Dagsarkiv: 9 september, 2011

NÄR??? /erviluca

NÄR ska jag skriva alla mina böcker?!?

NÄR?!?

För LIVET kommer ju hela tiden emellan!

Allt det Vanliga. Det ordinära. Och det Ovanliga.

 Jobbet, barnen, hundarna….allt!

Det som jag gillar och det som jag MÅSTE göra…..

Och så måste jag vila lite ibland också….

Men NÄR ska jag göra det?

När dygnet får 30 timmar, eller NÄR???

Jag har…..*räknar på fingrarna*…..ca 7 böcker färdiga i huvudet, som måste skrivas!

Måste. Skrivas.

Dom ligger där och ”pyr” och ”väntar”….

…lite otåligt och irriterat….

Vill UT!

Mina böcker vill ut!

Varför kan man inte bara koppla en skrivare till skallen, och så: …..”………rrrrrrrrrrrrrr…..” så är dom utskrivna och färdiga!

Voilá!

Mänskligheten saknar mina böcker.

(…..som svar på ovanstående fråga: Mina böcker!)

 

 

Längtar efter dom!

 Jag känner det i hela mej,

Men NÄR ska jag hinna?

-”Imorgon..”, viskar någon i mitt öra.

Okey, jag kör i morgon!

 

 

 

Det går ju inte!! /erviluca

 

Det är nästan omöjligt – för att inte säga Helt Omöjligt!

-”TYYYYYYYST!!!” skriker Minsting (ser jag på hans kroppsspråk…)…

….men jag hör det bara svagt genom:

-”WHY DOES IT RAIN?” som vrålar ur mina hörlurar…

…..och jag sjunger med:

 

-”WHY DOES IT RAIN? WHY DOES IT HURT? PLEASE TELL ME WHY! OooooooOooooooo……!”

Och trots att jag förstår att det kanske (troligen inte, troligen aldrig på ti´n…)  inte låter lika snyggt utanför hörlurarna….

…kan jag inte låta bli:

 

 

-”WHY DOES IT RAIN? WHY DOES IT HURT? PLEASE EXPLAIN ´CAUSE I DON´T UNDERSTAND!”…..

 

ÄNNU HÖGRE (!):

 

-”WHY DOES IT RAIN??? LOVE MADE ME FLYYYYY!!! …PLEASE TELL ME WHY! LA LA LA LA LA LA! OOOoooooaoooooOOooo!”

 

….inte bara som ”ret”….

…utan för att den här låten går RÄTT IN I HJÄRTAT och KRAMAR OM DET så det gör SKÖNT-ONT!!!!

 

….och jag bara MÅSTE SKRÅÅÅÅLA:

 

-”WHY DOES IT RAIN?……..”

………………………………………………………………………………………………

 

Åååååå, nu kommer:

-”BLAME IT ON THE SUN…….OH, YES MY LOVE HAS GONE AWAY…..BUT I BLAME IT ON THE SUN….LA LA LA LA LA LA LAAAAAA!”

 

-”TYYYYYYYST, MAMMA! TYYYYYYYST!!!!”

 

*klickar upp ljudet*

-”……BUT MY HEART BLAMES IT ON ME!”…..

 

 

 

Fuck you & Skit på´rej! /erviluca

Ibland får jag bara en så BRINNANDE lust att stampa i golvet, som en trotsig 3-åring, och skrika:

-”FUCK YOU!!!”

och

-”SKIT PÅ`REJ!!!”

eller

-”TA DEJ I ARSLET!!”

eller

-”JÄVLA HELVETES JÄVLA PISSRÅTTESKIT!!!”

…och sen bara gå Där ifrån!

-”VAR ifrån?” frågar givetvis du….

Tja…jag vet inte riktigt….Livet? Den Dumma? DOM Dumma? Vuxenheten? ….

……eller kanske lite gott och blandat….lite av varje.

Mej själv?

Typ.

-”VEM vill du skrika till?” frågar givetvis du….

Tja…jag vet inte riktigt….Livet? Den Dumma? DOM Dumma? Vuxenheten? ..

…eller lite gott och blandat?

MEJ SJÄLV?!?

Typ.

SÅ känns det ibland.

Att ge råd och stöd…./erviluca

Jag ger råd och stöd dagarna i ända….

Stöttar dom i tänkande och tyckande, om det är okey att göra si eller så, och om dom är ”knäppa” när dom tänker ”så häääär…” och om ”man kan göra sååå?…” eller om ”det är vanligt att….?”, om dom är ”vanliga” eller vad?

Jag säger ”Hej och hå!” och stärker och buffar och hjälper ”dom” med sina självkänslor och självförtroenden:

-”Det låter ju BRA / Javisst kan man tänka/göra SÅ! OM du känner så, så är det så, och en känsla kan inte vara fel!”….bla bla bla bla bla bla bla….etc osv mm….

Fi faan vad jag stärker och hjälper och slår knut på både tankar och åsikter för att hjälpa och stärka.”Rätt hjälp till rätt person”.

Igår satt jag i ett samtal 2,5 timme (två och en halv timme!) för att den jag pratade med BEHÖVDE det!

Efteråt var min hjärna som en urvriden disktrasa, och jag tänkte:

”Vissa arbetar med sina muskler och med sin fysik i sina arbeten…och får träningsverk och är dödströtta i kroppen vissa dagar….Andra arbetar med sina hjärnor och känslor – sitt inre – i sina arbeten….och får ”träningsverk” i hjärnan och är dödströtta i huvudet vissa dagar….”.

När jag kom hem efter 2,5-timmars-sittningen var min hjärna urblåst! När jag skulle säga mina söners namn blev det:

-”Du….DU!….F….Mi…..ÄH! Du i grå tröja! Kan du duka?”

SÅ illa var det.

Och så idag slår det mej (återigen) att det är så mycket svårare att ge sej själv råd, och att stötta sej själv, i olika knepiga sammanhang…än vad det är att stötta och råda andra!

Det är orättvist!

Jag vill också ha stöd och råd av mej!

Typ NU!