Han kan ju! /erviluca

-”Jag har både inlämning i svenska på fredag, och prov i so!” meddelar Mellan upprört, sätter sej i soffan och fräser över att lärarna inte tycks samplanera alls.

-”Dom sa att vi bara  skulle få ETT prov, men nu har vi flera stycken och dessutom en massa inlämningar – samtidigt! Jag kommer aldrig att hinna!”

-”Det är ju förunderligt”, säger jag, ”att det är samma sak nuförtiden som det var när jag gick i skolan. Jag kommer också ihåg hur upprörda vi var över att lärarna inte verkade veta när dom andra planerade prov och sånt, så ibland hade vi tre prov på raken, och ibland ingenting…”.

Mellan tycks vara nöjd med ”stödet” och säger inget mer om det.

-”Vad har du i so?” frågar jag.

-”Något med politik eller nåt sånt…”, svarar Mellan vagt…

-”Men, va kul! Då kanske jag också kan lära mej något när jag förhör dej!”

-”Men jag har ju svenskan också!” suckar Mellan.

-”Vad ska du göra där då?”

-”Jag ska skriva skitmycket! Man ska skriva om någon bok….”

-”Okey, jag hjälper dej”, säger jag och travar in i hans rum och sätter mej på sängen.

-”Vilken bok har du läst?”

Mellan pekar. Det är ”En komikers uppväxt” av Jonas Gardell. Intressant, tänker jag. Den har jag inte läst.

–”Först ska jag skriva en sammanfattning om vad boken handlar om…men det är ju helt omöjligt!!”

-”Varför är det omöjligt?”

-”Det går bara inte!”

Självklart är det  o m ö j l i g t ! Att berätta om DEN boken är förenat med Fara för ens liv och bör inte genomföras eftersom det är OMÖJLIGT!

-”Berätta för mej om boken” säger jag och tänker att det han berättar kan  han skriva ner.

-”Det går inte!”

Självklart kan han inte BERÄTTA om den Omöjliga boken! Det borde jag ju tänkt på…Om man inte kan skriva om den kan man  heller inte berätta om den….

-”Varför inte det?”

-”Den är så konstig.”

Konstiga böcker kan man inte berätta, eller skriva, om! Det står ju i Svenska Akademins Lagbok § 2 b-d.

-”Men berätta nu! Jag vill verkligen veta. Vad handlar den om?”

-”En kille.”

-”Okey, en kille. Hur gammal är han?”

-”Typ 12 år…”

-”ÄR han 12 år, eller är han OMKRING 12 år, eller vad?”

-”Hur så?”

Egentligen är det ju Hemligt hur gammal pojken i boken är och denna hemlighet får inte Yppas för Någon Förälder…Det står på sidan….63, stycke 6, rad 5 i boken…och Mellan är en kille som håller sitt ord….

-”För att om du ska skriva att ”boken handlar om en pojke som är 12  år” måste det handla om en kille som är 12 år och inte 10 eller 13!”

-”Ja, han är 12 år”.

-”Skriv det då.”

Och så fortsätter vi.

Jag frågar – han svarar, och skriver.

Plötsligt får han fart, av någon förunderlig anledning, och skriver en massa rader av sej själv! Och när jag en stund senare försvinner iväg på toaletten har han skrivit ännu fler rader alldeles av sej själv, när jag är tillbaka!

Jag läser igenom det:

-”BRA! Det är riktigt BRA! Kom du på det själv?!”

Mellan suckar lite låtsas-irriterat (men med en lycklig underton):

-”Aaaaa….”.

Får han inte MVG på den här inlämningen så ska jag….

….så blir jag….

…..så blir jag….

….så blir jag….

…grrrrrrrrrrrrrrrrr….

… arg!