Att duga som man är /erviluca

Min mamma är lik mamman i ”2 1/2 män” – fast på ”ett kärleksfullt sätt”.

För jag VET att min mamma älskar mej och mina systrar, och jag VET att hon försökt vara Världens Bästa Mamma och Fru, och jag VET att hon alltid velat väl…

…men någonstans krockar det med hennes egen självkänsla, som alltid skrikit henne i örat: ”Du duger inte! Du är inte bra nog!”

Detta har hon sedan, med ”varm hand”, överlämnat i sina döttrars ägo, som tagit emot denna insikt med varierande resultat.

Att alltid få höra/veta att man kunde gjort det bättre, eller att ”Veras dotter, Eva har BARA femmor i sitt betyg”, när man kommer hem och visar sitt betyg…och är stolt över sin enda FEMMA (att ersätta med dagens MVG)…

…eller….

…att alltid får höra ”Ni skulle bara sett hur SMALA och VACKRA Veronicas döttrar Lena och Charlotte, var på den där festen…och OJ vad de var duktiga på att sjunga!”….

…eller…

…att få höra: ”Jamen, Gunhilds barnbarn, som är 3 och 5 år gamla, åker sådana där inlines hur bra som helst redan, och dessutom spelar dom redan långa pianostycken, av Mozart, helt på gehör!” …..

….när man stolt ringer och berättar att hennes dotterson (på 6 år) lärt sej stava till sitt förnamn (som är Lo.. 😛 ..)….

…gör att man liksom blir ett Ingenting, och gör att man alltid tänker att det alltid finns någon som är bättre och duktigare…

….. och det jag gör duger inget till egentligen…

Men så är det ju, i Verkligheten:

Det finns alltid någon som är bättre, och kan bättre!

Men det gör väl detsamma!?

För JAG kan det här, och det är bara JAG som är JAG! Och det är bara MINA BARN som är MINA…..

…..vilket gör oss alla Unika!

Jag såg en liten snutt av en intervju med Eva Funck (som jag älskar! och som jag borde lagt på min ”tycka-om-lista” i mitt tidigare blogginlägg) som sa:

”Det är bara att bestämma sej för att man är bra, att man är glad och att man mår bra, och sen kan man lura sej själv att man är allt det där! Hjärnan är ganska lättlurad faktiskt,…

….och är det ingen annan som säger att man duger, eller att man är fantastiskt, kan man pränta in det själv, i sej själv!”

Och så är det nog.

Jag börjar idag.

”Fy faan vad jag är bra!”

”Jag äger!”

🙂