta en gymnastik/dansgrupp, och mamma tänkte att det skulle passa mej och min syster….

Jag hade ingen gymnastikdräkt. Varför vet jag inte. Kanske den var instängd i ett skåp i skolan…eller så låg den i smutsen…eller så hade jag helt enkelt ingen – jag minns inte – men det jag minns är att jag hade på mej en soldräkt. Turkos- och vitrandig soldräkt, med bara axlar och puff runt bröstpartiet, och en liten puff till runt rumpan – sådär lite gulligt…..

Men det var INTE gulligt i danssalen första gången i Den Nya Gruppen! Jag skämdes. ”Alla Andra” hade ”riktiga kläder”.  Det var iallafall min känsla (iallafall som jag minns det).

 Jag minns att jag försökte fokusera HELT på vad läraren gjorde och sa, och försöka glömma bort vad jag hade på mej.

Det lyckades.

Googlad bild på en söt liten gymnastiktjej.

Min syster tröttnade snabbt på dansen/gymnastiken…

…..men jag fortsatte och fortsatte…

År ut och år in. I gymnastik var jag ingen höjdare – var helt enkelt för feg och vågade inte ”släppa loss”, och göra volterna på egen hand…

…..men friståendet älskade jag! Det blev mer och mer ”fristående/dans”, för att till slut bara bli dans.

Dessutom dansade jag jazzdans för…Ulla Sjöblom (?) och äääälskade det!

Vid 16 års ålder var jag ledare för tre grupper själv; två barn/ungdomsgrupper och en vuxengrupp.

Jag BODDE i Idrottshallen!

Och jag ÄLSKADE dans!

Danssalen var liksom ”mitt andra hem”.

Vi hade inga speglar. Jag vet inte ens om jag visste då att danssalar ska/brukar ha speglar. Men vi hade ändå behovet av speglar….för att se om våra kroppar utförde det vi ville…

Så här bör en danssal se ut. Så såg INTE vår danssal ut. Googlad bild.

Utefter ena långsidan av salen var det föööönster – massor av STOOORA FÖNSTER. Och eftersom vi dansade på kvällarna, och det för det mesta var mörkt ute då, och ljust inne, så upptäckte vi att man kunde spegla sej i fönstrena. Alltså startade vi alla lektioner med att dra ifrån gardinerna från fönstrerna och därefter använda dom som speglar.

UTANFÖR fönstrerna var det cykelparkering…. och när det blev känt att ”förton” danstjejer dansade inför ”öppen ridå varje kväll från kl. 19 till klockan 21….så blev cykelparkeringen ett ställe för ”coola killar” – eller ”kåta killar” (?) – att hänga på…

Att gå fram till den Höga Stången och slänga upp ena benet och täääänja och veta att ”där ute står Killarna och glor och IMPONERAS av hur viiig jag är!….och KANSKE står HAN där….” ….var otroligt inspirerande!

Och gissa hur det kändes att dansa,  och få ”applåder” och ”tutningar” (från moppar) och ”cykelplingningar” utifrån!

Jag minns att vår lärare av och till irriterat drog för gardinerna – speciellt när vi tjejer blev alldeles för ”pirriga” och ”fnittriga”, och tappade fokus på vad vi gjorde – men det bidrog mest bara till Mer Spänning….

….för att inte tala om alla snygga killar som finns i en Idrottshall, och som springer runt och svettas och tränar….

LJUDEN i, och lukten av, en idrottshall, får mej att Må Bra:

 Gnisslade gympaskor mot golv, studsande bollar, ekande röster, röster som skriker order till varandra…

Svettlukt, instängt, gummigolv och gummiskor…svårbeskrivna lukter och ljud…

Mmmmm….

Lycka är att ha ”nästan-vuxit-upp-i-en-Sporthall”.

Nu har jag haft sådär jävla-inihelvetes-för-jävligt-jävla-faan-

helvetes-skit-ONT i flera jävla dygn så att jag har lust att såga

av hela skall-jäveln….

….och jag skulle förmodligen göra det…..

….om jag bara hade en såg!

Helst elektrisk. Det skulle underlätta.

Ï morse satt Minsting i soffan och tittade på TV. Jag stod i köket (ÖPPEN planlösning) och fixade frukost….

…samtidigt som jag KLAGADE högljutt:

-”AJ AJ AJ AJ AJ!!! vad det bultar och dunkar!! AJ AJ AJ AJ!!! Jag ska fanimej transplantera den här jävla skithjärnan!!” fräste jag rakt ut.

-”Vad är det?” frågade Minsting från vardagsrummet.

-”Det är att man tar min hjärna och plockar ut den och byter ut den mot en annan!” suckade jag. ”Transplantera är alltså att byta ut”.

-”Men då är ju inte du du längre!!” utbrast Minsting förskräckt.

-”Äh, lugna dej! Man KAN INTE transplantera hjärnor…” suckade jag med ett snett leende…

…och tänkte: Vad tokigt att han tror att man KAN byta ut sin hjärna mot någon annans….

–”Nä, jag vet! Jag amputerar huvet!!” utbrast jag därefter, som den grymma mamma jag är.

-”Men DET kan du ju inte göra!” sa Minsting då….”….då DÖR du ju!”

-”Ja, men frågan är om inte det är bättre än att ha så ont ont ont ont ont dag ut och dag in….så jag knappt kan tänka…och inte orkar någonting…”. 

 Sen gör det ju så ONT också.

Sen chattade jag lite med en kille på facebook här på kvällen….och skrev bl a att jag har huvudvärksmigrän, typ, och att jag är så trött på det så jag funderar på transplantation….

…..och han trodde OCKSÅ på det!

En vuxen man!

Så Minsting är väl inte så dum då, iallafall….

…eller också var killen jag chattade med Helt Bakom Flötet….

Ha ha ha!

AAAAAAAJ!

Det gör så ONT!

Nu ska jag ”ont-kräkas” lite….

Jag vill att han ska vara Lång…åtminstone halvlång….eller lagom lång räcker….Äh, det viktiga är att jag inte behöver titta NER på hans skalle!

Och Manlig…alltså sådär…bredaxlad, men liten rumpa och raka (eller möjligen lite hjulbent – det är snyggt!) ben…fotbollsben helst…

….fast om axlarna sjunkit ihop lite gör ju inget egentligen…och rumpan blivit lite större och plattare…och benen…dom tittar jag inte på sååå ofta iallafall…och lite kulmage….det har väl alla äldre män nästan…?

Äh, har han en kropp är jag nöjd.

Stora Händer är snyggt. Det ska han ha….iallafall lagom stora, manliga, liksom. Eller…nja… halvstora går också bra…eller storleken har kanske inte så stor betydelse när man tänker efter….det är ju bra om han har händer!

Äh, va faan, utan händer kan man också klara sej…

……om man har andra fungerande organ… 😉

Han ska vara jätterik och jättegenerös…..iallafall lagom rik…typ ”höginkomsttagare”…eller åtminstone medel….typ som jag….eller lite mindre är väl okey också….att han tjänar något ibland, då och då, är faktiskt okey… eeeeh….mina pengar kanske räcker till oss båda…om jag tänker efter…

Han ska vara glad och ha humor…massor…eller iallafall lite grann…Vara glad och skratta, positiv liksom…åtminstone ibland…någon gång…iallafall någon gång i veckan….på lördagar tycker jag absolut han kan skratta lite…… eller kanske le…Äh, det räcker att han visar tänderna någon gång då och då…

Så ska han vara välutbildad, typ akademiker (eftersom jag själv kämpat på med skolor och utbildningar i förton år..)….eller åtminstone ska han ha gått gymnasiet….hm…det vore ju bra om han gått ut grundskolan….Att han kan läsa är ju rätt bra faktiskt…

….men en analfabet kan ju också vara snäll och go…

Jag förhör Minsting på ”sch-ljuden” – en lång rad med ”sch-ord” tränas. Han får till det till slut!

Men jag tänker på alla invandrare som ska lära sej stava våra sch-ljud…

…..och på att det finns flera ord som är exakt likadana, men dom stavas olika och utifrån detta vet man vad ordet betyder…

….men hur förstår ”ny-svenskar” det?

Det sistnämnda orkar jag inte engagera mej i just nu, utan jag fokuserar på sch-ljudet.

VARFÖR har vi så många stavningar på ”sch-ljudet”?

 Det låter på ca tre sätt:

– Stjärna (långt bak i munnen)

– Tjuv (långt fram i munnen)

– Manschett (i mitten av munnen)

Tyskan har ju sitt "dubbel-S", så vi borde kunna ha ett liknande
 "sch-ljud"-bokstav.

Jag tycker man ska uppfinna en ny bokstav som ÄR sch-ljudet , men som låter på tre olika sätt. Det kan vara ett S med ett streck igenom tex (näe, inte ett dollar-tecken utan lite mer”långt”, liksom…….så att man inte blandar ihop det med dollar-tecken)…

….och sen ändra det lite lite utifrån om ”sch-ljudet” ska uttalas långt bak, långt fram eller i mitten av munnen.

 Tänk vad barn skulle få många fler rätt på svenskaproven i skolan!

Och tänk vad mycket enklare det skulle vara för invandrare om vi hade EN bokstav för ALLA sch-ljud.

Varför krångla till det som ”vi” gjort?

Kolla här:

Stjärna, sjunka, skjuta, kjol, tjuv, själ, skäl, stjäl (!) – tre likadana ord som betyder olika saker, men stavas olika utifrån vad dom betyder….

Näe, håll med om att det svenska språket behöver lite ”upprustning”!

Oj, dom ser ju inte direkt Förändringsbara ut...men å andra sidan ska 
man inte döma hunden efter håren....
 

-”Ho ho Svenska Akademien!”

Är det dom som fixar sånt, förresten?

 Eller vem/vilka är det?

I vilket fall som helst bör det fixas till.

 Jag kan hjälpa till.

Jag hittar lätt på en ny bokstav (med förändringspotenial)!

 Det är bara att maila! Eller höra av sej nedan.

Skomakarens ungar…..

……. och familjeterapeutens familj….

Hur blir det, liksom?

Familjeterapeutens barn??

 Bagarens barn får inga bullar – svälter ihjäl. Skomakarens barn får inga skor – går sönder sina fötter. Familjeterapeutens barn får ingen ”terapi”…? – blir galna!??

Suck!

Minsting är på väg in i något slags puberterande.

 Jag som, ”äääälskar tjuriga tonåringar”, som färgar håret svart, sätter ringar i näsan och fräser ”under lugg”…

…..PÅ JOBBET (!)….

….blir alldeles Perplex!

VEM ska familjeterapeuten ringa, liksom, när hennes son kommer med ”slag under bältet”…..

….. och ”hittar värsta kärlekskänsliganervknutan” mitt i magen/hjärtat (på mej) …..

…..och får mej att bli STUM??

VA??!?!

Alla ”goda råd” jag kommit med till andra….

…är Spårlöst försvunna!

Jag får anlita en deckare för att hitta dom.

Eller så får jag radera ALLT jag skrivit och tyckt och tänkt om andra och andras barn i alla år….

….för metoderna funkar inte!

Näe, ärligt talat så går mina ”mamma-metoder” jättebra så länge dom utövas på såna som inte hänger som en liten apa i mitt hjärtat….

…liksom.

”STRAFFA honom!” skriker ”fan och hans moster” och alla deras släktingar!

JAG. TROR. INTE. PÅ. STRAFF.

Må himlen falla ner och blixten klyva mej, men JAG TROR INTE PÅ STRAFF.

Jag återkommer om 10 år.

När Minsting sitter i fängelse. För att Äntligen få uppleva ett Riktigt Straff!

”I sin längtan efter att få ett Straff (som han aldrig fick som barn) rånade han banken i Säffle. Åkte fast. ”

…..skriker rubrikerna i Expressen år 2022.

Sen har dom en bild på en gråhårig gammal erviluca, som envist sitter och säger:

”Jag. Tror. Inte. På. Straff”.

För envis är jag.

Som en jävla……

…åsna!

Mina ”stackars söner” sa till mej för några år sedan:

-”Mamm, kan inte vi OCKSÅ får utegångsförbud!?” för det hade grannbarnen Ludde och Simon fått….

…så suckade dom djupt:

-”Vi får ALDRIG  några straff!”

Men jag tror ju på att TALA till rätta, SKÄLLA tillrätta…..

….. eller prata om hur det blir för ”dom andra/dom som utsätts” …..

…eller så får dom ”rätta till” det dom gjort fel, och/eller säga förlåt.

Men jag tror inte på Straff.

Jag tror straff skapar frustration och en känsla av att Vilja Ge Igen:

-”Dumma Mamma! Hon fattar inget! Jag ska minsann visa henne!!!”

Lite så.

Och DET fyller inte sitt syfte då.

Jag kan ha fel.

Absolut.

Men jag återkommer 2022 om detta.

….om jag lever då, för om Minsting tänker trappa upp den här tonårsgrejen med sitt:

– manipulerande

– slag under bältet

– krokodiltårar 

 -”inte-svara-på-tilltal”

 -”gömma-sej”

– vägra!

…….så kanske jag:

 1. Fallit död ner (=finns inte 2022)

 2. Börjat köra med straff x 10!

3. Blivit gråhårig, rynkig, förvirrad och hängbröstig….

….. så att jag snubblar på brösten och döööör!

Typ. Man vet aldrig.

…och bortskämd!

Faan!

Jag är fattigare än fattigast just nu….

…och jag undrar NÄR jag ska blir rik….

Inte OM!

NÄR?

Det  har jag alltid undrat.

Jag VET liksom ATT det kommer att bli så…

Och jag hoppas jag blir det INNAN jag dör….

…liksom.

Men iallafall….

När man är FATTIG, och EGENTLIGEN inte har råd med julklappar till sina barn….

…så kan man ju ändå inte avstå.

Att INTE köpa julklappar till sina barn finns inte.

Man slår knut på sej, för att fixa det.

Eller hur?

Nåja.

Min knut bestod i att köpa en mobil till Minsting som var ”lite billig”….

Något slags ”fejkmärke” från Kina eller Japan eller kanske Rumänien…jag vet inte!

Den såg snygg ut och jag tänkte att den funkar säkert till att ringa med iallafall.

Så landade den i Minstings händer.

Han blev glad. Han hade inte önskat sej någon mobil, men jag tyckte att han behövde en. JAG behövde kunna ringa honom då och då…

…för vi har ingen hemtelefon – vi har ju alla mobiler! (utom Minsting då)

Så fick vi inte igång telefonen.

Vi fick inte igång den jäveln!

Och jag tänkte: ”I did it again!”

Sablar och snablar!

Och jävla skit!

Oteknisk som jag är…tänkte jag att Minstings pappa säkert kunde ”fixa det”….

Och om inte han kan, så måste ju någon annan kunna!

Telefonjäveln måste ju gå att få igång!

När dagarna gick och Minsting fick vänta, blev han sur.

Sur surare citron!

Minsting som är en kille som strålar och skuttar och får glädjefnatt av och till, har också en mörkare sida….

När han blir arg blir han ARG!

När han blir sur blir han surare än suraste ÄTTIKA!

Jävlar vad han blir sur!

Igår nådde han sin kulmen.

Han var hemma hos sin pappa, hade fått igång telefonen – att ringa och SMS:a med, men inget annat.

Så började ilskna SMS komma:

”Varför fick jag inte en mobil som Storing och Mellan doms funkar inte min/ Farför inte selga den här och köpa en ny/ Bitsch/Farför fick jag ingen present/Je mig en prisent/Du e dum/Jag komer blir retad för den här i skolan/Jag får vell gråta mig till söms/Om inte den här blir bra så ska jag ha en ny/Det fins många andra biliga mobiler”….

Jag blev arg, och skrev det.

 Sen stängde jag av min mobil, för klockan var mycket och jag tyckte att han var elak och dum.

Sen kom dom här SMS:en:

”Förlåt kan vi prata om det soory/Förlåt vi fixar mineskort/Svara till dom nya smsen snäla. Anars titar du fel/Jag sa förlåt jag va tröt”.

Jävla unge!

Och jag tänker att jag kanske inte kan fixa det. Jag tänker att jag kanske köpte en skit-telefon. Men samtidigt vet jag att jag inte har råd med en fiiiin, dyyyyr telefon.

Så han får ”överleva” med den här….

Och jag tänker att jag skämt bort honom.

Och att man säger och skriver inte så till sin mamma.

Man är TACKSAM.

Så det så!