Jag ger råd och stöd dagarna i ända….
Stöttar dom i tänkande och tyckande, om det är okey att göra si eller så, och om dom är ”knäppa” när dom tänker ”så häääär…” och om ”man kan göra sååå?…” eller om ”det är vanligt att….?”, om dom är ”vanliga” eller vad?
Jag säger ”Hej och hå!” och stärker och buffar och hjälper ”dom” med sina självkänslor och självförtroenden:
-”Det låter ju BRA / Javisst kan man tänka/göra SÅ! OM du känner så, så är det så, och en känsla kan inte vara fel!”….bla bla bla bla bla bla bla….etc osv mm….
Fi faan vad jag stärker och hjälper och slår knut på både tankar och åsikter för att hjälpa och stärka.”Rätt hjälp till rätt person”.
Igår satt jag i ett samtal 2,5 timme (två och en halv timme!) för att den jag pratade med BEHÖVDE det!
Efteråt var min hjärna som en urvriden disktrasa, och jag tänkte:
”Vissa arbetar med sina muskler och med sin fysik i sina arbeten…och får träningsverk och är dödströtta i kroppen vissa dagar….Andra arbetar med sina hjärnor och känslor – sitt inre – i sina arbeten….och får ”träningsverk” i hjärnan och är dödströtta i huvudet vissa dagar….”.
När jag kom hem efter 2,5-timmars-sittningen var min hjärna urblåst! När jag skulle säga mina söners namn blev det:
-”Du….DU!….F….Mi…..ÄH! Du i grå tröja! Kan du duka?”
SÅ illa var det.
Och så idag slår det mej (återigen) att det är så mycket svårare att ge sej själv råd, och att stötta sej själv, i olika knepiga sammanhang…än vad det är att stötta och råda andra!
Det är orättvist!
Jag vill också ha stöd och råd av mej!
Typ NU!
erviluca #mammatillfyrakillar 
du behöver inte råd från dig sj – du har ju mig! 😉
GillaGilla
Ja! Jag märkte det idag! Tackar och niger allra ödmjukast… 🙂
GillaGilla
Jag kan också bistå om du behöver =0)
Hemikram ♥
GillaGilla
Kram och tack!!
GillaGilla
man blir helt slut, tom i huvudet, trött fysiskt, det snurrar runt, av att ha ett sådant jobb. Du ger så mycket av dig själv, av din egen energi så det är lätt att bli dränerad. Då är det viktigt att kunna reglera hur mycket man läcker ut, inte för mycket för då gör man inget bra jobbe till slut. och du behöver din energi själv, till ditt liv, dina barn och din fritid. Det är bra att engagera sig och att tycka om sitt jobb, men det har ett pris och ingen tackar dig när du sitter där hemma som en urvridne disktrasa. Fösrök att tänk mer på dig själv och dina behov. Håll mer distans ibland, coola ned, du kan finnas där och vara ett stöd, men du ska inte göra jobbet, bara vaar ett stöd.
GillaGilla
Tack! Så är det. Ibland undrar jag om jag är ”färdig” med det här…För jag kan nog inte hjälpa ”bara lite”…utan jag tar i ´med min själ och mitt hjärta (det är ju för dom VIKTIGA BAAARNENS skull och deras framtid!).
Jag gör dock ALDRIG jobbet FÖR någon, utan jag hittar alltid ”vägen in i” mäniskorna så att dom gör sina förändringar själva, på sina sätt…men när man inte hittar in…eller när ”vägen in” är så lång och trasslig…med så mycket motstånd…då får man KÄMPA! Och då blir jag ”dränerad”…..
Grejen är nog att jag behöver ”fylla på” däremellan med för mej lustfyllda saker (som att skriva tex!) och ibland finns inte den tiden, eller orken för det…..för Livet, med alla praktiska göromål kommer emellan….
….och alla ANDRAS krav på hur saker och ting ska vara och hur det ska SE UT!
Jag tycker kaoset hemma tex är ”helt okey”, men Samhället säger att man ska ha STÄDAT OCH ORDNING hemma, vilket stressar mej…ibland…
Ja ja…Ibland vill jag bli…..städerska eller något mer praktiskt för att arbetet ska vara slut när det är slut. Och inga barn blir lidande om jag städar för dåligt el dyl….
Typ!
TACK för dina ord! Du är sååååååååååå klok!
Kram!
🙂
GillaGilla
PS. Härmed utses du till min alldeles egna terapeut och handledare och coach, om du vill! DS
🙂
GillaGilla