Min ”lilla” Drama Queen…/erviluca

Han ligger kvar i sängen när jag säger: ”Dags att vakna!”….

…och när jag kommer in i hans rum för tredje gången och puttar på honom, och börjar bli irriterad…

…..grymtar han att han har ont i halsen….och så hostar han lite teatraliskt  för att understryka Allvaret…

-”Ja, ja, men du kan gå upp ändå!” säger jag hurtigt och lägger fram Dagens Outfit.

Han kommer haaaasande ut i vardagsrummet – haltar nästan! Dramatiskt kniper han ihop ögonen och går in i saker: ”Dunk!…..Dunk!….Dunk!…”

-”AJ!” gnäller han ilsket och högljutt (så att ingen missar Smärtan som krockarna innebär)…

-”Jag SEEER inget!” utropar han förtvivlat…

-”Varför har du inga byxor på dej?” frågar jag.

-”För att dom var för SMÅ!” fräser han ilsket…

…. som om det är Vansinnigt av mej att prata om Värdsliga Saker, när han faktiskt är döende.

-”Meh! Ta på dej ett par andra byxor då! För du har väl inte planerat att vara Hemma?!?” säger jag irriterat.

-”Ååååh!” tjuter han och stapplar iväg –  tillbaka till sitt rum….

….och slänger sej på sin säng….

Jag suckar. En djup suck, för att hämta kraft, och som jag tar från fötterna och ända upp i huvudet.

Försöker hämta kraft – från Ovan!

Eller varför inte Underifrån….

Jag går in i hans rum där han Dramatiskt placerat sej med ansiktet ner i kudden.

-”Sätt dej upp och ta på dej byxorna!” säger jag ilsket och slänger fram ett par andra byxor.

-”Men jag har ju så ooooooooont!” yyyylar han.

-”Det är möjligt, men du måste äta frukost, så blir det troligen bättre!”

Han haaaasar, svårt lidande, ut i köket och hämtar sin frukost, och ned darrande underläpp  stapplar han tillbaka till sitt rum…

Han har så svårt att gå (pga halsontet?!?) så att han råkar spilla lite te på golvet, men det ”ser” han inte, för han är ju faktiskt…döende!

Jag torkar upp te-spillet, och går efter en stund in i hans rum, där det är helt tyst. Han ligger i sängen i sitt ”nära-döden-tillstånd” och flämtar….

-”Jag kunde inte äta frukosten! Det gjorde för ONT!!” grååååter han.

-”Gapa!” säger jag och kikar in i Helveteshålet.

Han är liiiiite röd och svullen. Enligt hals-status, och pann-känning, är han inte döende – möjligen har en liiiiten förkylning startat.

-”Du är liiite röd och liiite svullen”, säger jag.

Besviken på sin kropps svek gråter han:

-”Men jag mår så dååååligt!”  och så blundar han…..

Troligen är han på väg att bli blind också.

-”Kan denna sjukdom bero på att du köpte ett nytt dataspel igår?” säger jag ”finurligt”…..

-”VA?!?”

Han låtsas som om han GLÖMT att han köpt ett nytt dataspel…..

…. som han var tvungen att avsluta ”mitt i”, när jag krävde att han skulle lägga sej, kvällen innan….

-”Näe, jag känner mej sjuuuuuk På Riktigt!” yyylar han. ”Jag loooovar att jag är sjuuuuk!”

Jag kör hela föreläsningen om:

–  att han inte får missa så mycket i skolan

–  att det är viktigt att han är där 

– att man kan gå till skolan fast man har ont i halsen…

– att han inte har feber……..bla bla bla etc osv mm…..

Han stänger TROLIGEN  av öronen redan vid ”missa….”.

Jag tror han känner att jag inte har orken och kraften idag.

 Jag tror han känner att han kommer att vinna….

….vilket han gör.

1-0 till Drama Queen.

För han är verkligen vår ”lilla” Drama Queen, Minsting!