Det är både lite kul och lite jobbigt att sälja något på blocket.
Jag sålde nyss en svart sopsäck full med lego. Det gick skitbra!
”Jag kommer efter jobbet och köper det!”, SMS:ade en trevlig ”Patrik”, och så gjorde han det.
Klart.
SÅ ska det gå till! Me like.
Det roliga är att man blir AV med något som man inte behöver längre, och så får man lite pengar också. DET är kul!
Det tråkiga är att jag inte tycker om att prata i telefonen. Och att sälja något på blocket och inte vilja prata i telefonen går inte riktigt ihop…
Jag ”hatar” när telefonen ringer och jag inte vet vem det är. Jag hatar över huvud taget att prata i telefonen.
När jag är ”Jobb-erviluca” går det bra, för då är jag liksom inställd på Jobb och Problem och Familjer och terapi och allt sånt som jag KAN, men när jag är ”ledig-erviluca”….
Uäck!
Speciellt bökigt är det nu, när jag ska sälja min dumma bil!
Jag kan inget om bilar.
I N G E N T I N G ! ! !
Och det jag VET om MIN bil har jag redan skrivit, i annonsen.
Så när dom ringer och frågar om det ena och det andra…..
…. och om kamaxeln sitter rakt och om hybridmodefjongen är bytt osv…så svarar jag:
-”Eeeeeeeh….va?!?”
Därför tog jag bort numret i annonsen och skrev att folk måste maila mej istället, och att jag inte kan svara på frågor om bilen, för jag vet inget!
Då skriver Ahmed/Gaston/Radek/Ibrahim:
”Du ringa mig.”
Så börjar vi om från början.
Sen OM Ahmed/Gaston/Radek/Ibrahim kommer och ska titta på bilen….
….så kommer dom att lura mej…
….för dom KAN pruta, är uppvuxna med att pruta….och KAN bilar….och kommer att säga:
-”Denna bilen är skrot, va! Den kan inte köra, va! Den har ingen hybersnodd och så har du inte bytt domaxel på den! Så därför är den bara skrot och jag betalar 1000 kr!”
Och jag bah:
-”??????????….ooookey….?”…
…och är jag det MINSTA osäker, eller inte säger: ”NEJ! JAG SKA HA 5000 kr SÅ DET SÅ!!” och stirrar dom stint i ögonen och är Envis som Synden….
….så står jag plötsligt där med 1000 kr i handen, och ingen bil….
Snopen.
Lite lurad sådär.
Been there – done that, liksom…..
Så är det när man är en svensk singelkvinna utan bilkunskaper som ska sälja en bil till en Bilkunnig man ”som-kommer-från-Prutlandet”.
*******************************************************
….eller ”pruttlandet”….(kunde inte låta bli….) 
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag lyckades en gång i Thailand pruta upp priset på ett armbandsur. Utgångspriset var 800 baht. Jag bjöd 400 baht. Försäljaren sa då 750 baht. Jag sa 600 baht. Då sa försäljaren ”Too little. 1000 baht”. 900 baht föreslog jag. Okej sa försäljaren. Kände mig skitstolt att jag lyckats pruta. Tänkte då inte på att jag faktiskt prutat upp priset från utgångspriset på 800 baht till slutpriset på 900 baht.
Du borde sälja bilen till mig. Då har du chans att få mer än du begär för den.
GillaGilla
Ha ha ha ha! Jag trodde jag var ENSAM i världen om att pruta UPP priset, för jag har gjort LIKADANT – när jag var på Mauritius! Jag minns inte hur snurrigt det blev, men jag såg ju på försäljaren att han blev lika förvirrad som jag (!) över hur jag prutade (upp!), och efteråt hade han fått dubbelt så mycket för tröjan jag köpte, som han sagt från början, fast vi först gått ”nedåt” i prutningen….Näe, jag gillar verkligen inte att pruta! Och jag kan det inte heller!
Jag hoppas jag träffar på en Hasse-pappa som ska köpa en billig bil! Då blir det hur snurrigt som helst om någon utav oss ska pruta….:P
Men tyvärr är nästan alla som ringer och höra av sej olika sorter från ”Prut-landet”….och pratar omkull mej på en tusendels sekund…:(
GillaGilla
Jag lyckades köpa en bil alldeles själv men om jag kommer att kunna sälja den själv vette tusan… 😉
GillaGilla
Är man som jag kan man ”SJÄLV” jämt! Urk! Ibland blir jag trött på mej själv….Å andra sidan har jag väldigt sällan haft någon vid min sida i livet som kunnat bilar, eller velat hjälpa mej….Så då blir jag bara arg och ”biter ihop” och ”KAN SJÄLV!”, så får det bli som det blir. I slutänden har jag köpt, eller sålt, en bil…Ofta med förlust…Men å andra sidan är jag en sån som skiter i pengar som försvunnit…och glömmer bort siffrorna helt! Bra va?!
GillaGilla
Jag själv har tur för jag har maken som fixar med allt sådant…
Du har ingen kompis som kan bilar, som kan hjälpa dig??
Hemikram
GillaGilla
Nja….Jag har såååå svårt att be om hjälp….och OM man ber om hjälp (fast jag känner ingen som KAN bilar…)…så måste man VÄNTA på att han/hon ska TA TAG i det och då måste ”man” vänta och vänta…och vänta….och vänta….
Men jag har en STOOOOR ”dålig” sida, förutom alla andra dåliga sidor jag har, och det är alltså att jag har otrooooligt svårt att be om hjälp…Jag måste blunda och hållla för öronen och hålla andan, för att våga….Så illa är det!
😦
Kram!
GillaGilla